.. men FUCK YOU. Nu tänker jag ladda upp för en awesome jävla 4/8 och framåt och får jag tillfälle att få in några bra sparkar på dina kulor i processen.. så mycket bättre.

1. VARFÖR i hela fridens namn skulle jag ha något problem med att folk fattar vem jag är?

Hälften av allt som skrivits om mig (det andra tänker jag inte blanda mig i) i din blogg är bullshit anyways och resten kan jag stå för.. så. Jag skiter blanka fan i om någon tror saker om mig som inte ens stämmer, om jag själv vet att dem inte gör det. Även du. Även dem andra. Jag bryr mig bara om mig själv ut i minsta onda och egoistiska gärning jag gjort. So there. Och om du väljer att ljuga är det DIN gärning och inte MIN och sålunda tänker jag inte andas in tanken på att ta åt mig av den. Sorry. Du tänker inte ta någon skit för mig och jag kommer heller aldrig att ta någon skit för dig (id est försvara dig mot faktiskt sanna påståenden, eftersom du inte är där och jag till skillnad från vissa andra inte gillar att snacka om folk när dom inte kan höra't/läsa't själva).



2. Så nu har du talat om för mig vem jag är. Intressant tolkning måste jag säga. Måste dock komma med några funderingar.

Jag är hellre självisk (efter alla jävla år när alla utom jag själv spelade roll är jag GLAD att jag en dag insåg att det var påtiden att jag försökte hålla mig själv samman istället för något som jag ändå inte hade makten att hålla samman på egen hand) och ärlig mot mig själv, än att vara ännu en dömmande, blind översittarmänniska med glorifierad självbild. MEN det är väll en smaksak och du har förmodligen dina djupare anledningar att vara som du är också. MEN här tänker jag sorgligt nog göra som fisken och följa strömmen. Det vill säga skiter i att ta reda på eller bry mig om varför. Jag kan dock inte bara helt skratta bort att där FINNS bakomliggande problem och blunda för det faktumet. I slutänden bevisar bara allt du säger mer hur lite du vet vad du snackar om. Jag vill inte ha några jävla barnvagnar.. jag vill inte ha nån jävla hjälp.. jag vill inte ha era jävla åsikter.. erat godkännade.. eran sympati.. i mitt liv. Hade jag inte undvikit den från första början så hade jag fan inte försatt mig i MYCKET utav all den här onödiga jävla skiten. Jag vill bli lämnad ifred. Världen utanför eran är så jävla mycket mer lockande för mig. So för all del: keep me out of it. Inte mig emot. Tycker faktiskt det är rent bedrövligt hur mycket någon kan öppna käften utan att bry sig om att VETA någonting om vad den snackar om. Tråkigt. Men nåväl. Så du kan säga att JAG lever i en bubbla precis hur mycket du vill, men jag kan garantera dig att min värld består av mer än tre generationers inskränkta skitsnackande till varandra. Livet är för mig i alla fall bra mycket mer intressant än att jag måste leva på att lägga mig i era. Och det säger väll en hel del egentligen? Och att du intalat dig själv att jag är den SJÄLVGODA av oss två (egocentrerad går jag med på, men självgod är det sista jag är. Återigen: kul att du tagit dig tid att lyssna och ta reda på så mycket korrekt fakta, i vanlig ordning) och att jag inte bryr mig om någon annan än mig själv (för att jag inte bryr mig om att lägga mig i andras liv?). Haha. Vad ska man säga? Whatever floats your boat. :)

3. Förövrigt vet jag inte när den egoistiska handling du pratar om i det här fallet inträffade riktigt? För mig verkar det finnas 2 alternativ:

Att det var det när jag INTE ville, bad eller tvingade er att städa upp min röra och betala grejer för att göra det? Eller FÖRLÅT, det gjorde jag ju visst det. Oopsie. Sorry. Eller när 4500 kronor +- nån tusing plötsligt vart 30.000 kanske? Och så vidare.

Elller att det otroliga har inträffat och att du och hela det lilla te-partyt faktiskt fattar VARFÖR jag valt att låta livet helt enkelt rasa mer än samman och att jag menar allvar med att faktiskt gå igenom med det jag planerat och att jag inte kunde bry mig mindre om jag lever för att se nästa dag gry och att jag om inte annat kommer ta saken i egna händer såfort jag känner att jag är klar. Och ja. DET är själviskt, men i helvete heller FEL eller din eller någons jävla sak att lägga dig i. Av alla gånger man kan tänkas vara egoistisk måste väll ändå frågan om ens eget liv vara den mest rätta av dem? Dock tror jag inte att det är därför. Och jag förstår också om du och ni hellre valt att inte låtsas om något tills det är klart.. det är bekvämast så. För oss alla, faktiskt.

