Inte mycket förändring i mitt humör.. även om jag lugnat ner mig några snäpp är jag fortfarande mer eller mindre på en inre krigsstig. Är en sjukt envis person, som inte ger med mig för mer än att jag VERKLIGEN motbevisas på ett eller annat sätt, när jag väl känner att jag faktiskt förolämpats. Det här är dock inte första gången mitt gillande angående berörda personer åkt jojjo fram och tillbaks och jag är inte hundra på om jag ska se mig själv övertygad om att det är som det är och inte värt att ödsla mer tankar och önskan om något bättre på. Jag har dock aldrig sett mig själv som en person som inte ger alla andra och tredje chanser och jag har faktiskt alltid hellre rett ut saker så att de blir begripliga för mig, så att jag tillslut kunnat dra streck över det. Har verkligen mycket tålamod och allt. Men JAG blir också less tillslut. Någonstans måste man ha mer respekt för sig själv och sin egen integritet, än för vad andra tycker och känner.



Och ja, nu kanske jag skaffar mig fiender.. vad vet jag. Det är hur som helst inte mitt syfte. Min avsikt är att bevisa att bara för att jag är en i överlag from och tyst och inåtvänd individ betyder det inte att jag låter folk stampa på hela mig. För att citera ett utav min nio år yngre lillasysters första uttryck som liten: ALDRIG MER!!

Men nu släpper jag detta. Det finns roligare inlägg att skriva. Yay!