Har fortsatt att suga lite på möjligheterna: en RIKTIGT LÅNG "blogg-break" eller att helt gå vidare från detta med bloggande. Men kommer ingen vart då jag inte vet om för- eller nackdelar väger tyngs riktigt. Hatar att göra saker halvdant, så mest därför detta med bloggen stjäl mycket utav min tankeverksamhet och energi när jag bara låter den vara, såhär, och skriver något inlägg i månaden. Får krypningar varje gång jag tänker på hur mycket jag försummar den.. rätt töntigt av mig, faktiskt. Beslutade mig dock för att göra i alla fall ett litet inlägg nu i Januari månad.. efter många om och men.

Håller annars på lite med att utveckla min "Innan jag dör"-lista. Den börjar bli ganska lång nu (med tanke på att jag trodde det kanske skulle finnas.. tre punkter.. till att börja med), så det känns bra. Finns tydligen ändå ganska mycket jag vill prova på i livet.. även om en del saker är väldigt simpla och jag skulle kunna utföra dom med typ en tia i fickan vid rätt tillfälle. Tror det kan vara bra motivation för mig själv..



Har märkt att eventuella yttranden om detta koncept har ett ganska negativt inverkan på många människor - vågar jag tillägga: här i Sverige (?) - och tror det kan bero lite på översättningen. Att ta ordet döden eller andra former av det i munnen är ofta ganska fy-fy! Men jag, kanske framför allt i egenskap av någon (och jag är säker på att jag inte är ensam - inte det jag säger nu) som inte alls har dödsångest eller andra jobbiga känslor inför ämnet kvar sen länge, tycker mer den känns som ett fint och positivt koncept - oavsett vad man väljer att kalla den. Säger inte att negativiteten inte kan bero på andra saker och heller inte att mitt sätt är det enda sättet att se positivt på en sån lista, för det är det uppenbarligen INTE. Men har själv mött förvånande mycket negativitet just när det kommer till att diskutera detta och oftast just lite med inställningen: "Men GUD! Sånt ska inte du tänka på ÄN. Du är ung och har hela livet framför dig. 'Stackars' lilla emo-tjej". I det här fallet innebär "stackars" samma sak som "patetiska - DU LJUGER" och "emo" samma sak som att "tycka synd om sig själv och att ha en önskan att andra ska göra detsamma". Ursäkta men.. bara för att DU har en, enligt min uppfattning, vanlig känsla över något behöver det inte betyda att den som inte delar känslan med dig varken passar en stereotyp över vad du fått för dig innebär att man söker andras uppmärksamhet genom sympati, eller att den ljuger för den delen.

Jag är faktiskt relativt stolt över att ha överkommit ännu ett exempel på mina tidigare väldigt ångestladdade rädslor för det jag inte VET något om. Samma typ av rädsla som tanken på en evighet bakom den blå himlen och de vita molnen, eller när du flyter på ytan med meter efter meter utav mörkt vatten mellan dina fötter och botten. Eller, särskilt, för min del.. tanken på att ligga ensam och avklädd i ett mörkt, tyst och kallt rum (fan, till och med att ens stoppa ut en enda kroppsdel från under täcket i samma rum). Jag har utmanat, accepterat och till slut kommit över samtliga av dessa, oftast bara genom ett slutgiltigt accepterande av att de är något jag bara inte kan eller vill göra något åt, och därigenom är det heller inte något som längre innebär en "stor deal" för mig, och jag anser inte att det är ett problem, egentligen? Visst, alla är berättigade en åsikt och detta kanske VERKAR väldigt laddat med negativitet, bitterhet eller självömkan, men det behöver faktiskt inte betyda att detta ÄR den egentliga känslan och avsikten. Jag vet att jag är ganska öppen om och återkommer till ämnet döden i diskussion och text.. men jag försöker att göra det med en glimt i ögat, helt enkelt för att jag tycker det blir lite bajsnödigt när något aldrig får vara ett "helt ok" ämne att ta upp utan att folk ska läsa in underliggande meningar.



