Bästis frågar:      "Fick du tusen spänn av honom?" Belial svarar:      "Ja.. han hade precis fått lön. Så han tyckte tydligen att      det passade sig att jag fick lite egen ca$h." Bästis svara:      "Aha.. ... .. AAAH! NU trillade paletten ner!" >:D Konversationen fortsätter. Belial, stolt:      "Jag har hittat den jag ska gifta mig med." Bästis undrar:      "Vem är det nu då?" Belial, sakligt:      "Den Svenska killen i två videos på min blogg du vet." Bästis suckar.      "Aha?" Belial kvittrar:      "Jag ska gifta mig med honom!" Bästis, tillrättavisande:      "Du ska gifta dig med BåtOlle [Marcus]..      han har pengar!"

1. Sjukdom - jag kan inte ens beskriva hur det känns längre. Ord gör det inte rättvisa. Det känns som jag har tusen jävla människor i min kropp och alla är sådär härligt UPPENBART sjuka.. blinda, benlösa, hårlösa, förståndhandikappade.. Och ju tystare det är ju högljuddare blir dom. Men när någon faktiskt är där, kryper dem mer eller mindre (ju mer eller mindre jag känner människan) ihop i någon slags omfamning med ena fingret över läpparna i "Shh!"-ljud. Jag har ONT.. i mina armar.. i mina ljumskar.. i mitt bröst.. i mina ben.. i mitt huvud.. i mina ögon. Dom värker och dunkar och bränner och klöser upp mig inifrån och ut, utan att lämna avtryck, på grund av sin egen oexistens. Jag lovar.. jag VET så väl vad fantomsmärta är för något. Det är exakt det jag är. Och hur fan bevisar jag det? Det finns ingen doktor dit jag kan gå och lägga mig på en brits och dem öppnar upp mig och ser att - AHA! Här fattas det ju en del. Och det finns inga proteser eller donatorer. Borta är borta när det kommer till människors själar.

2. Psykiatrin - jag ORKAR inte mer. Jag vet att det anses som otacksamt och man får genast stämpeln: "VILL INTE ha hjälp" när man säger så. Men det är fan inte vad det handlar om - utan om att man inte har nån jävla tro kvar på att det finns nån jävla hjälp att få. Och den där ansträngningen man faktiskt gör varje gång man försöker gör det FAN HELLER bättre. Svensk psykvård är INTE OK som den är. Det handlar liksom om folk som är sjuka, mår dåligt och i många fall t o m hänger på en skör tråd mellan att gå i självmordstankar, vilket på en sekund kan slå över till att förverkliga dessa tankar.. och man behandlas som ett iq-befriat, hypokondriskt småbarn utan självkännedom som inte vet sitt eget bästa.. som att DET skulle göra att man börjar må bättre liksom. Det enda psykvården någonsin gjort med mina problem är att förvärra och utöka dem. Jag vägrar att öppna mig för EN enda jävel som jag ändå bara kommer att träffa uppskattningsvis tre gånger till.. har träffat exakt 20 olika människor som bara "passat runt" mig nu (från de att jag var 15). Så nu sitter jag hemma på sjukskrivning efter sjukskrivning och är beroende av två (dyra jävla) tabletter (som knappast gjort något i mitt liv bättre i alla fall.. snarare tvärt om på grund av alla biverkningar och abstinensen jag får när jag inte har råd att ta dem eller försöker sluta) för att kunna funka. Och alla jävla tabbar de gör och inkompetenta jävla subbor som spelar Gud typ.. nä fy fan. En kärring jag träffade fick mig att hålla på att börja gråta eftersom hon var så sjukt jävla otrevlig när jag försöker svara på hennes frågor och då suckar hon bara och himlar med ögonen. Sen att man kan komma dit och personen man ska träffa är borta på lunch under vårat möte för att "jag brukar ju ändå ringa och ställa in eller inte komma ibland" (öh.. ja? Jag har liksom diagnoser som gör att jag inte ens klarar att gå ut i trappuppgången vissa dagar och en diagnos som även säger att jag har svårt för viss skötsamhet, som t ex att sköta tider). Och när man väl har hittat en som man trivs jättebra med och som man faktiskt pratar med.. och visst, den säger att den inte har långa kontakter osv, men att den kan kolla om vi kan göra ett undantag.. nä, då går inte det i alla fall. Handen på hjärtat är jag övertygad om att de försöker ha ihjäl sina patienter.. försiktigt visa dem med pekfingret vart kanten är. För, lets face it: Det innebär bara ett mindre problem för dom, liksom

3. Hemligheter - fuck them all. Och jag bryr mig inte om NI vill hålla hårt i era.. men jag är så jävla trött på mina egna att jag bara vill spy.

