Det är alltid svårt att förstå någon annans kamp.. Sålänge man inte varit med och delat den kampen. Sålänge man inte kan känna igen sig på någon som helst nivå av situationen. Och utan igenkännande är det enklaste i världen att döma någon. Och det är det som i min mening är det mest tragiska och fula med människor. Rädslan och fördomarna för det okända.. det man inte kan förstå. Ja, det är enklare att skratta åt eller komma med "en logisk förklaring" till en berättelse som man själv inte har bitarna nödvändiga i. När man själv inte har samma historia eller erfarenhet. Att försöka skyla över något man inte begriper med att det är den andra personen som ljuger, inte förstår eller saknar erfarenhet, hellre än att erkänna sin egen brist på förståelse eller vilja att försöka förstå.



Nej, många människor kan inte förstå att en ihärdig, brinnande längtan efter att på något sätt skada sin egen kropp (på samma sätt som att skada sig själv på olika psykiska vägar) inte är en ihopdiktad EMO-saga för att (som kan ses in Münchhausens syndrom) dramatisera och förklä vad som egentligen är uppmärksamhetssökande och bekräftelsebehov ("Självskadebeteende är ofta ett gensvar på djupgående och överväldigande känslomässig smärta som, från personens synvinkel, inte verkar kunna lösas på annat sätt" - Truth hurts report, Mental Health Foundation, 2006. "Detta används bland annat som en mekanism för temporär avlastning och möjlighet att stå ut med intensiva känslor så som ångest, depression, stress, känslolöshet, misslyckande och självhat" - Meltzer, Howard, 2000, Non Fatal Suicidal Behaviour Among Adults aged 16 to 74. "För vissa kan enstaka tillfällen av självskadebeteende vara ett sätt att dra uppmärksamhet till behovet av hjälp, att påverka eller manipulera andra. Men dom som visar ett kroniskt, upprepat mönster av självskadebeteende vill sällan ha uppmärksamhet och gömmer skador och ärr noggrant" - LifeSIGNS: "Self Injury Facts", eNotAlone. "Många som skadar sig själva menar att detta tillåter dom att 'försvinna bort' eller dissociera sig själva. Detta kan ske genom att lura hjärnan till att tro att smärtan som känns har åstadkommits av självskadan och inte utlösaren, så den fysiska smärtan fungerar som en distraktion från den ursprungliga emotionella smärtan" - Helen Spandler, 1996, Who's Hurting Who? "För vissa är denna avlastning huvudsakligen psykologisk, medan den för andra kommer från beta endorfiner, vilka är endogena opioider som utlöses av kroppen som gensvar på fysisk skada, som naturliga smärtstillare, vilka medför behagliga känslor och fungerar till att reducera spänning och känslomässig smärta" - Swales, M., Pain and deliberate self-harm. "Många raporterar att dom känner väldigt lite eller ingen smärta när de självskadar och, för vissa, kan det bli ett medel att söka välbehag" - Strong, M., 1999, A Bright Red Scream: Self-Mutilation and the Language of Pain. "För andra kan självskadebeteende vara ett sätt att helt enkelt känna NÅGONTING, även om känslan är obehaglig eller smärtsam. Många grupper av självskadare lever med en känsla av tomhet eller anhedoni, och fysisk smärta kan därmed vara en befrielse och uppvaknare från detta tillstånd" - Precursors to Self Injury, FirstSigns. "Självskadebeteende kan i allra högsta grad bli psykologiskt beroendeframkallande eftersom, för den självskadande, funkar det och gör det möjligt för denna att klara av intensiv stress" - Nixon, M.K., 2002, Journal of the American Academy of Child and Adolescent Physchiatry. "Självskadebeteende kan vara en handling för att rekonstruera tidigare trauman som troligtvis var utom personens kontroll och kan därav fungera som ett sätt för denna att återfå kontroll och självständighet i sitt liv, om det på något sätt är rörigt" - Barker, P., 2003. Psychiatric and mental health nursing: the craft and caring. "Det finns också ett högt statistiskt samband mellan självskadebeteende och känslomässig misshandel eller berövande" - Meltzer, Howard, 2000, Non Fatal Suicidal Behaviour Among Adults aged 16 to 74. "Detta kan därför bli ett sätt att handskas med smärta, i konstrast med den smärta som den lidande har erfarat tidigare i sitt liv och över vilken den inte hade någon kontroll" - Cutter, D., Jaffe, J. and Segal, J, 2008, Self-Injury: Types, Causes and Treatment).

