Kan inte sova, det är allt..
Har typ legat i sängen i 3 timmar och vridit och vänt mig.. så nu ger jag upp och försöker trötta ut mig själv på annat sätt istället. Så jävla typiskt. Allt är packat och klart.. men kan inte sluta oroa mig för småsaker, så har gått upp flera gånger och rättat till småfel eller ställt mig i garderoben och övervägt förändringar i packningen. BTW ser jag ut som en yxmördare på mitt passfoto. Charmigt.. verkligen. Min första reaktion var: "Men fy fan vilken skata" och slänga ihop den idiotiska lilla boken för gott. Fan.. man kan ju gå under jorden för mindre och imorgon vid den här tiden har fler människor sett jäkelskapet.

Och så har jag börjat tänka på mycket annat på senare tid.. särskilt under småtimmarna. Har nämligen börjat reglera min medicin på egen hand och sålunda har jag fått bättre resultat än jag haft under hela det senaste (ett och ett halvt) året.. MEN jag har också börjat tänka mycket, mycket mer igen och det innebär att det gamla bekanta kaoset i mitt huvud är tillbaks (Något jag inte känts vid på ungefär lika länge).. vilket samtidigt nästan att föredra framför att ALDRIG känna och tänka något speciellt alls = inga dalar, visst, men heller inga toppar. Läkaren envisas också med att fortsätta ge mig samma dos.. så med detta känner jag att jag har motbevisat dom. Jag borde få trappa ner till typ hälften i alla fall. Känner mig som en helt annan människa.. på gott och ont. Saker som jag numera fått tillbaks: Känslor (både dem bra och dåliga), logik, konsekvent tänkande, omtanke, reaktionsförmåga, samvete, sympati och all annan tänkbar aktiv tankeverksamhet (utan den medföljande huvudvärk jag fått dras med vid minsta antydan om detta under dessa år) m m. Det är som att jag varit levande död, inser jag allt mer nu när jag börjar komma ihåg hur det känns att framför allt KÄNNA alla dessa saker.. förstå dom, even. Kan du tänka dig hur det känns att plötsligt bara slås av att: Shit! Jag kan faktiskt känna min egen kropp!? Och för två veckor sen hade jag inte insett hur sjukt detta låter.. bara en sån sak.

Och så har jag börjat tänka på mycket annat på senare tid.. särskilt under småtimmarna. Har nämligen börjat reglera min medicin på egen hand och sålunda har jag fått bättre resultat än jag haft under hela det senaste (ett och ett halvt) året.. MEN jag har också börjat tänka mycket, mycket mer igen och det innebär att det gamla bekanta kaoset i mitt huvud är tillbaks (Något jag inte känts vid på ungefär lika länge).. vilket samtidigt nästan att föredra framför att ALDRIG känna och tänka något speciellt alls = inga dalar, visst, men heller inga toppar. Läkaren envisas också med att fortsätta ge mig samma dos.. så med detta känner jag att jag har motbevisat dom. Jag borde få trappa ner till typ hälften i alla fall. Känner mig som en helt annan människa.. på gott och ont. Saker som jag numera fått tillbaks: Känslor (både dem bra och dåliga), logik, konsekvent tänkande, omtanke, reaktionsförmåga, samvete, sympati och all annan tänkbar aktiv tankeverksamhet (utan den medföljande huvudvärk jag fått dras med vid minsta antydan om detta under dessa år) m m. Det är som att jag varit levande död, inser jag allt mer nu när jag börjar komma ihåg hur det känns att framför allt KÄNNA alla dessa saker.. förstå dom, even. Kan du tänka dig hur det känns att plötsligt bara slås av att: Shit! Jag kan faktiskt känna min egen kropp!? Och för två veckor sen hade jag inte insett hur sjukt detta låter.. bara en sån sak.