Fy fan vad dagarna segar fram när man är två personer på en liten dator som inte alls har allt man behöver om man, som jag, vill driva en blogg på ett smidigt sätt. Grr.. och igår gick det fan inte att blogga över huvud taget. Jag låg på soffan och hade abstinensbesvär. Svettades, skakade och domnade bort.. utöver att jag mest ville gråta på grund av påträngande och jobbiga känslor. Såfort jag får ca$h igen är apoteket högsta prioritet.. är helt slut på piller här hemma (och då sparade jag dom ändå så långt jag bara kunde, men fick tillslut verkligen LOV att ta dom sista igår).



Detta får mig att känna: 1. Är det verkligen värt att - gång på gång - gå igenom det här, för det dom ger när jag faktiskt har råd att ta dom? 2. Varför i helvete började jag ta dom öht? Och jag vet svaret på båda. För det första förmodligen ja, ur min omvärlds ögon sett. För det andra för att jag misslyckades makabert med mitt åtagande back in December. Fan.. världen hade kommit över det by now och resten hade (/kunnat) levt loppan på det. Döden är så extremt jävla överdramatiserad. -.-