Och nej, många människor kan på ett verklighets-förnekande sätt inte förstå att ett självmordsförsök är ett sjävmordsförsök även om personen inte lyckas ("Dom flesta som försöker ta självmord kommer inte att lyckas på första försöket, men dom som senare gör upprepade försök får en betydelsefullt större sannolikhet att lyckas" - Shaffer D, September 1988, The epidemiology of teen suicide: an examination of risk factor. "Oddsen är emot dom som försöker ta sina egna liv och enligt globala undersökningar går det ungefär 20 helhjärtade självmordsförsök på 1 lyckat genomförande, för yngre personer mellan 15-24år är oddsen ungefär 100-200 försök på varje lyckat genomförande. Det är sagt att cirka två tredjedelar av männiksor som gör ett klassat självmordsförsök inte har för avsikt att faktiskt dö i processen. Vilket betyder att ungefär 33,3% av alla självmordsförsök faktiskt är helhjärtade. Att göra ett icke helhjärtat eller impulsivt själmordsförsök är dock väldigt dumdristigt då det kan leda till seriösa konsekvenser för deras framtida hälsa, för att inte tala om deras övriga liv" - LostAllHope) och att varje misslyckat självmordsförsök eller öppna yttranden om självmordstankar är ett rop på hjälp, en önskan att (återigen) få uppmärksamhet och bekräftelse eller bevis på att personen inte menar allvar med dessa "hot" då den som ämnar att på allvar ta sitt liv kommer att göra det i all tysthet, plötsligt och utan förvarning ("Forskning visar att 90-95% av människor som senare tar sitt liv lämnar ledtrådar till sin omgivning om deras planer, så som att ge bort sina käraste eller personligaste ägodelar, skriva avskeds-brev, och allra särskilt plötsliga humörsvängningar och sinnesförändringar, så som att skifta intensivt från depression till lycka. Att avslöja sina planer behöver därmed inte innebära brist på allvar bakom personens yttranden. Dessa tecken är inte att ta lätt på, utan bör tas på största allvar. När dessa symptom uppenbarar sig i en individ, måste extrem övervakning ske av personen från dennes vänner och familj").

Men att inte förstå något gör det inte automatiskt till overkligt.

.. men FUCK YOU. Nu tänker jag ladda upp för en awesome jävla 4/8 och framåt och får jag tillfälle att få in några bra sparkar på dina kulor i processen.. så mycket bättre.

Det är fan inte enkelt detta alltså.. att försöka ta mer ansvar.. med alla bristfälligheter det innebär att vara bosatt i min kropp. Och min styrka blir verkligen satt på prov i nuläget.

Det går inte att beskriva för någon som inte varit i samma situation heller. Hur det är att vara på piller som man behöver, men som gör en till en jävla känslokall zombie, i 1½ år, och och sen trappa ner så omfattande på dom. Ett piller som varit all din tröst och lugnare och allt du känt att du kunnat lita på i den här världen att vända dig till för att slippa känna dom saker som inte är normala att känna. För att allting annat har svikit. För att det inte finns något annat att vända sig till längre. Det är som att befinna sig i sömn under tiden man blivit ordinerad en dos som egentligen är för hög för en, men som man måste ta för annars kan fan allt hända och man kommer att tvingas känna just dom där onormala och fruktansvärda sakerna varenda dag och timme och minut.. så då är det bättre att känna ingenting alls, att vara ingenting alls. För så länge det är så behöver man inte leva i det där andra.

Och så, när du slutar för att slippa vara den känslokalla, osympatiska och döda zombien, blir du varse om att världen visst fortfarande är lika orättvis och kall och hård som den var innan.. du har bara varit i ett drömlöst sömnland där du kunnat blunda för det.

