Gick nyss från att känna mig relativt bra angående mig själv för första gången på länge till att känna mig som pretty much en gammal, pluffsig, ful häxa.



Han har i sanning en växande talang för det där, min pojkvän.

Folk sägs aldrig vilja vara där, särskilt inte för den som inte var där för den senast den behövde någon som var där. Ända tills någon dum jävel beslutat sig för att den ska bryta cirkeln och alltid finnas där för människor.. även dom som sällan eller aldrig finns där för den själv. Ibland är den dumma jäveln du. Ofta har den dumma jäveln även varit jag. Och det kommer alltid till en poäng när man är tillbaks i det där: där igen. Som den som behöver någon där. Som den som är där för någon som behöver en där. Men allting kommer tillbaks dit. Till där. Men den här gången tänker jag stanna kvar i början och inte vara där för någon annan, för nu tänker jag fan bara vara HÄR för mig själv.