Jag har försökt förklara detta så många gånger: är du inte min vän eller möjligen - MÖJLIGEN - min väns vän. Så tillhör du en tät massa av fula, skrattande och skrikande ansikten som på skrämmande eller obemärkta sätt sveper förbi eller pendlar fram och tillbaks framför mina ögon. Ler jag mot dig, kramar jag dig eller kysser din kind.. då har du gått långväga och verkligen BEVISAT dig själv för mig. DÅ tycker jag om eller älskar dig.. in till benen och djupare än så. Kastar jag mig framför någon i en skottlossning.. då är det fan för att den personen, den dumme fan, troligen skulle ta det skottet för mig. När jag höjer rösten, eller näven, eller klöser ögonen ur dig.. då kan du vara säker på att du gjort ett övertramp.. inte på min personliga integritet, men angående någon jag älskar. Röstar jag.. ja, då röstar jag fan inte för alla eller deras likars skull, utan för dem (eller möjligtvis DET) som betyder något för MIG personligen och det som kommer att främja dem som ligger mig varmt om hjärtat i samhället.



Varför? För att för mig måste man visa sig värdig (och nej, det är egentligen ingen SVÅR uppgift.. jag har en öppen famn och ett varmt hjärta för dem som vill ingå i denna gemenskap) av min kärlek, mitt beskydd, min energi och mitt engagemang. Jag särbehandlar ingen i den gråa massan.. svart, vit, smal, fet, ful, snygg, fattig, rik, blondin, brunett.. jag bryr mig egentligen precis lika lite om dem alla.