Men jag fortsätter kämpa på. Sticks and stones..

Efter att ha övervägt det länge och väl beställde jag tillslut den här klänningen (i vitt) från Amazon. Tyckte den var så himla fin, så kunde inte motså. Vet dock inte när jag ska använda den riktigt.. då den är lite väl högtidlig. Men förr eller senare dyker väll nått event upp där den inte är på tok "för mycket". Stod att den borde vara framme innan den 1a Augusti. Så nu har jag i alla fall det att se fram emot. Come to mama..

Och jag vet att flera utav just dessa personer kommer att läsa detta och himla åt faktumet att jag understår mig att kalla mig själv för en "bra jävla människa".. efter vad jag gjort dom. Att just dom kommer att tycka att jag har för höga jävla tankar om mig själv och att jag är oförskämt självsvådlig i detta tänkande.. för vad jag låtit dom utstå. Just dom människor som själva kräver så jävla mycket av andra, som själva ALDRIG betalat för de misstag dom gör och som har EN huvudperson i sin bok: sig själva. Och vet ni vad: jag har fan inte slagit någon av er fysiskt på käften med knuten näve än. Inte spottat en autentisk loska i någons ansikte än. Inte skrikit på någon så nära dennes anikte att mitt saliv stänkt ner den. ÄN. Men tro mig, nu går det som jag tidigare begränsat vid "viss hänsynslöshet" vidare ett.. tre.. tio.. steg. Det är nu det ni tidigare kallat min "själviskhet" och det jag kallar att "äntligen ta hand om MIG SJÄLV före att ta hänsyn till alla andra och vänta, vänta, vänta på min tur (som aldrig kommer)", når nya höjder.



Inget mer sjunka ner på golvet i fosterställning och skaka i smärtsamma tårar efter ett avslutat telefonsamtal eller ett lämnat rum, där jag inte lät undslippa en ton av känslorörelse, inget mer söka tröst och skydd bakom en partners skyddande axel (som ändå inte kan utkämpa striden på ett sätt som stämmer med det jag skulle gjort), inget mer seså ta-nu-bara-även-denna-dynghög-med-skit-och-fortsätt-le-din-dumma-jävla-äckliga-fula-åsna, inget mer vänta för att jag inte vill lägga mer på redan tyngda axlar, inget mer gråta av samma orsak två gånger, inget mer vända ilskan inåt och bloda ner hela badrummet eller svälja piller eller kräkas eller dunka huvudet hårt och upprepat mot väggen för att straffa mig själv för vad jag känner, istället för att straffa någon annan för att DEN är en dålig ursäkt för en medmänniska.

Två ord: Bitch. Fit.

Back off Bitches. BACK THE FUCK OFF!

Belial vaknar när klockan ringer. Jag gör mig i ordning och vi hämtas upp och körs till Arlanda. Tar en CBO på vägen och sen sitter vi i några timmar på Arlanda, varvid jag lunchar medan dom andra dricker öl. På grund av analkande värmeslag köper jag en tröja som inte någonstans var värd de 500 spänn den kostade.. förutom att jag slapp svimma.. eller nått. Vi boardar och åker iväg, varvid jag börjar häva i mig Gin och Tonic under resan på 2½ timmar. Vidare, från Bulgariens airport, går det på 20 minuter innan vi är framma på hotellet. Efter en dusch och ett ombyte drar vi ut en sväng. Vi träffar på en kebabkille som går på om att: "Svenska flicka - vodka dricka", samt häller ner en varsinn munfull med Jäger i min samt Sugars hals. Haha. Sen drar vi vidare och stirrar hungrigt på alla natt-låsta butiker där vi planerar att shoppa loss de närmaste dagarna. Vi besöker en utav deras Super Markets och sen gör vi slag i vår plan att åtminstone besöka EN stripp-klubb (Marcus pryda protester till trost). Först går vi till en mindre klubb med "lite sämre" utbud på alla sätt tänkbara. Det sitter en idiot och stirrar psykande tills jag mår illa och sätter Marcus i vägen - mellan mig och han som stirrar. Från baren blänger en av stripporna förbannat större delen av tiden. Och de fattar typ ingenting av de beställningar jag försöker göra, så tillslut går jag med på en Sex on the Beach bara för att. För mer action letar vi sedan upp en annan klubb. Jag lyckas få en White Russian, tjejerna och deras kläder och skor är galet snygga och vi stannar tills sängen kallar, varvid vi åker tillbaks till hotellet igen.

