När jag och Marcus från början träffades, var hans skalle slätrakad. När vi så började dejta lyckades jag övertala honom att - för min skull - börja spara ut håret. Jag satsade på att få honom att spara ut det låångt (eftersom jag är en sucker för långt hår på killar. "Grr" för att ha nått att dra och slita i, när det går hett till). Och han sparadeut det i nästan ett års tid. Efter ett halvår gav jag honom faktiskt tillåtelse att göra vad han ville. Men då hade han börjat tycka om det och "ville hellre klippa det". ÄNDÅ fortsatte han, inför sina vänner, skylla på att det var jag som TVINGADE honom att spara. Så, senast vi var i Stockholm, förkunnade jag högt och tydligt att "sluta skyll på mig.. du får göra precis vad du vill med ditt hår". Och för att ha hedern i behåll tog han fram rakhyveln och håret rök igen. ;)



Så vad säger du.. Krambjörnarna eller American History X? ;)