Det är alltid svårt att förstå någon annans kamp.. Sålänge man inte varit med och delat den kampen. Sålänge man inte kan känna igen sig på någon som helst nivå av situationen. Och utan igenkännande är det enklaste i världen att döma någon. Och det är det som i min mening är det mest tragiska och fula med människor. Rädslan och fördomarna för det okända.. det man inte kan förstå. Ja, det är enklare att skratta åt eller komma med "en logisk förklaring" till en berättelse som man själv inte har bitarna nödvändiga i. När man själv inte har samma historia eller erfarenhet. Att försöka skyla över något man inte begriper med att det är den andra personen som ljuger, inte förstår eller saknar erfarenhet, hellre än att erkänna sin egen brist på förståelse eller vilja att försöka förstå.



Nej, många människor kan inte förstå att en ihärdig, brinnande längtan efter att på något sätt skada sin egen kropp (på samma sätt som att skada sig själv på olika psykiska vägar) inte är en ihopdiktad EMO-saga för att (som kan ses in Münchhausens syndrom) dramatisera och förklä vad som egentligen är uppmärksamhetssökande och bekräftelsebehov ("Självskadebeteende är ofta ett gensvar på djupgående och överväldigande känslomässig smärta som, från personens synvinkel, inte verkar kunna lösas på annat sätt" - Truth hurts report, Mental Health Foundation, 2006. "Detta används bland annat som en mekanism för temporär avlastning och möjlighet att stå ut med intensiva känslor så som ångest, depression, stress, känslolöshet, misslyckande och självhat" - Meltzer, Howard, 2000, Non Fatal Suicidal Behaviour Among Adults aged 16 to 74. "För vissa kan enstaka tillfällen av självskadebeteende vara ett sätt att dra uppmärksamhet till behovet av hjälp, att påverka eller manipulera andra. Men dom som visar ett kroniskt, upprepat mönster av självskadebeteende vill sällan ha uppmärksamhet och gömmer skador och ärr noggrant" - LifeSIGNS: "Self Injury Facts", eNotAlone. "Många som skadar sig själva menar att detta tillåter dom att 'försvinna bort' eller dissociera sig själva. Detta kan ske genom att lura hjärnan till att tro att smärtan som känns har åstadkommits av självskadan och inte utlösaren, så den fysiska smärtan fungerar som en distraktion från den ursprungliga emotionella smärtan" - Helen Spandler, 1996, Who's Hurting Who? "För vissa är denna avlastning huvudsakligen psykologisk, medan den för andra kommer från beta endorfiner, vilka är endogena opioider som utlöses av kroppen som gensvar på fysisk skada, som naturliga smärtstillare, vilka medför behagliga känslor och fungerar till att reducera spänning och känslomässig smärta" - Swales, M., Pain and deliberate self-harm. "Många raporterar att dom känner väldigt lite eller ingen smärta när de självskadar och, för vissa, kan det bli ett medel att söka välbehag" - Strong, M., 1999, A Bright Red Scream: Self-Mutilation and the Language of Pain. "För andra kan självskadebeteende vara ett sätt att helt enkelt känna NÅGONTING, även om känslan är obehaglig eller smärtsam. Många grupper av självskadare lever med en känsla av tomhet eller anhedoni, och fysisk smärta kan därmed vara en befrielse och uppvaknare från detta tillstånd" - Precursors to Self Injury, FirstSigns. "Självskadebeteende kan i allra högsta grad bli psykologiskt beroendeframkallande eftersom, för den självskadande, funkar det och gör det möjligt för denna att klara av intensiv stress" - Nixon, M.K., 2002, Journal of the American Academy of Child and Adolescent Physchiatry. "Självskadebeteende kan vara en handling för att rekonstruera tidigare trauman som troligtvis var utom personens kontroll och kan därav fungera som ett sätt för denna att återfå kontroll och självständighet i sitt liv, om det på något sätt är rörigt" - Barker, P., 2003. Psychiatric and mental health nursing: the craft and caring. "Det finns också ett högt statistiskt samband mellan självskadebeteende och känslomässig misshandel eller berövande" - Meltzer, Howard, 2000, Non Fatal Suicidal Behaviour Among Adults aged 16 to 74. "Detta kan därför bli ett sätt att handskas med smärta, i konstrast med den smärta som den lidande har erfarat tidigare i sitt liv och över vilken den inte hade någon kontroll" - Cutter, D., Jaffe, J. and Segal, J, 2008, Self-Injury: Types, Causes and Treatment).

Och nej, många människor kan på ett verklighets-förnekande sätt inte förstå att ett självmordsförsök är ett sjävmordsförsök även om personen inte lyckas ("Dom flesta som försöker ta självmord kommer inte att lyckas på första försöket, men dom som senare gör upprepade försök får en betydelsefullt större sannolikhet att lyckas" - Shaffer D, September 1988, The epidemiology of teen suicide: an examination of risk factor. "Oddsen är emot dom som försöker ta sina egna liv och enligt globala undersökningar går det ungefär 20 helhjärtade självmordsförsök på 1 lyckat genomförande, för yngre personer mellan 15-24år är oddsen ungefär 100-200 försök på varje lyckat genomförande. Det är sagt att cirka två tredjedelar av männiksor som gör ett klassat självmordsförsök inte har för avsikt att faktiskt dö i processen. Vilket betyder att ungefär 33,3% av alla självmordsförsök faktiskt är helhjärtade. Att göra ett icke helhjärtat eller impulsivt själmordsförsök är dock väldigt dumdristigt då det kan leda till seriösa konsekvenser för deras framtida hälsa, för att inte tala om deras övriga liv" - LostAllHope) och att varje misslyckat självmordsförsök eller öppna yttranden om självmordstankar är ett rop på hjälp, en önskan att (återigen) få uppmärksamhet och bekräftelse eller bevis på att personen inte menar allvar med dessa "hot" då den som ämnar att på allvar ta sitt liv kommer att göra det i all tysthet, plötsligt och utan förvarning ("Forskning visar att 90-95% av människor som senare tar sitt liv lämnar ledtrådar till sin omgivning om deras planer, så som att ge bort sina käraste eller personligaste ägodelar, skriva avskeds-brev, och allra särskilt plötsliga humörsvängningar och sinnesförändringar, så som att skifta intensivt från depression till lycka. Att avslöja sina planer behöver därmed inte innebära brist på allvar bakom personens yttranden. Dessa tecken är inte att ta lätt på, utan bör tas på största allvar. När dessa symptom uppenbarar sig i en individ, måste extrem övervakning ske av personen från dennes vänner och familj").

Men att inte förstå något gör det inte automatiskt till overkligt.