Belial påbörjar en vandring runt Sunny Beach i dagsljus. Vi kikar runt, lunchar och shoppar tillsammans. Träffar på ännu en stirrig jävel som verkar tro att mina pupiller och irisar är rosa och dolda av två täcken tyg.. för det är där han söker "ögonkontakt" medan han skakar också min hand. Vi äter middag på ett Amerikansk-inspirerat ställe, där jag även får en öl till maten som jag vägrar dricka. Marcus köper rosor och vi käkar ett glass-torn till efterätt. Sen går vi iväg till något som heter "Bacardi bar", vilket ligger nästan utanför hotellet. Jag provar en Dublin Milkshake, vilken är ok.. men den riktiga orgasmen kom vid Banana Coladan. God damn! Ny favorit i alkohol-väg. *drool* Efter detta går vi iväg ännu en sväng. Jag är sugen på att prova på Lazur (Sunny Beach största nattklubb), men märker att sällskapet inte är vidare fest-suget, så vi går tillbaks till hotellet och gör natt istället.

Belial vaknar av knackningar på dörren. Halvt om halvt fortfarande sovande hör jag historien om hur Sugar och Spice blivit rånade. De andra går iväg och anmäler detta, medan jag gör mig i ordning. Sugar kommer tillbaks då Spice och Marcus ska dra iväg till polisstationen. De återvänder dock ganska omgående, eftersom de inte hade någon tolk där. Vi går iväg för att luncha och träffar då på en utav killarna som var med på rånet. Marcus ska självklart visa sig på styva linan och mucka gräl med personen.. jag blir övernervös och smått irriterad (än dock något imponerad av Marcus obrydda arrogans över den andras försök att trigga igång honom, men det talar vi tyst om).. dock hindras denne, i och med ingripandet, från att göra fler rånförsök på andra personer. Vi tar en lunch och sen drar vi ner till stranden och känner på vattnet och tar bilder. Påväg tillbaks hamnar jag på en liten avkrok där två killar står och spolar en bil. Då det är en sandbacke som jag måste gå upp för, för att komma tillbaks till mitt sällskap, blir situationen rätt obehaglig då en utav killarna börjar stirra upp mellan mina ben (då jag bär en klänning av kortare variant) och göra snuskiga läten medan jag går.. oturligt nog innebär också mina försök att hålla ihop benen att jag tappar mina skor och måste stå öga mot öga med karl-fan en gång till. Tillbaks till hotellet övertalar Marcus oss att haka på ner till närmast liggande bar (ett ställe där framför allt britterna håller till). Kort efter att jag fått min Strawberry Daiquiri börjar jag dock må väldigt dåligt och Marcus hjälper mig upp på hotellrummet och jag somnar medan han festar vidare. Dagen efter får jag veta att han i blev raggad på av en medelålders brittisk bög av uppkäftig och närgången sort, i princip hela kvällen. Hahaha! XD

Belial vaknar till ännu en regnig dag (den 3e av sitt slag). Vi lyckas övertala killarna att gå en promenad längst en sträcka de upptäckte när de letade upp polisstationen. Vi hinner självfallet med ett par störtskurar medan jag frustrerat letar efter skor, vi går på lunch, besöker ett casino, äter middag osv. Vi går in på (ännu en) tatuerings studio och en utav tatuerarna imponeras över min ryggradstatuering. Senare äter vi kvällis på ett ställe med en (också han) mycket frustrerad servitör som vi döper till Sheldon på grund av en viss likhet med snubben i Big Bang Theory (tvärs över gatan jobbar en kille som är väldigt lik ett ex till mig och alldeles bredvid jobbade en kille vi första kvällen döpte till "Darin"-killen. LOL). Frustrationen berodde på de bon med svalor, vilka hade vuxit upp från att ha varit baby-birds och nu skapat flera egna små familjer (allt alltså i taket på deras verksamhet).

