Har typ legat i sängen i 3 timmar och vridit och vänt mig.. så nu ger jag upp och försöker trötta ut mig själv på annat sätt istället. Så jävla typiskt. Allt är packat och klart.. men kan inte sluta oroa mig för småsaker, så har gått upp flera gånger och rättat till småfel eller ställt mig i garderoben och övervägt förändringar i packningen. BTW ser jag ut som en yxmördare på mitt passfoto. Charmigt.. verkligen. Min första reaktion var: "Men fy fan vilken skata" och slänga ihop den idiotiska lilla boken för gott. Fan.. man kan ju gå under jorden för mindre och imorgon vid den här tiden har fler människor sett jäkelskapet.



Och så har jag börjat tänka på mycket annat på senare tid.. särskilt under småtimmarna. Har nämligen börjat reglera min medicin på egen hand och sålunda har jag fått bättre resultat än jag haft under hela det senaste (ett och ett halvt) året.. MEN jag har också börjat tänka mycket, mycket mer igen och det innebär att det gamla bekanta kaoset i mitt huvud är tillbaks (Något jag inte känts vid på ungefär lika länge).. vilket samtidigt nästan att föredra framför att ALDRIG känna och tänka något speciellt alls = inga dalar, visst, men heller inga toppar. Läkaren envisas också med att fortsätta ge mig samma dos.. så med detta känner jag att jag har motbevisat dom. Jag borde få trappa ner till typ hälften i alla fall. Känner mig som en helt annan människa.. på gott och ont. Saker som jag numera fått tillbaks: Känslor (både dem bra och dåliga), logik, konsekvent tänkande, omtanke, reaktionsförmåga, samvete, sympati och all annan tänkbar aktiv tankeverksamhet (utan den medföljande huvudvärk jag fått dras med vid minsta antydan om detta under dessa år) m m. Det är som att jag varit levande död, inser jag allt mer nu när jag börjar komma ihåg hur det känns att framför allt KÄNNA alla dessa saker.. förstå dom, even. Kan du tänka dig hur det känns att plötsligt bara slås av att: Shit! Jag kan faktiskt känna min egen kropp!? Och för två veckor sen hade jag inte insett hur sjukt detta låter.. bara en sån sak.

Får väll inse, tillslut, att jag tog mig vatten över huvudet när jag beslutade mig för att även publicera en översatt version av bloggen. Tar därmed nu bort den och fokuserar på svenska inlägg och de två underbloggar jag valt att ha kvar. Tror det blir bäst så.



Tvättar det sista imorgon, sen slänger jag ner det i resväskan och så bär det av på måndag. Trodde aldrig resfebern skulle komma.. men idag slog den mig tillslut. Måste komma ihåg att köpa rakhyvlar och tuggummi. Very important. Haha.

Vart visst trots allt en liten sväng till krogen igår i alla fall. Drack en grogg hemma + en cider och lite skumpa där bara, så var ju ändå en lugn kväll, för min del. Marcus vart snorfull, så jag fick först se till att han fick i sig mat och sen körde vi hem honom och dumpade honom på sängen. Inatt drömde jag att jag hade telefonhytt-sex. Jag tror det var ganska bra, av lätena att dömma.. men sen blev vi gripna för förargelseväckande beteende.. (trots att rutorna immade igen satt det trots allt massa folk på bänkar utanför som helt ogenerat stirrade på oss med nyfikna miner, och gjorde upprörda gester till varandra) jag BORDE blivit gripen för sex med minderårig, typ.. den där snubben kan fan inte varit mer än kanske.. 18? Högst? Mm.. lammkött.. eller nått. -.-

Alko-drömmarna är alltid dom livligaste drömmarna. Are they not?

Ok: Ni har min tillåtelse att säga det. Jag är sämsta bloggaren i världshistorien. Enda anledningen till att jag ens gör det nu är för att någon just frågade mig om jag är en sån där som bloggar och jag fick sålunda dåligt samvete.

Kan dra en snabb update. En dåtid, en nutid och en framtid.

Dåtid: För typ 2 veckor sen klippte jag håret och för cirka 1½? vecka sen vart jag brunett igen för första gången på tre år. Känns jävligt ovant och tror inte jag kommer låta det vara brunt så länge till. Jag känner mig som en riktigt tråkigt "wallflower" i brunt hår (det tycker dock ingen annan, men jag har hört att man ska välja det man själv trivs i?). Dock fick håret lov att vila, så det var väll lika bra, I guess.



Nutid: Idag fyller Marcus 24 år. Är dock sjuk, så blir inget firande (mao: krogen senare ikväll) för min del. Fick min beskärda del förra veckan, med medföljande flera-dagar-lång-baksmälla. Så jag känner nog ändå att jag klarar mig. Måste trots allt verkligen ta tag i att försöka få tillbaks normal dygnsrytm. Eftersom..

Framtid: På måndag åker vi till Sunny Beach, Bulgarien. Ännu en anledning att känna att jag nog kan skippa utgång ikväll. Marcus verkar inte ha något emot det heller. Klart jag inte ska va uppe i röven på honom 24/7 liksom.