Individualist i identitetskris.
Jag har tråkigt på ett sätt som jag sällan i mitt liv har tillåtit mig själv att ha, utan att skapa rörelse, drama och förändra det faktumet.. men håller tillbaks eftersom jag INTE VET. Jag är orolig inför ett test som kan komma att förändra min syn om mig själv, som närmar sig med jättesteg. Jag känner det som att jag återigen har skaffat mig en egen liten "fanclub" och även fast man förmodligen ska ta sånt som en komplimang så har olika typer av kopierande av min personlighet och mina intressen ALLTID bara irriterat skiten ur mig.. och det är där individualisten inom mig och den andra känslan, att det faktiskt visst spelar roll, kommer fram. För vill jag tappa bort allt som är jag, i denna likgiltighet? Nej, självklart vill jag inte det. Jag har alltid känt enorm stolthet över att vara den UNIKA individ som jag är. Och just nu känns det som att stora delar av mig själv håller på att försvinna.. och det är min stora rädsla. Att vara "en till".. att jämföras.. att vara ERSÄTTBAR.
So there she is.. the girl worth adventuring our relationship for.
Jag känner exakt på det sättet SÅÅÅ himla mycket just. Nu. Min första reaktion: Fan vilken snygg brud. Sen gick hissen enda upp och nu tycker jag att hon är "Ensam äckligt-horse-face-med-slapp-fitta-i-polkagris-tights-som-ser-ut-som-hon-ska-skita-i-byxorna-när-hon-ser-mig söker" (med inslag av vänners reaktioner.. vilka jag sökte i mitt agg). VILL stryka ett streck över det och vara den bättre personen.. för jag tycker faktiskt om människor, (och tro det eller ej) vill tro alla om väl och jag hatar att inte ge ALLA åtminstone en ärlig chans och jag gillar inte att spela spel. Men handen på hjärtat vet jag inte att detta kommer förändras.. någonsin. Svartsjuka, mina damer och herrar.
Skulle DU kunna ge en chans till eller t o m bli vän med någon (vilken du inte kände till tidigare) som varit med din partner under erat förhållande? Vad skulle få dig att göra detta (t ex om din partner ville det, om personer umgicks med vänner till dig etc) Skulle det bryta mot alla naturlagar i världen? Är det storsint eller bara käpprätt idiotiskt? Brist på självrespekt och stolthet? Är det bättre att ignorera? Rensa luften? Kill them with kindness?
En dålig idé
Ibland är det bara en sån jävla dålig idé att ta tag i en millisekunds nyfikenhet och ta reda på what's up med människor som inte snackar med. I regel finns det en del att bli glad över angående de man faktiskt snackar med och ibland finns det något som gör en väldigt ledsen angående dessa personer också. Men det är oftast de där personerna som man över huvud taget inte ens har i sitt liv som på en tvär sekund lyckas krypa under skinnet på en. Trots att man inte ens haft övervägande tankar på om de spelar eller inte spelar någon roll i ens liv. Sånna som bara FINNS.. och plötsligt finns dom lite mer, för man kom på att dom gjorde något som man inte ville att dom skulle göra eller sa något som man inte ville att dom skulle säga. Är du med mig? Gör jag mig förstådd?
In her blood?
Och så fick jag då ganska nyligen (några månader sedan?) veta att det är mycket häst-människor på pappas sida släkten. Jag tror man kan ärva sådana.. intressen. Ungefär lika mycket som man kan lära sig tycka om något för att man växer upp med det. Från mammas sida kommer till exempel konst och skrivintresse och från pappas.. ptja.. vet jag inte så mycket. Mer än det där med hästar nu då. Jag tror att man kan liksom födas med saker i blodet.. som drar en åt olika riktningar (ibland emot dåliga odds). Eller vad tror du?
Mine!