Belial med sällskap tar ännu en shoppingrunda i Sunny Beach. Utöver ett trippelköp av väskor och ett par små-ting för egen del, köper jag mest större delen av presenterna till folket hemma. Sen blir det en varsin drink Banana Daiquiri (vilken inte är något alls i jämförelse med sin jordgubbe-smakande föregångare, utan snarare blaskig och starkt alkoholsmakande med en liten antydan till banan). Under våran lilla drink hinner vi dock se: EN KOLIBRI!!! och vi blir mäkta imponerande. Herregud så söt! KAWAII! :D <3 Det är också här som reskassan börjat bli lite ifrågasättbar, vartefter jag tycker det är bäst att jag verkligen börjar bestämma mig för om jag ska göra en "spiderbite" läpp-piercing eller inte, eller helt enkelt låta planerna på eventuell tatuering eller piercing grusas som för övriga i mitt resesällskap. Vi går in på en studio vi gått förbi ett par gånger och tjejen tar med mig till en större studio en bit bort för att kolla upp priset för två piercingar samtidigt. Och så blir det bara av. Jag trodde att det skulle gå snabbare, men jag tycker inte det var nämnvärt smärtsamt.. snarare var det en konstig känsla och ett lite äckligt frasande ljud. Vi drar efter detta tillbaks till hotellet och jag somnar för dagen (mest för att slippa den smärta som en kille på studion lovat mig skulle komma om någon timme. Samma kille var jävligt närgången, fjäskig och.. surprise! Allmänt stirrig, även han). -.-

Belial har lite problem med att äta på grund av den nygjorda piercingen. Men i övrigt går den här dagen förbi smärtfritt. Träffar på den nipple-to-eye kontakt sökande karln igen, vilken tvingar mig att snurra runt i hans armar till hans godkännande: "Sexy" och "Beautiful" kommentarer. Han frågar mig om jag är där själv. Jag säger nej och pekar på Sugar och Spice (då Marcus gått iväg till en bankomat för tillfällen). Han undrar om jag är där med vänner. Jag säger ja. Han frågar om jag inte har nån pojkvän och jag nickar när jag kommer på att det kan betyda nej i detta land, varvid jag börjar skaka på huvudet, då tanken slår mig att jag inte har nån aning om vad han uppfattar som vad.. ska precis förklara när han går igång om att: "Neej. Man kan inte ha pojkvän i Sunny Beach", avslutar med "See you later, Gorgeous. Ok?", kysser handen han hållit fast i upp till dess och strövar iväg. Vi går efter detta tillbaks till hotellet och spelar kort. Eftersom vi köpt en hel del sprit på närmast liggande Super Market börjar vi spela lite öl-spel. Jag börjar bli riktigt mycket på hugget att gå ut och hitta på nått, men återigen möts jag av stämning: pissoar, varvid jag tröttnar och säger att jag går och lägger mig istället. Eller "whatever, jag har redan diarre över hela min fest. Lika bra att gå och lägga sig".

