Idag har jag känt Marcus i ett år. Tänk att för ett år sen satt jag i en buss och muppade med Bästis och Blondis och var påväg till finlandsbåten. Och sen vart det världens sjukaste kväll typ. Vi bestämde oss för att fira den här dagen med varandra.. ha kul och prata osv. oavsett hur saker runtomkring ser ut just nu. Jag ville bara vakna, ha en bra dag och gå och lägga mig och få skjuta upp allt groll till imorgon. För det kommer definitivt. Det vet jag.. säkert bäst av oss alla. Men bara EN dag, är det så mycket begärt? Är det SÅ fel att tänka på mig själv.. att vara självisk för en dag? Det är vid sånna här tillfällen jag saknar dom få människor som tittat på mig och sagt: Du MÅSTE tänka på dig själv. Jag vet att hela världen har olika åsikter om huruvida jag ÄR självisk eller inte. Men dom jag tror faktiskt VET och som har SETT MIG.. det är dom som sagt åt mig att jag måste sluta sätta mig själv i andra rummet. Så jag försöker att följa deras råd.. men när jag gör det får jag.. varje gång.. fan för det. För då är jag självisk och då mår jag likförbannat dåligt så in i helvete i alla fall. Är inte DET ironi så vet jag inte vad. Jag behöver faktiskt deras jävla lycka för att själv må bra, t o m när det är precis det jag blir instruerad att SKITA BLANKA FAN I.



Vet du.. just nu känns det som att jag kan ta och skita i det här.. :'(

Jack's Mannequin - Rescued