Kom förbi Womb från 2010 på IMDB för ett par dagar sen, eftersom jag sökte lite efter Eva Green-filmer, då jag har en svag punkt för henne och flera filmer hon medverkat i.

Läste lite allmäna reaktionerna på filmen (även från de som helt enklet LÄST OM filmen och därav vägrade se den), vilka i överlag innefattade att den var/verkade förvirrande, störande och/eller äcklig. Och där vart jag väldigt nyfiken, så letade upp den och började titta. Och ja.. jag håller helt enkelt inte med.. alls. Tycker att den är OTROLIGT VACKER. Satt tårögd inför flertalet scener.. vilket inte inträffar om jag inte finner att en film berör väldigt djupt. Sen, det många klagar på, är dels att det är ganska futtig diaglog (vilket, i min mening, inte märks i skuggan av extremt bra skådespel), dyster eller "tråkig" miljö (vilket jag tycker är en skrattretande analys. Lämnar det där, för finner inga ord nog bra för hur det egentligen ligger till med det) och att storyn är naturvidrig. Och ja, det kan väll för all del ha med preferenser att göra.. men om man VÅGAR se lite bortom "USCH och FY! för allt vad avvikande kärlek heter".. så kanske man inser att filmen, som flera andra som liksom denna står chanslösa inför folks inlärda åsikter om vad som är "så fruktansvärt fel" och inte, helt enkelt handlar om KÄRLEK. Punkt. Och hur långt en person är villig att gå för någon som denne ÄLSKAR. Och nej, detta kanske inte gestaltas på det "traditionella film-kärleks sättet", men VAD kan NÅGONSIN vara fult med det? Rekommenderar att man ger den en chans och sen får man jättegärna ha sin åsikt såklart. Men man kan ju försöka att, olikt de reaktioner jag snubblade över då jag som hastigast kollade upp filmen innan jag såg den, vara ALLTFÖR bunden i massa förutfattade åsikter?

Och jag ska försöka ta tag i inlägg-skrivandet så snart som möjligt igen. Men håller på och fixar lite med Photobucket (fortfarande), som krånglar så in i helvete, så det är därav det tar sån tid (för vill helst få ordning på det först).