Mmm.. en till helg har kommit och gått. Fredagkvällen spenderades ute och hör och häpna.. jag lyckades få något slags svartsjuke-ryck, typ. Eller mja.. snarare känslan av att jag kände mig orespekterad, förbisedd och dragen utanför min comfort zone. Så började tjura och åkte hem rätt omgående. Lördagsmorgonen var upp och ner.. så övertalades att ta mina piller och sov bort resten av dagen och natten, så det var knappt att jag kom upp imorse. Sedan har dagen spenderats med Marcus och ett (supertrevligt och gulligt) par. Jag har härmed krönt dem till Sugar och Spice här på min lilla blogg. Nu här nyss käkade vi godis och såg Dead Silence tillsammans alla fyra. Och nu har de åkt hem och Marcus är ute i andra huset och tar ett bad. Ja, du hörde rätt: Belial sitter ensam i mörkret efter att ha sett en skräckis. Jag börjar fan bli.. vad?.. vuxen?"Sova dags"
Not hardly..
Inte för att härma min Storasyster med ämnet idag. Men idag har jag vid 2 tillfällen känt svartsjuka i dess mest primitiva, enkla form som sällan kommer till mig numera. För ett par år sedan var den inte alls ovanlig. Den typen av svartsjuka som får en att vända bort huvudet och tvingar ögonen att inte knipas ihop eller låter läpparna forma ett ansträngt leende och man gällt gnäller fram: "Svartsjuk? Nä, varför skulle jag vara det?". Jag har i regel en mer djuprotad och KOLSVART svartsjuka än en svartsjuka av denna barnsliga sort - för någon som knappast är ett hot eller kanske rent av tvärt om. Man får den där känslan: VAD har den som inte jag har? och man blir helt svart-grå-vit i skallen och kan riktigt känna åskmolnen komma över en. Svartsjuka kan nog vara ganska nödvändigt, men jag tror också att det är viktigt att man väljer sina strider med större omsorg än jag gör för tillfället..Ge mig sommar!
Jag sitter allvarligt talat och stör skiten ur mig på saker och ting. Har fått världens OCD (tvångstanke) noja de senaste dagarna. Vet inte vad som utlöst det. Men allting måste bara vara sådär "rätt". Skitjobbigt. Är helt överuttråkad också.. gnällig och trött och obehagad. USCH! Längtar efter sommar och sol och värme. Behöver inte ens va stekhett eller badvänligt eller någonting.. bara lite grönt ute och saker att hitta på. Att slippa gruva sig för nästa promenad med hunden eller att bli helt illröd om nosen utomhus. En vacker dag ska jag inte bo i kalla, vinterblaskiga, gråa Sverige längre. Hehe.. säger som Hollywood-Maria Montazami om en sommarstuga här och bo någon annanstans. För Sverige-sommar vill man ju faktiskt ändå inte gå miste om med midsommar och grillning och att åka i en bil packad med svettiga jämnåriga, med musik, babbel och nedvevade rutor. SOMMAR <3
Håller du inte med?
tjuvlyssnandeskvallertacka88.blogg.se? O_o
Tillbaks hemma igen. Länsar kylskåpet och slappar. Har stulit med mig en utav 08ans tröjor - nu min tröja - som jag spenderat tiden därnere i och blev lite kär. Aja.. jag FICK faktiskt ta den. Däremot gick gränsen vid att stjäla de byxor som han och hans kompis bytt. SKIT också. Mmhm.. tågångest har man också haft in i det sista. HATAR att åka tåg.. särskilt med jättetung packning som man knappt tror man kommer hinna av med.
