Oj.. jag som är en sån sjuk drivkraftslös människa. Men ok. Om jag får önska helt fritt vill jag: Rent yrkesmässigt slutligen kunna leva på kreativitet. Skriva, rita, skapa. Jag vill ha frihet, vara kvitt min sjukdom och må bra. Känna mig hel och bra och att jag duger. Jag vill vakna på morgonen och le åt allt och ingenting. Sluta vara så arg och ledsen och tom. Vilja alla väl och slippa känna ständig aggression och ilska över orättvisa. Sluta få ångestattacker, sluta vara i det här coma-liknande tillståndet och sluta vilja dö hela jävla tiden. Kunna glömma, kunna förlåta och kunna leva. Älska. Och, även om jag ibland känner och säger annorlunda, tror jag att det är det enda som fortfarande på något undermedvetet plan driver mig. Jag är så jävla rädd inför tanken på att jag kanske aldrig kommer dit. Tänk om jag aldrig någonsin ser ljuset i slutet på den här kolsvarta tunneln? Tänk om jag aldrig någonsin blir lycklig igen? Det finns ingen så skrämmande tanke.