4. Tjatigt skrytsamma människor - som måste ta upp ett och samma attribut med sig själva som dem gillar om och om och om igen. Ibland känner jag bara: men please? Vad vill du ha? En medalj eller? Tror du att det är något jävla magiskt partytrick du utför genom att uttala detta. En liten, liten del av mig vill bara förstöra allt och typ: jag också! Men tycker bara det är ett tecken på osäkerhet att behöva visa med pekpinne för folk vart ens positiva sidor sitter. Roligare för båda parter om folk får möjligheten att upptäcka det själva. T ex när nån tjej sitter och häver ur sig: "Jag är size 0." Det joinar 2 människor till konversationer och därav måste hon säga det igen: "Köpte en jacka igår.. SÅÅ synd att man sällan hittar min storlek.. size 0". Inte för att jag har DET själv.. det var ett jävla bra tag sen jag kom i Small på kläder, kan jag ju meddela, och det har väll sina rätt logiska förklaringar.. men som sagt.. behöver inte peka ut dem, för jag vet om dem själv och det räcker för mig. Men du fattar. Och kom inte och säg att jag är den ENDA som stör mig på detta och bara vill garva åt dem som tror att irritationen är på grund av avundsjuka? (DUH! Det är ju oftast jag reagerar när jag har samma jävla attribut själv, liksom). Och jag kan påpeka redan här att detta sällan rör sig om folk jag faktiskt känner.. så ingen tar åt sig.

5. Människor som jobbar så hårt på att manipulera någon till deras fördel, fast they don't give a fuck - de som kan gå till ytterligheter, till och med vad gäller deras eget liv, men i bakhuvudet vet att dem har en livboj för egen del därute. De gör någon annan till ett misstag och lappar enkelt ihop sitt eget liv med den undanflykten.. men lämnar den andra personen att drunkna. Och det händer överallt.. hela-jävla-tiden.

6. Att vakna på morgonen - de där 2-3 sekunderna när man hinner vidröra alla 3 mardrömsland i en enda in-och-ut andning. Sömn - skymningsland - verklighet. Och för att klargöra det: 3 mot 1 har aldrig varit fair game.

7. Folk som inte fattar - har ett färdigskrivet, opostat inlägg om det liggandes. Det vart dock JÄVLIGT personligt.. så jag postar det nästa gång jag mår skit nog att inte bry mig. Men kära människor.. försök inte göra anspråk på att veta hur någon annan mår och vad den behöver. För ni har ingen aning.

8. Beröring - som tur är händer det så pass sällan. Men när det gör det.. DET är ångest. Jag gillar inte när människor jag inte känner tillräckligt väl ens TITTAR på mig. Varför i helvete skulle jag vilja ha deras jävla smutsiga tassar på mig?

9. Frågor som: "Hur mår du idag?" och "Hur är det?" - för att: det gör ont att le, det gör ont att låtsas, det gör ont att ljuga. Jag må va rätt masochistisk, men det kan fan vara en enormt stor skillnad på smärta och smärta.

10. Skitsnack - det är ok att snacka.. men när det där "skit" kommer in i det, då blir det bara jävligt obehaligt, jobbigt och fel. Snälla: bara GÖR det inte.

Sitter och lyssnar på Radio Egoina. Så är inte HELT fokuserad på vad jag skriver.. men jag hoppas det ska gå bra ändå. IDAG fick jag veta att efter många om och men blir faktiskt en halloween fest av. Jag var typ ute två månader i tid, men Marcus tyckte att det var alldeles för lång tid kvar. Jag hade helt riktat in mig på en dräkt (-->) som jag tyckte var helt perfekt. Och nu, när det alltså bara är ett par dagar kvar och jag för länge sen gett upp tanken på hela halloween-grejen, så ringer Marcus upp när han är på jobbet och kläcker att vi måste fixa dräkter. Bra där.