Kan lova att man inte känner sig som en 21-åring när man blir överförtjust och skickar iväg ett SMS när man hör en gay-drypande stämma och man (nyfiken som man är) upptäcker att det är den där Amir-bloggkillen som stigit på med "en väninna". Hade därefter underhållning ända till Uppsala. Jävlar vilken tjuvlyssnare jag är.. det är jag dock med allt och alla.. vad ska man annars göra när man aldrig har nån iPod eller nå med sig. Utvärdering av tjuvlyssningen: Gaybloggaren <3 BabySenorita, han såg samma The Tyra Banks show avsnitt som jag nyligen, han knäpper massa kort, sminkar sig och går på toa ofta (uttryckte ett behov av att bajja.. men tror fasiken inte han hann de på dem korta vändorna.. vad för sönderpippad prupp måste man inte ha då liks.. *tystna*). Jag lyckades få svaret på en fråga jag länge klurat på: Vad tänker yrkesbloggarna på när de inte bloggar? Svar: Bloging! Mellan mig och dem två satt ett par tyska (?) gubbar som tystnade varje gång typ "bajs", "gay" eller "porrfilm" dök upp i konversationen (var de inte tyska eller?). Nå, så kom vi till Uppsala och Bög och Blondie går av och förbi utanför. Jag håller på att avlida då "väninnan" visar sig vara ännu en av dessa bloggare.. nämligen Kissie. HON gjorde inget.. utom att typ va blond, plutig och längre än jag trodde hon skulle vara. Båda har dock mycket snyggare hår i verkligheten än de ser ut som på korten. Så, ja.. spännande liv man har.. ehrm.. än dock: vem påstod någonsin nått sånt? Men önskar liite, liite att de varit några bloggare jag faktiskt följer. Men man kan inte få allt.
I'm the one who'll stay, when they walk away
Mitt Internet dröjer. Det verkar som att det kommer först den 18e (de hade skickat det fel först.. till min gamla adress). Som tur är fick jag låna "08ans" (alltså.. börjar kännas som ett taskigt smeknamn.. så jävla opersonligt liksom.. får klura mer på det) trådlösa så att jag skulle kunna plugga. Om han nu gör slag i sina hot och kikar in och läser detta: TUSEN TACK SÖTNOS (uäck! Det där var INTE LITE out-of-character.. gross)! Har precis kommit hem från att ha lämnat av honom vid tågstationen. Och gissa vad? Han lyckades med något som jag inte trodde gick längre.. det vart nästan RIKTIGT dramatiskt där ett tag. HAN LYCKADES GÖRA MIG SVARTSJUK! På allvar.. svartsjuk liksom!
Alltså, saken var den: Jag visste väll att han tyckte så om den tjejen, så det var ju ingen jävla surprise. Om nu sanningen ska fram hade det varit något fel på honom om han INTE tyckt så. Men ändå började jag liksom se grönt, hoppade upp från bänken där jag druckit min milkshake och "råkade" slänga ur mig någonting angående att hon "snackade skit" om honom på festen vi var på alla tre för någon månad sedan. Sa inte VAD hon sa dock (i korta drag "vad fan JAG gjorde med HONOM".. med mildare ordval då alltså - kan tillägga att jag tappade hakan och bara: "Meh! WHAT!?") för jag ändrade mig direkt och sa att jag bara sagt att hon gjort så för att jag vart svarsjuk (vit halvlögn.. men jag lovade henne faktiskt att inte säga något om det. Hon menade att "han är ju hennes kompis och tycker att han är jättesnäll" osv och jag menade att självklart skulle jag inte säga något. Oops.. dåligt att mitt löfte får lida för att han inte kan knipa igen om saker jag inte vill höra. Liksom.. även om man VET något ibland, så gör det ändå bara saken värre - mer påtaglig - att HÖRA det.. förstår du vad jag syftar på? Nå.. antar att han måste letat efter en reaktion - varför skulle han annars sagt sådär? - och det fick han också. Varsågod! From now on tror jag i alla fall att han bär med sig i bakhuvudet att man svarar på de exakta frågor jag ställer och ingenting annat. Om jag VILL veta så frågar jag). ;P
Man vet att man har åldersnoja när..
.. man tillåter den man är förälskad i leta upp X (hemligt nummer) äldre brudar än en själv att ligga med, för att man ska slippa vara den äldsta som personen i fråga varit med. Det är en vanesak, antar jag.. har hittills ALLTID varit den yngsta vid tillfället akten tagit plats och sedan alltid fortsatt vara på den yngsta scalan.