Jag säger INTE att jag inte kommer uppleva dödsångest i det ögonblick det är dags att lägga livet bakom mig eller att jag inte gråtande skulle be för mitt liv i en situation som jag uppfattade som livshotande.. däremot anser jag inte att döden är ett otroligt känsloladdat och "hemskt" ämne och jag har därav heller inte sen länge levt med en ständig rädsla eller oro inför den och tidpunkten för dens inträffande. Är ganska säker på att alla dör och vad som händer därefter vet jag inte, även om jag har både misstankar och förhoppningar. Därför anser jag att vägen dit är en viktigare fokus.. att försöka så gott man kan att göra besväret det ofta innebär att ta sig till "slutstationen" lite mer värt mödan. Och detta är även min tolkning av "Bucket Listans" mening.

Ok: Ni har min tillåtelse att säga det. Jag är sämsta bloggaren i världshistorien. Enda anledningen till att jag ens gör det nu är för att någon just frågade mig om jag är en sån där som bloggar och jag fick sålunda dåligt samvete.

Kan dra en snabb update. En dåtid, en nutid och en framtid.

Dåtid: För typ 2 veckor sen klippte jag håret och för cirka 1½? vecka sen vart jag brunett igen för första gången på tre år. Känns jävligt ovant och tror inte jag kommer låta det vara brunt så länge till. Jag känner mig som en riktigt tråkigt "wallflower" i brunt hår (det tycker dock ingen annan, men jag har hört att man ska välja det man själv trivs i?). Dock fick håret lov att vila, så det var väll lika bra, I guess.



Nutid: Idag fyller Marcus 24 år. Är dock sjuk, så blir inget firande (mao: krogen senare ikväll) för min del. Fick min beskärda del förra veckan, med medföljande flera-dagar-lång-baksmälla. Så jag känner nog ändå att jag klarar mig. Måste trots allt verkligen ta tag i att försöka få tillbaks normal dygnsrytm. Eftersom..

Framtid: På måndag åker vi till Sunny Beach, Bulgarien. Ännu en anledning att känna att jag nog kan skippa utgång ikväll. Marcus verkar inte ha något emot det heller. Klart jag inte ska va uppe i röven på honom 24/7 liksom.

Du kan inte ens ana hur glad jag är sen jag såg att Catya börjat blogga igen. Efter allt mitt tjatande om detta lär det ju knappast vara någon big surprise dock. <3

Oj.. man är borta i två dagar och hinner på de lite mer än 48 timmarna dels få en länk av Kissie (så ja, det var Alexandra på bilden) - TACK för det! :) <3 - och bli 23 år (bara två år kvar tills jag "fyller tant", halvvägs till 46!!! och 10 år sen jag vart tonåring. O_o DET känns helt galet) - så idag är jag, med rätta, lite bakis och jag ser ut som att jag fastnat i en elvisp i huvudet ungefär.

Vi upptäkte i morse att Fuji löper på allvar nu, så Cujo är hos kompisarna tills vidare. Och ja.. jag har planerat in en tripp till Dalarna igen den 19e. Annars, vad gäller bloggen, ska försöka hålla att minst skriva 2 inlägg om dagen januari ut har jag tänkt. + klämma in att skriva de inlägg jag egentligen skulle skrivit innan nyår.

Men, for now, måste jag nog ta mig en timmes naphour om jag ska orka vara uppe ikväll och göra slag i mina planer.

Ikväll tänker jag se nya Harry Potter om det så är det sista jag gör (jävla fredagsmys låt.. man kan inte längre tänka detta utan att få den på hjärnan). Har en ny blogg-design på gång bara jag kommer på ett bra upplägg. Och på måndag.. då avslutar jag min lååånga sjukskrivning och börjar jobba (fick besked igår och idag har jag varit extremt nervös.. t o m kräkts lite nu på morgonen.. men är väldigt ivrig och väldigt, väldigt, VÄLDIGT glad också såklart). Tack, tack, tack, tack, tack för möjligheten! :)