SLUTLIGEN: Kalla mig EXAKT vad du vill. Lögn som sanning. Men i slutänden är allt redan kolsvart och jag kommer att dö och du lämnar mig här. DU övergav mig. JAG överger inte dig. I min värld överger vänner inte varandra.

Nej, jag är inte din syster. Och du är framför allt ingen vän. DET har DU bevisat.

Hej då

Gud vad jag saknar en del av dom ibland. Gamla vänner som vid någon tidpunkt hade en sådan enorm betydelse för en och som man träffade varje dag och som man kunde prata om ALLT med. Det gör mig väldigt sorgsen när jag tänker på hur mina känslor tvingast förändras genom åren angående någon som jag alltid såg som en otroligt underbar och viktig person i mitt liv.

Hur kunde du ändras så? Den mysigt småknäppa tjejen med dem roliga kommentarerna, varma skratten och galna idéerna. Tjejen som bjöd på sig själv. Tjejen som fortfarande då och då kunde komma med uppriktiga, värmanade och fina komplimanger. Hur kunde den tjejen bli samma tjej som vägrade ha mig med på någonting, samma tjej som började snacka skit om någon hon inte ens träffat på tre års tid och mer. Samma tjej som kan gå på en buss och ett tåg - rakt förbi en föredetta vän, utan en blick, och sätta sig själv i andra änden (trots att ni gick på båda samtidigt och hon innan pratat med en gemensam vän, med dig bredvid). Samma tjej som inte drar sig för att öppet ta minsta chans att dissa mig. Samma tjej som inte kan bjuda på ett "hej" eller ens en nick på eget initiativ, när hon pratar med våra gemensamma vänner. Samma tjej som jag gång på gång måste bevisa mig för, för att jag ens ska få skymta minsta hint av den vän hon en gång var. Samma tjej som såg ut som att hon ville kräkas när hon gratulerade sin killkompis att han börjat dejta mig.

Ja, allt detta gör mig väldigt ont.. särskilt eftersom jag ännu inte kan förstå vad jag gjort för fel? Var det på grund av att jag försökte ge dig ett gott råd, som du ändå valde att inte ta till dig? Var det på grund av att du inte gick ihop med min pojkvän? Var det på grund av att jag flyttade? Eller på grund av honom - han du var med som ville vara med mig?

Jag finns fortfarande kvar om du ändrar dig.

Belial skriver:      De har förstört mitt liv.. bara fjantar bort allting. :'( Jimmy skriver:      Trodde du verkligen att det skulle sluta bra? :P Belial skriver:      Jaa.. hoppas kunde man ju göra. Istället RALLADE dom      ihop ett slut som JAG hade kunnat BAJSA fram.

"Haha, snyggt. Kul story, det förklarar en del. Bara en fråga kvar i guess, trivs du som Belial? Isåfall är det väl bara att gratulera, naturens lag vinner alltid tillslut. Survival of the fittest. Cecilia var för svag och dog nånstans på vägen, trots allt. Jag som trodde det var borderline... Men det är nog snarare schizofreni alt dissociativ identitetsstörning ? kanske värt att kolla... Du verkar ju ha bevisen här iaf... om det är sant?"

1. "Haha" och "Kul story"? Really? Vart då?

2. Trivs jag som Belial? Är det en seriös fråga eller? Belial är den delen av mitt AvPD/Borderline som till allt större del innebär känslor av kronsik tomhet, paranoia och kylighet. Jag UTSTÅR den delen, oavsett hur jävla fruktansvärd den är, för att fly från en förstörd själ som jag lämnades med i slutet av 2006 och om du verkligen tror att jag TRIVS med det är du MER ÄN LITE dum i huvudet.. och, faktiskt, det trodde jag inte om dig.