Jag vart irriterad.. så till sitt försvar hävdade han att det visst finns bra dräkter i Sverige också (ja, den skulle ju då alltså beställas hem från andra sidan havet). Varvid jag snäser att: "Nej.. jag vill inte va nån jävla cheerleader, skolflicka, playboy-bunny eller nån fuckin häxa, polis eller sjuksköterska. >:(". Han säger då att det finns jättebra svenska sidor också och ger mig några adresser där jag hittar MASSOR.. utav jävla cheerleaders, skolflickor, playboy-kaniner och häxor, poliser eller sjuksköterskor. Meh!

Men annars är det väll.. ptja.. inte sämre än annars. :)

Redan postat den på Facebook förvisso.. men jag vart verkligen kär. SÅÅÅ söt. <3 Och så grymt duktig kille. Rekommenderar hans channel för en skön stund. ;)



You'll be my princess & I'll be your toad
I'll follow behind you on rainbow road
Protect you from red shells wherever we go - I promise

No-one will touch us if we pick up a star
And if you spin out, you can ride in my car
When we slide together we generate sparks
In our wheels and our hearts

And the finish line is just around the bend
I'll pause this game so our love will never end
Let's go again

The blue shell is coming so I'll go ahead
If you hang behind - it will hit me instead
But never look back 'cause I'm down but not dead
I'll catch up to you

Don't worry about Bowser or DK
Let's eat this glowing mushroom
And they'll all fade away

Gud vad jag saknar en del av dom ibland. Gamla vänner som vid någon tidpunkt hade en sådan enorm betydelse för en och som man träffade varje dag och som man kunde prata om ALLT med. Det gör mig väldigt sorgsen när jag tänker på hur mina känslor tvingast förändras genom åren angående någon som jag alltid såg som en otroligt underbar och viktig person i mitt liv.

Hur kunde du ändras så? Den mysigt småknäppa tjejen med dem roliga kommentarerna, varma skratten och galna idéerna. Tjejen som bjöd på sig själv. Tjejen som fortfarande då och då kunde komma med uppriktiga, värmanade och fina komplimanger. Hur kunde den tjejen bli samma tjej som vägrade ha mig med på någonting, samma tjej som började snacka skit om någon hon inte ens träffat på tre års tid och mer. Samma tjej som kan gå på en buss och ett tåg - rakt förbi en föredetta vän, utan en blick, och sätta sig själv i andra änden (trots att ni gick på båda samtidigt och hon innan pratat med en gemensam vän, med dig bredvid). Samma tjej som inte drar sig för att öppet ta minsta chans att dissa mig. Samma tjej som inte kan bjuda på ett "hej" eller ens en nick på eget initiativ, när hon pratar med våra gemensamma vänner. Samma tjej som jag gång på gång måste bevisa mig för, för att jag ens ska få skymta minsta hint av den vän hon en gång var. Samma tjej som såg ut som att hon ville kräkas när hon gratulerade sin killkompis att han börjat dejta mig.

Ja, allt detta gör mig väldigt ont.. särskilt eftersom jag ännu inte kan förstå vad jag gjort för fel? Var det på grund av att jag försökte ge dig ett gott råd, som du ändå valde att inte ta till dig? Var det på grund av att du inte gick ihop med min pojkvän? Var det på grund av att jag flyttade? Eller på grund av honom - han du var med som ville vara med mig?

Jag finns fortfarande kvar om du ändrar dig.

Bilder från: The Oatmeal

Och så var dom tre.. det som tydligen (upptäckte jag nu) skiljer det här året från dem tidigare är att det känns som det har gått mycket, mycket längre tid nu. Tre futtiga år.. känns som typ.. det dubbla i alla fall. Helt sjukt.

BLOGG Nuvarande kategorier: 48 Publicerade inlägg: 407 av 820 (GS) Inlägg publicerade /dag: 1,1 (GS) Kommentarer /inlägg: 64,7% BLOGLOVIN Bloggkollad av: 8 Placering i Alla: #43160 (av 242620) Placering i SF: #63 (av 208) ÖVRIGT STRUNT Bilder jag gjort: ~34 Böcker jag läst: ~5 Böcker jag skrivit: 0 FMVs jag gjort: 1 Vlogs jag spelat in: 8

Såg att Storasyster hade gjort det här testet och provade själv också. Överraskande nära resultat.

Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare,

förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

 

Sen lär man komma ihåg att posta också. :P

Inatt drömde jag att min kropp var infekterad av en sjukdom som framför allt tycktes få blod och var att sipra ut genom små hål/sår som bildades överallt på min kropp. Men det slutade aldrig komma.. jag var nyss i duschen och drömmen fortsatte i form av en hallucination. Jag såg blodet och varet tränga sig ut mellan klinkersplattorna på väggen.. rinna ner längst väggen. Självklart är jag nu extremt nyfiken på vad detta betyder.

Nu ska jag göra något som jag oftast inte tycker om i andra bloggar och heller inte planerat att någonsin göra i min blogg egentligen på detta sätt, men här har ni dagens mat-tallrik (Africana tror jag bestämt det hette):



Ms.Cat (ger jag härmed detta blogg-smeknamn på grund av att hon har världens största, blåaste ögon.. som på en Ragdoll-katt. Utöver att hon är ett stort katt och Hello Kitty fan) som gjorde denna rätt med flera utav de saker (skrev vilka på bilden) som jag bara ÄLSKAR i mat, men som tyvärr KAN (iaf om man är jag) vara väldigt svåra att klämma in i maträtter. Vi körde också med rödlök och vitlöksås (inte att glömma..  höjde verkligen hela rätten det också). Och jag måste passa på att skriva: Ms.Cat är verkligen en så himla storsint och förstående och smart och rolig och söt och snäll människa. En sån person man både kan ha jätteroligt med och även prata om allvarligare saker med utan att det blir konstigt eller fel alls. Och alla skulle ha en så fin människa i sitt liv. BÄST. <3

Vi hör det hela våra liv.. och troligtvis är det så att vi inte alltid förstår det:

"Var försktig med vad du önskar dig."

Oftast slår våra önskningar in. Och sällan på det sätt vi först tänkte oss dom. En kliché - men en sådan som jag funnit väldigt sann. Det fanns en tid då jag önskade att stanna i det exakta andetaget föralltid.. det visade sig inte alls vara som jag hade tänkt. Vad hade mitt liv varit nu utan det andetaget? Bättre? Sämre? Mer? Mindre? Ingenting? Jag kommer aldrig få veta.. för jag fick exakt det jag önskade mig.

Börjar bli lite piggare. Har faktiskt lekt duktig de senaste dagarna och trots psykbryt och bakishet gått ut med hundarna på promenad i skogen. Igår följde Gizmo också med och pratade hela vägen. Guud.. är så omänskligt trött och ork-lös om dagarna. Sover som en gris. Fast idag tog jag i alla fall och städade rummet.. alltid något.

Gud. Är fortfarande HELT slut efter lördagen. Gick från början in för att bli riktigt full och jag lyckades med marginal. Tyvärr har detta inneburit att jag startar Oktober månad med dåliga odds på att skriva större genomsnitt inlägg igen. Shiet vilken helg det var, dock. Bråkig och högljudd fredag (efter 1 päronlikör-drink, någon lakritsshot, någon cider och något glas vin), packad-som-en-flyttbuss lördag (2 cider, 2 glas vin, 1 lakritsshot, 2 HB-shots hemma, sen 1 glas vin och 1 grogg i bilen och 2 vodka/redbull, 1 shot + lite öl och någon drink jag vart bjuden på av nån karl där) och värsta bakis-söndagen där jag drack och drack och drack mjölk, cola, vatten, te.. allt.. för att åtesrställa min vätskebalans (men misslyckades.. är fortfarande helt uttorkad). Vettefan vad som hände egentligen. Allt är lite blurry.. men av det jag minns så var det fasiken inte en Cilla som snubblade runt i Stockholm med tjejerna.. om folk inte hela tiden kommenterat att jag utmärkte mig som blygast ever osv, så trots allt var jag väll ändå med någonstans i bakhuvudet. Ja, vart verkligen kallad en hel del saker.. haha.. för att ta den (förmodligen) märkligaste: BLONDIE. What!? Är du färgblind much, människa? Tror iof det berodde på att jag inte kunde få ur tvålen ur automaten och heller inte fatta hur blåsmaskinen fungerade.. men ja, hon skrattade i alla fall. Undrar hur det gick med det där.. hon stod ju faktiskt på kön in till toan och hoppade och studsade. Så har man fått nån att pissa ner sig också.. kanske?