Det finns fem ynka regler:
1. Personen ska vara äldre än jag.. helst över ett år eller mer.
2. Personen ska inte vara någon jag känner till.. om det är så vill jag att alla inblandade parter ska vara på det klara om att jag inget vill veta.
3. Detta ska inte ske där och när jag kan se, höra/höra om osv det.
4. Detta ska inte ske i mina möbler/min lägenhet och inte heller på andra ställen där jag senare med största sannolikhet kommer att spendera naken-tid.
5. UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER vill jag smittas utav NÅGOT.
Viktigt är också att veta att jag inte tänker ligga med denne under ett par "karantän.. dagar, veckor, månader" efter senaste "möte" dem emellan. Och undersökningar för sjukdomar, samt noggrann rengöring är självklara måsten. Det är OK att ha känslor.. men blir dem känslorna starkare för en annan slyna än för mig ska jag göra det till min uppgift i livet att söka upp och kastrera dem båda utan bedövning.
Detta är väll mer än rimligt?
Placebo - Every You, Every Me
Vinnare (Mindervärdeskomplex 2009): Belial
2009-02-04
Okej. Nu ska jag vara RIKTIGT HEMSK här. Egoistisk och horribel. Du vet.. när man inte riktigt kan glädjas fullt ut åt någon annans lycka. Eller, det där är fel ordval. När man glädjer sig åt det.. men ändå får en sån där tanke i huvudet som bara skriker rakt ut i frustration: "OCH HUR GICK DETTA TILL!? HUR KUNDE DET BLI SÅHÄR!?" Jag vill ingen något ont. Jag är snarare den som vill alla så jävla väl helatiden. Men ibland känns det som att.. ja, att vissa bara får/får göra saker.. det liksom trillar ner i skallen på dem från ovan.. saker som jag VET så jävla väl hade passat mig 100.. 1000.. 1.000.000 gånger bättre. Förstår du hur jag menar? Jag är absolut inte missunsam eller arg på någon för att det går bra för dem. Nä, jag är bara arg på mig själv. Ja.. precis så.. jag är förbannad på mig själv så det snart ryker ur öronen på mig. Fan.. mindervärdeskomplex 2009!Var på ett möte idag. Tog med mig Jimmy och han var en ENORM hjälp. Äntligen fick jag något sagt.. något som kunde kommit rakt från hjärtat på mig, that is. Det som bara Jimmy får höra annars. Vet dock inte om detta faktiskt kommer att ta mig framåt? Det kan hända.. kan också hända att det inte gör det. Annars har jag i nuläget inte skitit på mer än lovligt långt över en vecka och min mage gör så jävla ont från och till att jag tror den håller på att spricka upp från insidan. Ptja.. annars var det väll inget mer.. intressant.
Mitt X's X
Det första som mötte mig, då jag för första gången kom hem till mitt X (2a dagen vi träffades), var bilder av hans X på väggen. Jag var vid tillfället 15 och trodde genast att han bara var ännu en player (och dessutom fortfarande hade flickvän). Jag hade dock fel där.. dem hade då INTE varit ihop sedan ETT ÅR tillbaks. Jag vet numera, hur som helst, att hon mer än gärna ville ha kontakt och nattliga besök utav honom långt efter deras break-up "för att kolla på film" eller "passa hennes syskon". Han, som den toffel han alltid varit (tro mig då jag säger att jag, av någon, känner till detta), gick också med på detta.. tills dess att han en gång drog därifrån då hon ändå somnat direkt han kom och hon då bad deras gemensamma kompisar att sluta umgås med honom (inte särskilt genomtänkt drag). I FYRA MÅNADER in på vårat förhållande satt bildjävlarna kvar och inte nog med det kunde han inte sluta snacka om henne och hennes underbara familj (han lekte bl a med hennes småsystrar, fixade dem små presenter o s v. Jag tyckte dock det var en acceptabel sak, eftersom de ju handlade om väldigt små barn och dem verkade tycka så mycket om honom). Men till slut bestämde jag mig för att (väldigt försiktigt) ta upp det där med bilderna och då kom han för första gången på tanken att plocka ner dem (dock kom han samtidigt med en del dåliga ursäkter till varför dem fortfarande var uppe). Det gick några dagar, sen en dag då jag kom dit var dem borta. BRA BÖRJAN vi fick, right?
