Jag har ont i min själ just nu. Jag vet inte vad jag vill, hur jag känner. Jag är dragen i två riktningar som inte på något sätt innebär någorlunda samma saker eller ens kan jämföras och jag MÅSTE veta. Jag var här så många gånger förut.. då.. precis innan allt föll ihop. Mitt hjärta kan inte ta att krossa en person jag älskars hjärta. Jag DÖR så väldigt mycket hellre än det.. och jag SKULLE tveklöst göra det i utbyte mot att ingen jag älskar här på jorden skulle behöva vara olycklig något mer. Utan att blinka.



Jag har aldrig önskat att skada någon utav er.. det har aldrig varit min mening att såra, oroa, förstöra för någon. Och ändå kan jag inte komma på en person som jag inte svikit. Jag är bara ett enda jävla misslyckande.. förlåt.. jag är så ledsen. :(

Har nu sett alla dom svenska avsnitten som hittills visats. Och, frukta: Jag måste säga att jag nog skulle kunna ställa upp. Inte för pengarna och inte för uppmärksamheten (läser man min blogg förstår man nog ganska snart att jag inte direkt är den som går genom eld för att stå i centrum). Men för att jag ÄLSKAR (/har en konstig fascination för) lögndetektor grejer. Vilket, på tal om, för mig ungefär två år tillbaka i tiden. Då vi lekte med en som, enligt skaparens utsago, skulle skicka stötar när man ljuger. Oftast stämde den. Dock svarade en kille olika på samma fråga flera gånger och han fick inte en stöt någon av dessa gånger. Vi spelade också med.. tja, sorry, i guess.. den förmodligen lömskaste människa jag mött. Han var riktigt obehaglig och hade en blick som hos en katt som ligger och spänner ögonen i en fågel och jag insåg snabbt vart hans bästa kompis (som jag redan nämnt flertalet gånger i min blogg), efter "deras glory days" tillsammans, inspirerats till vissa av sina mindre smickrande karaktärsdrag. Jag lyckades slingra mig från större delen av hans frågor och även jag lura detektorn. Men då bör jag också tillägga att jag ännu var LÖGNAREN Belial. Inte som nu. Jag är ärligare nu.. MYCKET ärligare. Vill jag tro i alla fall. Är dock också ensammare.. och blir mer sällan ställd inför valet att ljuga eller tala sanning. Men jag TROR verkligen att jag blivit en ärligare människa sen dess.



Och så finns det mycket saker inom mig som jag gärna får ut i det öppna och reder ut med vänner, familj och mig själv once and for all, även om i en TV-sändning kanske vore ett väldigt drastiskt sätt att göra det på (särskilt eftersom en del saker säkert skulle komma att kännas som rejäla knivhugg i diverse personers ryggar). Men OM jag satt i den stolen.. så skulle jag bevisa något om mig själv som överglänser allt vad forna dåligt beteende heter och visa ärlighet hela vägen. Och sen skulle alla andra såklart få välja själva. Jag förstår inte varför alla skriver "det där skulle jag aldrig göra", riktigt. Samma sak med The X Effect. Det är liksom som att ingen är villig att sätta sina relationer på prov och sin trygghet på spel. Och jag kan ärligt talat inte riktigt förstå varför. De som verkligen älskar en kommer alltid att finnas kvar (eller jag vet inte vad ni har gjort bakom era näraståendes ryggar, men jag har svårt att tänka mig att något av det jag själv gjort skulle innebära total utfrysning från hela mänskligheten i alla fall).