Belial duschar, lockar håret (vart värsta Hermione-krullet.. så fick lov att sätta upp det senare på kvällen), packar väskorna och försöker få tag på Bästis och Blondis (fortfarande.. personen är icke blond i nuläget.. men då den kallades så tidigare, orkar jag inte fundera ut något bättre som fortfarande är anonymt). Åker in till hamnen med Ms.Cat och möter upp mina vänner. Hinner inte in genom dörrarna till incheckningen innan karlar börjar öppna sina dreggliga käftar - och jag som hade oroat mig för att jag som ut som fan på grund av bristen av make-up. Ignorerar dessa och letar upp mina vänner. Vi kommer ombord och installerar oss i hytterna. Viss ångest uppstår då vi märker att vår korridor är full av ungdomar av det motsatta könet. Och vi bestämmer oss för att hålla oss undan dessa. Vi smiter upp i taxfreen som ännu inte öppnat. Så vi går tillbaks ner och sminkar oss och byter om. Mitt val blir tillslut en grön klänning jag köpte i veckan, svarta nätstrumpbyxor, stövlar, väska och skinnjacka. Mörkare sminkning och (som sagt) uppstatt hår - i form av en slarvig tofs över vänster axel. Så drar vi upp för att börja vårat drickande. Blir en mjölkdrink (White Russian för mig) var, tätt följt av en päron smakande drink och en cider som Bästis bjöd på. Tror vi redan här var fulla, trots att ingen erkände det. Men vi började göra upp och dissa planer till höger och vänster. Vi fick besök av en skåning och en norrlänning som flirtade väldigt diskret, men sedan drog vidare och detta uppskattades grymt, då vi alla tre var och är upptagna tjejer. Efter det här tar vi och beställer varsin Öl + Shot, träffar ett par Thailändare (två tjejer och en kille). Vart riktigt fundersam över relationerna - men efteråt visade det sig i alla fall att ingen var tillsammans med killen. Som försökte att flirta, men inte kunde många ord varken svenska eller engelska (han kan knappast heller varit särskilt gammal). Så det var en lite awkward situation. Bästis och Blondis verkade ha mer roligt - dem fick trots allt varsitt fruntimmer att snacka med, som dessutom KUNDE prata engelska. Efter detta, tror jag det är, drar vi iväg till taxfreen en snabbis för att sedan åtevända. Jag tar mig en Apple Jack (här hinner en bög ställa sig och snacka med mig. Han blir "överfallen" av Bästis och ytterst förolämpad över detta - att han skulle ha försökt något. När däremot två andra FAKTISKT flirtar säger hon inte ett knyst - en var SUPERDRYG också.. men jag lyckas smita på egen hand) och sen känner jag att jag borde bjuda. Har dock rätt dåligt med pengar, men lägligt nog dyker en karl upp och undrar vad jag ska köpa. Jag säger att jag skulle köpa sambuca-shots till mig och tjejerna, varvid han undrar vad det smakar. Jag säger lakrits och han undrar om han får bjuda. Vilket var tur eftersom jag inte tror jag kunde betala för detta. Får också en cider av Blondis. Var här rejält full. Och allt från att vi kom in i baren och gick därifrån är typ en massa jävla kläm på rumpan i trängseln och att jag och Bästis snackar med några tyskar innan vi drar ner mot våra hytter, för att upptäcka att några av grannarna är där. Av någon anledning bestämmer vi oss för att umgås med dem. Först får vi dela på en Bacardi Breezer, sen kommer en kille ner med Vodka+Redbull drink, vilken hans polare försöker tvinga i oss bäst dem kan. Tillslut (eller emellan där någon gång) får jag en plunta whiskey att smutta på. Blondis är ner till oss en vända också. Detta har jag bara ett väldigt vagt minne av - men minns att hon slog en karl upprepade gånger och att det vart rätt sura miner från båda håll. Vi drar upp till baren med våra grannar igen (tror dem känner sig utanför eftersom dem inte är särskilt fulla än). Men av nån anledning sticker vi ifrån dom och ut på däck, där vi träffar Blondis igen. Bästis sticker här iväg och jag (som trodde vi skulle festa vidare) drar efter, men hon är borta. Letar igenom baren, blir bjuden på en röd shot och drar sen ner till hytterna. Blir inbjuden till Bästis och vi jävlas med någon granne. Sen kommer Blondis tillbaks. Är jävligt full, uppenbarligen, och tar åt mig mer än jag kanske (?) borde, tar mina grejer och smiter över i den andra hytten och går och lägger mig. Mina två färdkompisar tar en sväng till upp på däck tror jag. Ligger och försöker somna ett bra tag. Tror det var här någon gång som det ringer först hos mig och sen i den andra hytten och sen knackar på min hyttdörr. Varvid jag frågar om det är någon av mina polare och hör att någon går iväg mot dom andra hytterna efter ett tag. Blondis kommer tillbaks och jag tror vi somnar, alla tre, här någon gång.