Förutom detta hade jag en kompis i hans X klass och genom henne fick jag då veta att hon snackade en hel del om både mig och mitt X. Dessutom vart jag lite småkompis med hennes granne och fick därigenom veta att hon ljugit ihop en hel liten historia om varför dem 2 gjort slut. Tyckte själv även att hon och hennes kompisar var på tok för intresserade av mitt liv. Var väldigt paranoid, redan då, och tyckte inte om att få dagliga besök på lunar av dem jag hört snackade så mycket skit om mig. Så jag blockade dem och det kom först ÅR därefter mig för att ta bort blocken. Dagen efter det var dock en utav dem dagligen på besökslistan igen. Dessutom.. och det var det värsta för mig: När jag och mitt X varit tillsammans i ungefär en månad var vi ut tillsammans, stötte på det här X:et och hon flög rakt i armarna på honom. HENNES HAND på HANS KIND. Det såg ut som hon tänkte hångla upp honom. Jag (illamående), vände mig bort för att slippa se något jag helst missade, ryckte åt mig min kompis och lämnade arg (men mest ledsen) platsen utan ett ord till mitt X. Enligt honom hände inget mellan dem. Enligt honom hade hon dock varken klängt på honom, eller dylikt heller, så.. Nå, jag var väldigt upprörd, vägde mellan att ligga med en kille som jag och min kompis stötte på och som jag varit med vid ett tidigare tillfälle, alternativt låta min kompis göra ett sugmärke på mig bakom en husknut (LOL). Valde slutligen istället bara gå hela vägen hem, tjutande som en stucken gris. Svarade inte i telefon på hela natten. Som ni säkert förstått löste det sig ändå med mitt X (då vi var ett par i några år till).. kunde dock aldrig vara riktigt, riktigt säker på honom när det kom till det där med X:et. Det har alltid varit ett lite känsligt ämne för mig. Och se där.. nu vart det ett inlägg (helt öppet för allmänheten) utav det. :)
What a Wicked Game to play..
Är för trött för något utförligt. Men lite kort, det mest "spännande" som hände i helgen var: jag träffade Nick Lacheys jävla kopia (kind off. Men mycket, mycket sötare). Jag har aldrig gillat Nick överdrivet mycket. Men f o m nu är han breath-taking och mitt dyrkning objekt för en tid framöver. Lägg till ett hjärta av fucking guld och att den saten är helt jävla AMAZING på sina saker.. men ingen är tyvärr perfekt. Mer om det får komma när jag samlat krafterna. :'(UPDATE! Nej! Kan fan inte hålla det inom mig en sekund till: Jag hatar hans jävla flickvän (eller pojkvän? Vad fan vet jag.. han var inte direkt helt överväldigad av tanken att få säga något om denne - hans high school sweetheart - till mig ö h t) och NEJ.. hata är inget starkt ord. Just nu känns det som ett för pissigt jävla SVAGT ord!
UPDATE NO.2! Haha.. jag har kommit på något som får mig att dra på munnen trots allt (i dessa hårda tider)! Tänker bara "Mr. Fish-face" (HAHAHA!) - något som jag och storasyster kom på senast jag var hos henne. Ett smeknamn vi på något vänster kokade ihop mitt i fyllan åt en ful typ vi träffade tidigare den kvällen. Jag tänkte det på tåget hem tidigare och började skratta för mig själv. Han som satt brevid kollade snett. XD
Och så var det det här med eran värld, nu igen.
