Hade ingenting att göra idag, så satte mig och kollade på Monster från 2003 för första gången. Gillade den verkligen. Slutet särskilt, faktiskt.. vart till och med lite tårögd. Så jävla tragiskt. Har sedan suttit och kollat lite dokumentärer om fallet. Och ja, hon har min sympati och jag känner verkligen för henne. Hon vart så jävla förådd och sviken av alla hon någonsin behövde eller släppte in. Så himla fel-behandlad av världen och hela systemet. Det skrämmer mig extremt mycket att jag alltid kan känna igen mig i dom vrickade rollerna.. psyko och mördar-rollerna. Jag intalar mig själv att det beror på att hollywood har sina små trick att helt enkelt vrida det till något mer.. lätt-relaterat.