Okej.. jag var jävligt arg när jag kröp i säng igår och kanske att jag överreagerade några resor. Vart så himla defensiv bara.. vilket övergick till att jag vart ledsen och deppig. Jag kände det verkligen som att jag hade fått ett par oförtjänta kängor när jag redan låg liksom. Liggande är så enkelt byte. Slutade med att jag fick en fullfjädrad panikångestattack och låg och fick ingen luft och fick ta bricanyl flera gånger och hade jätteont i bröstet och skakade och hyperventilerade. På grund av något så enkelt som att förstå att jag var icke önskvärd/omtyckt.. utöver att jag innan det för andra gången den här helgen bara kände mig så jävla fel på grund av min svårhet att kommunicera som en normalt funtad jävla människa och misslyckande att känna mig hemma i tjej-tjejiga konversationer eller diskussioner där jag kan tillägga 0 av andra anledningar. Och ja.. jag TAR även åt mig när någon snackar strunt om saker som angår mig mer än dom eftersom jag utgör ett exempel på den "typ av person" som det tomma, ignoranta skitsnacket handlar om. Som sagt: det är enkelt att bara lyfta ett finger och peka..



Har bestämt mig för att inte ta onödigt med skit och bara hålla käften från och med nu. Jag HATAR öppna konfrontationer.. men here they come. Snackar du OM mig, kan du snacka om det med mig också. Och tjejer: att sitta och himla sig och spela överlägsen bakom någon annan persons rygg gör knappast en själv till en sötare eller smartare person.. bara en tanke. Det är svårare att vrida det där fingret bakåt ett halvt varv.