Och varför är det nu, med tanke på detta, så att det är ok för alla som blir slagna av sina partners att gråta? Varför är det starkt av dem att söka hjälp och ännu starkare att skriva en jävla bok eller börja hålla föredrag? När jag måste sitta här, utan ett enda bit-, riv-, bränn- eller blåmärke, utan sår och utan hjärnskakning?
Eran värld med alla dess regler är konstig. Det har den alltid varit och verkar så förbli..
Liten blir Stor: Side Effects
Ett deprimerande faktum: Jag är gammal! Jag är 20 år och dammig som en bokhylla på vinden! Varför MÅSTE vi åldras? Jag minns en gammal OKEJ-tidning, som jag fick efter att storasyster flyttade (har en svag aning om att dessa nu befinner sig hemma i Dalarna, uppe på vinden. KANSKE.. annars kanske dem ligger här någonstans). Iaf, i den tidningen var det med en artikel som jag fastnade för (var nog 14-15 när jag läste den). Det handlade om en tjej som hade varit med om en del saker.. och hon hade beslutat sig för att leva resten av livet som ett barn (TROR hon måste varit 20+, åtminstone). Hon lekte med sina barbies, dockor och klädde sig lite som hon ville, använde aldrig smink och tyckte pojkar var *blä*. Varför kan inte jag göra så? Varför ska jag behöva bita i åldrandets sura äpple, när det tydligen bara gå att bestämma sig för att slippa? 
Jag minns när det fortfarande fanns DEN GREJEN: My Little Pony, Barbie, Sailor Moon, Lejonkungen, Spice Girls.. sen avanserade det ju till lite andra saker. Men ändå! PRINCIPEN! Hur man fick upptäcka sånna där små.. ENORMA grejer. Jag funderade för en stund sen hur länge det egentligen ska dröja innan nästa GREJ kommer. Sen slog verklighetens knytnäve mig över min höknäbb.. nästa och nästa och nästa och nästa (i evigheter) stora grejer har fortsatt komma och komma. Det är bara JAG som inte kan se dem. Nu är jag själv stor.. och dem där grejerna är små. Vad finns det nu att upptäcka? Pensionssparande? VARFÖR I HELVETE ÄR DET SÅHÄR DET SKA VARA!?
Don't wanna talk about it.
Eller? Har jag fel?
Bild av: Daniela Uhlig (lolita-art)
Jag har i alla fall flera. Sånna där som jag sällan kan låta bli att fastna i, men bara känner: "VIK HÄDAN" av. Dem blir för mycket helt enkelt. En utav grejerna är vikt & ätstörningar fast den ångesten har minskat som fan. Tänker inte ens kommentera varför. Ibland kan valpar bli för mycket. Jag blir ju så jävla sugen på en vovve till! Och så dem där sablans utlandsresorna. Fan vad avundsjuk jag blir! LA Ink affisherna fick mig helt förbannad.. jag VILL ha fler tatueringar! Sen.. värst av allt: kärlek, lycka och gulli-gull. Usch. Jag får en impuls att kravla på golvet, tugga fradga, protestera och skrika.
Respekt..
Men tack Jimmy för att du lämnar din godispåse liggandes mot MITT tangentbord, på MITT bord, i MITT rum, i MIN lägenhet när jag uppenbarligen har världens sockersug och försöker hålla mig ifrån skiten. Detta blir det fan straff på.. :PLängesen jag hade ett sånt fruktansvärt godissug. Jag anser faktiskt att jag förtjänar fan en nypa choklad efter en jävla mens utan ens en smula av skiten. Förkylning, drama, allergi, panikångest attacker, kärlekstrubbel och mens.. jag får utstå mycket, jag!
The 2 in the Middle
Married with children på TVn nu. Det ska jag trycka ner Lillebror framför. Sen ska jag se ett till avsnitt av ANTM (C9) medan jag sminkar mig. Min jävla ögonskugga alltså.. den ska va brunaktig, men när det är ljust ser den typ uringul ut. AJ LAJK! Och min telefon har ringt hela morgonen. WOW! Jag har aldrig känt mig så oälskad.