Belial vaknar av att det bankar på dörren. Blondis släpper in Bästis. Vi snackar skit om föregående kväll och då särskilt en utav grannkillarna (som vi är övertygade sover). Men när jag gör mig iordning för att dra upp till taxfreen hör jag hur någon berättar för honom att vi snackat om honom. Får panik och kutar över till dem andra. Uppe i taxfreen köper jag en whiskey (på beställning) och lakrits till mig och Marcus. Vi drar ner till hytterna igen och för att inte skämmas ihjäl.. och för att bota vår bakishet börjar vi dricka mer. Får smaka massa Bacardi.. nånting med lime-smak.. av Bästis, samt Sambuca. Det knackar på vår dörr och vi öppnar. Där utanför sitter någon av grannarna (som vi faktiskt inte träffade kvällen innan) och vi börjar snacka med honom. Blondis deep-throatar en flaska och sålunda kommer vi in på avsugningar vad vid den här karln försöker fiska en sådan. Efter många om och men blir jag tydligen hans offer no.1 (inte sagt med det att han lämnar någon annan ifred heller, dock) och hans polare börjar storma in med kameror för att filma och dylikt (försöker få till gang-bangs, trekanter, eller en utav brudarna de också). Vi tycker det är roligt att JÄVLAS (och ja, våra röster dröp av sarkasm.. men de fattade det inte).. men stegvis blir killarna allt mer uppspelta (varvat med tjuriga över att inget händer). "Mitt" drygskåp börjar trycka i mig massa Mintu. Men i slutänden lyckas jag självklart ducka kulan - vilket jag hela tiden viste att jag skulle. Han försöker ta mina händer, tafsa mig på brösten och även kyssa mig (men jag skyddar mig och vrider mig bort - trots den väldigt hämndsug framkallande bild som just då dyker upp för mitt inre. Men den tanke som vann var den som sa att: Jag vet själv hur ONT detta gjort MIG.. oavsett om han förtjänar det så tänker jag INTE sjunka till samma nivå. Detta angår något gammalt som i veckan bubblade upp till ytan igen). Hursomhelst slutar dem inte att tjata och det övergår till att dem snarare försöker pressa en (och på riktigt fula sätt) till att göra både det ena och det andra med dom. T o m deras jävla tränare (?) - en gift karl med barn (!) - försöker få sig en rejäl bit av kakan och jag börjar här (eftersom "att man är upptagen" inte funkat so far) skylla på att jag vill hålla ett öga på mina kompisar (som faktiskt båda är mycket fullare än jag - enligt mitt eget tycke i alla fall), vilket bemöts av ett: "Men det går fort". Herregud, säger jag bara. Mina kompisar är överallt och ingenstans och jag försöker hålla allt samman, men det funkar inte så bra, för att säga det minsta. Tillslut stänger de in sig på varsitt rum. Jag blir fotad av våra grannar (panik!), träffar våra hyttgrannar som tydligen känner många från min släkt och är från hembyn själva. Mitt i allt detta är åtminstone en utav killarna vi umgicks med kvällen innan jävligt respektfull och trevlig. Vi snackar lite bara och jag har efteråt börjat ana vem det var som ringde och knackade på dagen innan. Tillslut kommer jag in i vår hytt och lägger mig på sängen och lyssnar på musik och längtar efter Marcus. Dörren står fortfarande lite öppet och en utav killarna kommer in och tar plats i min säng, varvid han sliter tag i min hand och försöker föra den till sin kuk. Jag avböjer och ber honom öppna dörren då det knackar. Han gör detta och slänger argt igen dörren efter sig. Förlåt då. XD Tss.. efter detta får jag liv i mina vänner bäst jag kan och vi ska gå av (det är grannarna som uppmärksammar mig om detta). Vi upptäcker att Blondis redan kilat iväg och går ut till bussarna själva. Bästis får syn på bussen och vi kramar varann hej då och jag går för att ställa mig där jag syntes ifall Marcus skulle komma. De hämtar upp mig och jag åker hem. Efter detta äter vi och gör lite allt möjligt tills jag via ett samtal får veta att Blondis aldrig kom på bussen - då hon påståtts vara för full för att bli påsläppt och att hon befinner sig någonstans i stockholm med mobilen avstängd. Gör mitt bästa för att nå henne så att vi kan hämta upp henne (samt försöker vi fåtag på Viking Line så att de ska sätta in en taxi DIREKT då detta är skandalöst av flera anledningar.. men de finns inga nummer och dem som finns är stängda). Men inte förrän jag får ett argt samtal av hennes mamma får jag veta vart hon befinner sig och att hon är påväg hem. Jag känner att jag inte kunde gjort mer än jag gjorde och blev faktiskt riktigt arg/ledsen över att få detta samtal. Jag håller med om att det är fruktansvärt av Viking Line att göra som dem gjorde och jag trodde ALDRIG att det ens kunde inträffa. Visst var mina kamrater fullare än jag - men INGEN var nykter. Jag vet inte vad mer jag kunde gjort. Ms.Cat ringde upp (efter att en mycket ilsken Marcus var påväg att göra det själv) och jag tror de reddes ut. Är lite besviken över att jag fick ta en massa skit över något jag inte kunde påverka och även fick veta saker som jag hoppas inte stämmer.. men jag är glad att hon faktiskt tog sig hem och att en människa var så pass snäll att hon hjälpte henne. Och resan var i överlag "betyg: OK" (fredagen mer än lördagen, enligt mig) då vi alla sa att ingen skulle agera barnvakt åt någon på den här resan och ändå kändes det som jag bröt det löftet på grund av att jag helt enkelt kände att det vore fel att göra något annat. Men tredje gången gillt.. nästa tänker jag tänka på mig själv alone, så som vi alla skulle gjort på denna resa. Måste slutligen påpeka att jag drack bra mycket och vart rejält full båda dagar på cirka/under(?) 300 spänn. Sicken talang jag blivit, ändå.