Belial vaknar till den andra molnfria morgonen. Vi badar och solar, men hinner knappt tillbaks till hotellrummet innan bråk är igång. Rånarna är utanför och den här gången är en polis i närheten varvid Marcus försöker förklara läget för denne. Inte mycket händer åt saken, och de här killarna börjar hotas och gå på som snorungar. Marcus och Spice verkar lugna, men nu freakar jag ur eftersom han gjorde detta från vår balkong. Marcus ringer våra researrangarörer som äntligen tar grejen på allvar. Tills vidare tar jag den elpistol som Marcus köpt och går över till Sugar och Spice hotellrum. Tillslut bestämmer vi oss dock för att gå iväg och luncha. När vi kommer tillbaks är det dock mer bråk på gång och en resledare kommer ut så vi förklarar situationen, varvid två killar från Småland hör grejen och berättar att det precis hänt dom också (utöver alla fall vi sett både på nära och långt håll själva under tiden vi varit där). Det är deras första dag och vi börjar prata med dom i hotellbaren. Tillslut bjuder vi upp dom till oss, för att ta någon drink innan vi går ut en sväng med dom för en matbit och någon drink. Vi spelar öl-spel igen, Marcus och de här två fastnar på balkongen och våra icke-fest-sugna reskamrater går iväg för att äta på annat håll. Jag och Marcus drar hur som helst iväg med de småländska killarna, käkar en bit (jag blir upprepat hand-kysst igen, denna gång av "Sheldons" arbetskamrat och även döpt utav vårat småländska sällskap till "Boobies!" -.-) och så drar vi över till Bacardi Bar. Killarna spanar in två 19-åriga tjejer från Boden som är där, varvid Marcus går fram för att fråga om han, jag och hans två kompisar kan slå oss ner hos dom. De tycker detta låter bra, så vi sätter oss där. En utav smålänningarna hookar snabbt up med en utav bodentjejerna. Den andra tjejen verkar föga road och den återstående killen från småland frågar här någonstans en gång extra om jag inte var Marcus flickvän och Marcus svarar, varvid den icke-roade bodenbruttan flammar upp och försäkrar oss om att Marcus minsann sagt att jag bara var hans kompis. Men efter ett par minuters tjurande väljer hon ändå att hooka-up med den återstående smålänningen. Lagom till när dessa par splittras och går hem till sig börjar vi prata med ett par URSNYGGA norska tjejer och vi dricker vidare, pratar och skrattar med dem och går sedan vidare till baren intill där det är karaoke - vilket jag lyckas slippa undan. Men vi har det jättetrevligt och roligt resten av kvällen. Marcus lyckas bli ganska full och jag får se till att han kommer ordentligt i säng.

Belial och Marcus somnar om hela morgonen. Tillslut ringer telefonen och vi inser att vi snabbt måste checka ut. Resten av dagen flyter på lååångsamt. Vi träffar som hastigast på smålänningarna vid poolen, samt brudarna från boden då vi är på väg för att luncha och sedan går iväg till en Super Market (där jag köper mina favoritchips en sista gång). Tillslut är det dock äntligen dags att åka hem. Vi åker buss till airporten, där vi upptäcker trubbel på grund av att de är superpetiga med vad man har med sig i handbagaget (INGET smink i princip). Den arga och läskiga vakten kastar lite av Sugars smink rakt i soptunnan, svär åt henne och vi bara gapar, innan vi går iväg för att fixa nått som är "ok!"-stämplat att ha det i. Detta får vi av en brittisk dam. Vi stöter på världens divigaste flygvärdinna som först bitchar mot allt och alla så in i helvete och sen kastar med håret och viftar med ögonfransarna åt Marcus och Spice. Är så galet trött när vi kommer på planet att jag somnar. Vaknar dock av att Marcus köper parfymer och jag får även en Escada för egen del. Vi hämtas upp på flygplatsen, men märker snart att Marcus utlånade bil inte går riktigt som den ska, och vi kommer precis utanför Stockholm innan vi fastnar. Mitt humör är nu på sina sista noter, då jag är så sjukt trött att jag typ vill gråta. Men en vän kommer och hjälper till, samt kör hem oss. Så tillslut, efter ett hjärtligt väkomnande från Cujo och Fuji, sjunker jag ner tätt ihop med dom - på min egen säng och mina egna mjuka kuddar.

Tänkte dela med mig av en del av de ting som fick följa med mig hem från Bulgarien. Det är inte riiiktigt allt. Men nästan alla kläder i alla fall. Skippade presenter och de flesta accessoarerna, samt nån top jag köpte på Arlanda innan vi åkte. Alla saker som jag markerat med citationstecken är då, ganska uppenbarligen (?) så kallade "kopior". Väljer dock hellre själv att kalla det fake-produkter, då inget jag köpte har så mycket gemensamt med märkena de "inspirerats av", förutom just namnet som står på dom.