3. Så nu är Cecilia svag igen? Oj, oj, oj.. we've been here many times before, för att säga det minsta. Tycker bara att det är väldigt ologiskt och faktiskt patetiskt att varje gång lilla Cilla går dig emot så drar du ditt "svaghets"-kort, eftersom vi båda vet att det alltid funkade förr. Och det spelar aldrig någon roll hur många gånger du bedyrat att du tycker jag är stark och yada yada innan.. för när du inte får som du vill, nää.. då är det jag som är svag. Nej vet du vad.. det där är min världs historias gamlaste nyhet och nu får du spotta upp något vettigare om du vill.. vad? kränka mig? :)

Cecilia var faktiskt en stark person så länge hon bara orkade. Men du kan fan bara inte fatta hur jävla ont du gjorde henne när DU stack. Och ändå fortsätter DU kräva massa jävla bevis från samma tjej om din exakta plats i hennes hjärta. Hur fräck får man vara? Det enda jag ville säga med mitt jävla inlägg var att du har en ANSENLIG DEMON att överkomma om du verkligen menar allt du sagt till mig och säger till andra.. och att det kanske är på tiden att DU slänger upp lite jävla bevis? Och jag citerar en viss pojke Cecilia en gång kände: ORD betyder INGENTING längre.

(Men med allt du säger - en sak till den ena, en annan till den andra - och gör just nu visar det iof dock alltmer att du bara rallar runt med andras känslor som att dom vore luft värda (igen) i alla fall.. och då är det väll helt enkelt så.. kanske är det den du faktiskt är (?) och oavsett är det helt klart någon jag trots det.. haft så otroligt starka känslor för.. verkligen älskat djupare än mina ben går, in fact. Men den del av mig som gjort och fortfarande gör det fortsätter att så jävla gärna vilja dra MER ur dig.. och nu kan du bara ge henne nådastöten och tell her off, en gång för alla.. tror faktiskt hon skulle kunna dö en lycklig död så. För då har DU äntligen visat lite jävla styrka från DIN sida. Som att, att du stack ur landet såfort jag gått därifrån inte är att avvisa nog ändå.. men, även om hon nu är så jävla svag som du påstår, är hon också ofantligt envis och hänger kvar sålänge hon har frågor utan svar och en naiv dåres (?) hopp kvar).

For love.. would you go to the farthest depths of Hell to bring her back?
'Cause that's where you'll find her.

Vad gjorde/gör dig starkare (som förvisso ur ditt perspektiv verkar komma i hundra olika former från tillfälle till tillfälle som det passar dig) än henne när DU VET att hon var beredd att göra och gjorde ALLT som DU bad henne att göra och skulle gjort vad du än bad henne om för fyra år sen. DU VET det, annars spelar eller är du blind/ofantligt trög. Men när jag tänker tillbaks minns jag inte en gång när DU verkligen gjort samma sak tillbaks? När gick du ner på nakna knäskålar och höll fram ett blödande hjärta i dina händer? När krävde jag någonsin tillbaks det du begärde av mig? När ifrågasatte jag dig? När sa jag någonsin att jag ville lämna din sida? När önskade jag stordåd? Förrän nu. Det är mycket att begära, men det är värt det och av dina ord att dömma vet du redan om det. JAG är värd det. Och ja, det är du också.. men nu är det (ta mig fan) din tur.

Jag var stark och jag ÄR stark.. men är jag faktiskt stark nog att övervinna denna demon ensam? Jag tror att svaret är uppenbart. Även om den största striden måste utkämpas av mig och styrkan måste komma från mig så vet jag inte vart mer jag ska finna fler källor till denna styrka som behövs, härifrån. Och en utav oss MÅSTE vinna tillslut.. demonen eller jag. Dock är jag övertygad om att sålänge jag har denna naiva tro kvar där jag lever.. i den här kroppens bröstkorg.. så kommer hon aldrig att kunna döda mig fullständigt och det är också därför jag behöver att mina sista hoppets lågor släcks.. att få vila efter den här långa, uttröttande kampen.. eller som den blinda dåre jag var och fortfarande delvis är kämpa vidare efter att gå segrare. Stanna eller gå.. beslutet är faktiskt, liksom det blödande hjärta jag sträckte dig för alla dom här åren sedan, i dina händer i slutänden. Och det handlar om så mycket mer än det underbara jag kallar "våran soul connection" (det som får varje prästkrage att svara "älskar", det som får mig att önska vid varje stjärnfall, det som tvingar mina tankar till dig varje dag.. varje timme, det som får mig att tro att vi har levt tusentals livstider innan den här tillsammans, som två träd från samma rötter eller långt, långt ifrån varandra för att bara genom att lyssna på hjärtats röst ändå lyckats styra oss tillbaks i varandras aura, jag tror att vi levt tillsammans och dött tillsammans om och om igen, jag VET det).. SÅ mycket mer den här gången.. det handlar om en daglig kamp mot ALLA mina inre demoner.. dom som i din frånvaro lyckades greppa mig medan mitt hjärta blödde och skrek efter dig.. mot det jag som samlingsnamn kallar Belial.. mot Borderline och Fobi.. mot fruktansvärda minnesfragment och flashbacks.. mot apati, hysteri och eufori.. mot hallucinationer och vanföreställningar.. ätstörningar och panikångest.. mot den här ohanterliga tomheten och rädslan.. och.. någonstans.. hela tiden.. var allt jag alltid ville bara att beskydda dig från det här jävla monstret. :'(

