Städat upp i bloggen.

Dream Big, Fly High.
|
Belial, entusiastiskt:
"Om vi skaffar hus nån gång.. då ska vi ha en ek." Marcus tittar upp. "Ett träd?" Belial: "Ja, ett träd. Ek. Träd. Ek. Med ett hål i." Marcus, retfullt: "Som Pippi Långstrump?" Kort paus. Marcus tillägger: ".. med sockerdricka?" Belial suckar. "Alltså.. nej.. inte ett sånt hål. Ett hål från sidan." Belial fortsätter sin rant, omedveten om att hon förlorat Marcus engagemang i diskussionen någonstans på vägen. Men hon pladdrar på: ".. som gör såna där ringar på vattnet. Och en stor walk-in-closet. Och.. du, vad vill du ha i huset?" Inget svar. Belial, upprört: "Men hallå!?" Han tittar fortfarande inte upp. Marcus, segt: "Vaa?" Belial suckar. "Vad vill DU ha?" En sekunds tystnad. Marcus, längtansfullt: ".. sockerdricka.." |
WTF.. har jag skrivit detta i sömnen eller?

Hallucinationer:
- "Personer med psykoser upplever vanligtvis sina hallucinationer som väldigt hemska. Hallucinationerna kan föregås av att den sjuke börjar svettas ymnigt och eventuellt får stela muskelrörelser. Det kallas för predelirium och om det förekommer så brukar det hålla i sig genom hela hallucinationen."
- "Den helt klart vanligaste är hörselhallucinationen. Patienten hör till exempel röster, musik, knäppningar eller andra ljud och upplever det som om ljuden kommer antingen från huvudet eller från någon annanstans. När det gäller röster är det vanligt att den psykotiska personen upplever det som om de kommer bakifrån sitt eget huvud ungefär som om någon stod bakom och viskade i öronen på honom/henne."
- "Synhallucinationer är en annan form av förekommande hallucinationer. De är inte särskilt vanliga. Den psykotiska personen ser saker som inte finns eller upplever att någonting som faktiskt finns förändras. Synhallucinationerna brukar inte vara särskilt klara och den psykotiska personen kan ofta inte exakt förklara vad han/hon sett. Om det förekommer väldigt tydliga synhallucinationer så brukar man överväga om det inte kan röra sig om en hjärnskada istället för en psykos. En vanlig typ av synhallucination är att den egna spegelbilden förändras på något vis, vanligtvis till något hemskt som upplevs som ett monster eller något som liknar en varulv etc."
Vanföreställningar:
- "Vanföreställningar är ett vanligt symptom. Det innebär att den psykotiske kan få för sig att vara övervakad (förföljelsemani), att få hemliga meddelanden via TV, radio eller internet, den psykotiska personen kan tro sig ha ett datorchip installerat i sitt huvud eller att någon annan kan kontrollera hans eller hennes tankar och handlingar och så vidare. Man kan även misstolka andra människors signaler, och till exempel tolka in en vänlig gest som något negativt, som till exempel att "de är snälla mot mig bara för att de vill döda mig". Ibland händer det att ofrivilliga självmord äger rum på grund av dessa meddelanden och tolkningar som hjärnan skapar helt själv, och om en person utöver sina vanföreställningar uttrycker självmordhot bör sjukvård kontaktas."
Tankestörningar:
- "Psykotiska personer kan känna att huvudet är alldeles fullt med tankar som avbryter varandra utan sammanhang med varandra, så att denne inte kan tänka ordentligt. Detta kallas tanke- eller idéflykt, och beror på en överaktiv ideation. Tankeflykt är särskilt vanligt vid manier och schizofreni. Vid svåra fall kan detta ta sig uttryck i osammanhängande tal, så kallat associationsbesvär. Psykotiska personer kan också känna motsatsen, d v s att huvudet är alldeles tomt och att de inte kan tänka över huvud taget. Det senare kan eventuellt räknas som ett negativt symptom."
"NEGATIVA SYMPTOM är nedsatt emotionell reaktion, passivitet och känslomässigt tillbakadragande, problem med abstrakt tänkande, ett kyligt, avvisande eller oengagerat bemötande, frånvaro av spontanitet och flyt i konversationen, samt stereotypt tänkande. Negativa symptom innebär att känslor och känslomässiga reaktioner som friska människor upplever, saknas i den psykotiska personens upplevelseliv. Exempel på det är att personen är mindre öppen, tillbakadragen, saknar engagemang och intresse för olika aktiviteter, apati, glädjelöshet och har koncentrationssvårigheter. Psykotiska människor kan sakna ansiktsuttryck eller kroppsspråk, alternativt forcera sådana, där den allvarligaste formen är ett slags stenansikte som aldrig ändrar uttryck. Inte heller är den psykotiska personen intresserad av omgivningen och att kommunicera med andra, utan visar drag av tanklöshet inför andras behov. I sitt samtal med andra är personen empatilös och svår att få en känslomässig kontakt med, eller artificiell i sitt bemötande, eller föredrar att hålla sig till intellektuella ämnen i stället för känslomässiga. Svar på frågor tenderar att vara kortfattade och kommunkationen haltande, som en del av en mer omfattande psykomotorisk hämning. Det sociala livet blir lidande av detta, eftersom personen heller inte söker sig till sociala sammanhang, vilket kan övergå i apati. Den mentala förmågan är nedsatt, vilket utmärker sig genom problem med generaliseringar och via abstrakt tänkande, samt i ett konkret tänkande som ofta refererar till personen själv och dess erfarenheter. När personen själv tar initiativ till samtal handlar samtalen nästan uteslutande om samma saker, saker som handlar om psykosens fixeringar, och personen kan upprepa sig okontrollerat på ett sådant sätt att det inte går att samtala med denne.
Till de allmänna symptomen hör obefogad oro för kroppslig hälsa, ångest, skuldkänslor, spänningar, överdrivna och tillgjorda kroppsrörelser, nedsatt motorisk förmåga, ovanligt tankeinnehåll, nedsatt omdöme, och aktivt undvikande av sociala sammanhang."
Red Jumpsuit Apparatus - Grim Goodbye
(The Uninvited)
Schysst.. hallisarna är tillbaks.

20110915 - Le Penseur

Individualist i identitetskris.

Jag har tråkigt på ett sätt som jag sällan i mitt liv har tillåtit mig själv att ha, utan att skapa rörelse, drama och förändra det faktumet.. men håller tillbaks eftersom jag INTE VET. Jag är orolig inför ett test som kan komma att förändra min syn om mig själv, som närmar sig med jättesteg. Jag känner det som att jag återigen har skaffat mig en egen liten "fanclub" och även fast man förmodligen ska ta sånt som en komplimang så har olika typer av kopierande av min personlighet och mina intressen ALLTID bara irriterat skiten ur mig.. och det är där individualisten inom mig och den andra känslan, att det faktiskt visst spelar roll, kommer fram. För vill jag tappa bort allt som är jag, i denna likgiltighet? Nej, självklart vill jag inte det. Jag har alltid känt enorm stolthet över att vara den UNIKA individ som jag är. Och just nu känns det som att stora delar av mig själv håller på att försvinna.. och det är min stora rädsla. Att vara "en till".. att jämföras.. att vara ERSÄTTBAR.