Ok.. jag inser att jag betett mig illa mot personer och angående saker som jag FAKTISKT bryr mig om, på grund av saker och personer som jag egentligen INTE bryr mig om (ja, jag hatar missriktad vrede lika mycket som the rest of you). Ska försöka gottgöra det.. i alla fall försöka framföra att jag verkligen är ledsen (för det ÄR jag).

Enda trösten är väll att jag inte behöver känna mig särskilt ensam på asshole-piedestalen, vad det verkar. Men jag hoppas att det du gjorde fick DIG att känna dig lite bättre angående dig själv för en vag sekund i alla fall.. för mig är det dock inte värt det att påminna någon annan om saker (som den redan är så jävla medveten om och mår piss över större delen av tiden) för att under ett ögonblick känna det som att ens eget jävla miserabla liv och bad excuse for a human face (oh no, I didn't!) är överkomligt. Isf: Varsågod.. jag antar att jag bjuder på den och the joke's on me.



Ibland är allt bara too much. Hade jag orkat hade jag fan låtit detta inlägg drypa av min sedvanliga ironi också.. men pallar inte. Därav också denna långsamma slakt av min blogg.