Och det jag verkligen undrar är: hur kan du tro att du skulle klara av en Borderline (om du nu alls faktiskt trodde och ville det?) när du inte ens kan göra något så enkelt för mig som.. som t ex att stå för att vi träffades igen, själv? DET är MIN största, viktigaste fråga. JAG har ingen tro i DIN styrka.. now, if THAT isn't irony of fate..

4. Tycker att det är rätt intressant att du tycker att du nog vet bättre än en utbildad psykolog/utredare i ämnet. Ja, självförtroendet är det ju inte fel på i alla fall. ^^, Fick dock nyligen veta en rätt intressant grej och det är att Schizotyp hör ihop med Borderline.. är ju dock inte samma sak som Schizofreni, riktigt. Men rätt intressant.

5. Och slutligen är jag verkligen ledsen för din skull om det inte var det här du ville. Men samtidigt finns det en del saker du bara inte KAN lägga på mina axlar. Ibland kanske det helt enkelt är din tur att känna på att stå på den andra sidan stängslet och vara den som tar smällen av när två människor gör ett gemensamt beslut och den enas liv fuckas up, medan den andra personen kan fortsätta exakt som den gjorde innan? Och visst, det är en skillnad.. kanske också för att du någonstans har underskattat kraften av kärleken hos de människor som älskar mig's kärlek till mig, vilket (rätt bevisligen av flera anledningar) jag är nästan helt övertygad om att du har. Surprise, surprise.. (kanske dock MEST för mig själv).. jag KANSKE faktiskt ÄR (ovanligt?) älskbar.

SMS mottaget 2010-05-29 01:53 Konstantine skriver:      Vill bara du ska veta att jag tycker du är väldigt stark      som klarat av att leva med Borderline så länge, och att      jag hade fel för 4 år sen... Du var inte svag, det var ju       Borderline. :/ tänker på dej, finaste du!

Min sensei skrev en kommentar igår. När jag, sömntucket, läste denna nu på morgonen trodde jag först att det var från en blogg som hette http://partykärringen.nu, det visade sig stå har-tyvärr-ingen. Lite synd, för jag vart lite nyfiken på den festliga tanten. :(

Nu måste jag städa upp här. Bästis kommer förbi senare ikväll, så lär städa så hon inte storknar över odören som ligger som en grön dimma över lägenheten. Håller på att tvätta också. Idag är jag duktig.. och lite piggare än innan. Abstinensen lyser med sin frånvaro, men det lär väll inte stå på förrän den är tillbaks..

Det är viktigt att omge sig med bra och positiva människor - för omgivning smittar av sig på en själv. Detta vet vi redan. Man ska undvika att hamna bland sånna som bara ser och lockar fram det negativa ur varje sak eller som "stjäl energi" som det heter på bloggspråk och vara vaksam på vilka människor som inte kan unna en lycka.

Jag kanske blir överkörd av dom jag älskar ibland - visst.
Jag kanske accepterar och låter mina nära hållas med det mesta - ja.
Jag kanske inte säger till eller hotar för att få min vilja fram - nej.

Men saken är den att jag är SÅ väl medveten om det här själv. Och sen vad man nu väljer att kalla det - att jag inte har någon egen vilja, att jag tar vilken skit som helst, att jag inte kan få bättre, att jag är sorgligt svulten på vänskap ELLER att jag har ett stort och förlåtande hjärta och verkligen ÄLSKAR de människor som står mig nära till varje pris och vad dom än gör eller att jag kan se igenom människor och rakt in i deras sanna avsikter (kärt barn har många namn) - det är upp till en själv.



Nä, nu ska jag lämna alla tankar som snurrar och snurrar bakom mig en stund, ge mig själv lite välförtjänt avkoppling och sen ska jag hitta på något kul. *ivrig*