Snälla Bella, det störande med din inställning är inte att den är positiv. Det störande med din inställning är att den är FRUKTANSVÄRT IGNORANT. Frågan: "VARFÖR kan denna blonda brutta aldrig ge konkreta svar, utan går alltid en massa omvägar runt och förvandlar om det ursprungliga ämnet till något annat? Lite manipulativ, hmm?", som varken jag eller någon annan någonsin kommer få ett svar på från blond-Bellan av exakt samma anledning (Hybris är ta mig fan bara förnamnet), tänker jag lämna utanför det hela, och gå rakt på det som gjort mig förbannat upphängd på den här debatten, istället.



För vet du vad, Bella: Ibland kanske inte problemet är att "alla är så FRUKTANSVÄRT avundsjuka på dig". Ibland kanske problemet är att du INTE tilltalar en målgrupp, eftersom det du säger och står för faktiskt, tro det eller ej, inte gäller för Alla. Överallt. Alltid. Och att det du förespråkar, även om du för vissa är en jättebra förebild och inspiration, för andra innebär prestationsångest, stress och i allmänhet hela saltkar i såren.

Vidare till både dig och er andra som skriver att allt handlar om inställningen: INSTÄLLNING ÄR SÅ FAN HELLER ALLT. Inte om man verkligen är sjuk (som i en psykisk diagnos eller som i en faktisk depression). Tror ni verkligen inte att folk som mår så pass dåligt att dom bara vill dö inte VILL bli bättre med all vilja dom har kvar inom sig? Men för vissa är det inte lika lätt att måla på ett falskt leende och tänka positiva tankar. För en deprimerad person trycker dom negativa på HELA TIDEN, hur ovälkomna dom än är. Jag blir faktiskt väldigt rädd när jag läser det här och förstår (mer än innan?) omfattningen av människor som tror att depression är ett val? REALLY, bitches? REALLY!?!?

Bella skrev ett Beyoncé citat i början av ärendet - ännu ett sätt att själv förespråka sina åsikter på ett icke-romantiserande sätt, I'm sure? Skulle själv också kunna ge er något citat från annan välkänd person, men väljer att avsluta med något långt mer insiktsfullt från en helt vanlig civilperson, hellre än någon superframgångsrik, surrealistisk drömbild av den perfekta människan med alla "fula små hemligheter" nerkörda någonstans i innerfickan:

Ni som tror att depression är ett val, tänk efter för en sekund: Hur skulle det kännas FÖR DIG att vakna upp en morgon och inte ha emotionell styrka kvar att träffa andra människor? Att känna att tiden flyger förbi utan någon mening eller orsak? Att alltid känna dig ensam - till och med i ett rum fullt med människor? Att ständigt få påtvingning utifrån att, för vad som egentligen är deras skull, fake:a att du mår bra och att också lära dig göra detta bara för att slippa deras föraktfulla frågor och avvisanden, samt ännu mer känslor av främlingskap och besvikelse? Att förlora vänner eftersom du inte kan finna styrka inom dig att faktiskt LEVA och för att det är fysiskt omöjligt för dig att vara lycklig. Att ständigt gråta dig själv till sömns och hoppas på att inte vakna. Men att vakna likt förbannat och vara utmattad på grund av kvällen innan. Och så börjar det om. Tänk att ständigt gömma dig och ta avstånd från människor för att ingen ska märka detta som av samhället har blivit så "fult" och "skam"-stämplat och om du skulle nämna något, dyker något oerfaret, ignorant pucko upp och antyder att du bara är en attention whore som VALT detta. Nu: SNÄLLA, berätta för mig varför NÅGON skulle välja det? Depression är en sjukdom, inte ett val.