Fan, den här är svårare. Men jaa.. kan ju passa på att ta upp den roliga debatten Dalarna VS. Stockholm (även om jag bor någonstans mellan Södertälje och förorterna), då det ju är ett inlägg jag funderat på att skriva och det faktiskt har varit en ganska livlig debatt i mina kretsar. För såhär är det: Ute i Sverige blir man uppfostrad att tycka illa om Stockholm och 08or. Och i Stockholm lär man sig att allt utanför Stockholm är bondhålor och skog. Därav ser båda sidor ungefär lika mycket ner på varandra och det blir ett ständigt krig om vem som är mest puckad och inkompetent. Så tänkte skriva ihop för och nackdelar och slutligen utse min personliga vinnare. :)

Stockholm
Vad du än vill göra, när du än vill göra det, KAN du göra. För, när det kommer till Sverige, är det här det händer och här det finns. Och detta innebär det som för mig menas med frihet. Stockholm är nordens mode-huvudstad och det märks. För mig, som älskar att klottra är det ett verkligt plus att en inspirationskälla alltid finns runt bakom varje hörn i form av stilrena, fräsha outfits och vackra människor. En vanlig fördom om Stockholmare är att de är brattiga, högljudda, skrytsamma, malliga och självabsorberade människor som tycker att dom är lite bättre än alla andra och skyndar, skyndar, skyndar fram i livet och springer över varandra. Och ja, jag erkänner att folk ÄR mer ytliga här än andra Svenskar i överlag är. Men här finns faktiskt en större blandning personligheter än jag sett någon annanstans. Och jag måste krossa den här förutfattade meningen att folk är mer dömmande och utfrysande här än på andra ställen, då jag tycker att det är helt tvärtom. Om man vill träffa folk som är slutna, stela, snackar skit och stänger andra ute så är det INTE i sveriges huvudstad man ska leta. Här finns en väldigt fin blanding utav människor och inte bara "brats" (en rolig sak som man märker när man tagit del av båda världar är den skilda meningen om vad som räknas till den här kategorin och inte. De som här i Stockholm skulle kallas för "Wannabes" är i de mindre städerna faktiska "Brats" - på grund av en backslick, märkesskjorta och stockholmska) och "förortsblattar". Det finns SÅ mycket mer till den här staden än vad vi får höra och lära oss. Väl värt att ge en chans.

Dalarna
Ah, vad som än händer kommer Dalarna alltid vara en del av mig. Hjärtat av Sverige. Det är ett otroligt vackert ställe och det ska jag verkligen inte sticka under stolen med. Och människor har en ganska avslappnad inställning till många ytliga saker, vilket jag gillar. Det är inte så att folk kommer kolla snett på dig om du inte ser tiptop ut i dina mjukisar på stan - i alla fall inte av den anledningen. Man får vara beredd på att du vet nått om alla och alla vet nått om dig - oftast till och med saker som du inte vet själv. Det är sällan långt någonstans, men tyvärr är nästan alla toffelhjältar och om man vid något tillfälle skulle vilja ta sig någonstans eller hitta på något kan man vara säker på att alla och en var inte vill, för de ska ligga med sambon i soffan och se på film och käka chips. Alla har lite koll på dig. Är du utanför huset kan du vara säker på att någon har sett dig och snart vet alla och deras morsor att du var ute och handlade mjölk där på söndagskvällen. Framför allt, tillbaks till det mest positiva, har Dalarna min bästa vän och enda riktigt goda anledning till att besöka det då och då (nu har det gått alldeles för lång tid sen det hände, igen). Men, förutom det, så räcker inte Dalarna riktigt ända fram för mig och..

.. det blir nog ingen överraskning direkt att jag tillslut utser Stockholm till min vinnare. När jag bott här ett tag tror jag inte jag skulle kunna flytta härifrån till en mindre stad eller by igen. Jag känner en enorm frihet och total rätt att vara mig själv och den jag är här. För vissa kanske småstäderna eller landet är rätt. Men för mig känns det ändå som att ingen renare luft, tätortscharm eller raggar-och-mjukisbyxe-kultur kan klå det Stockholm har att erbjuda mig. Så det så. Sorry Dalarna. =/