OMG.. är sjukt trött. Var ut en sväng igår natt, vaknade tidigt och sen har jag bara väntat och väntat på hur vi ska göra med allt idag. Slutligen fanns bara plats för några i bilden också.. så jag kunde inte åka med till Dalarna idag. Så nu kommer Marcus vara borta i något dygn. Sitter och lyssnar på musik och ritar på något som väcker mycket känslor.. det var väll dock tanken också.. men det är.. ja, tröttsamt. För sinne, kropp och själ. Men det kommer väll något bra ut av det.. det gör det typ alltid. Om inte för att jag blir nöjd med bilden, så för att jag i alla fall har ritat av mig det. *snett leende*

Hush. Shout. Scream. Laugh. Cry.
Eat. Sleep. Bleed. Drug. Drink.
Beat. Play. Masturbate. Puke. Fake.
Shop. Write. Draw. Create. Never Stop. Just..

Flera utav mina symptom har redan försvunnit. Dunkandet och pulserandet och hjärtklappningarna.. de flesta utav krypningarna.. har inte haft några hallisar på timmar.



Det känns som jag vunnit guld, som att det är min bröllopsdag, som att jag håller i mitt eget barn för första gången, som att jag hittat ett botemedel för cancer.

Jag trodde, handen på hjärtat, att jag skulle sluta död. Är oförskämt jävla glad atm.

Fy fan vad dagarna segar fram när man är två personer på en liten dator som inte alls har allt man behöver om man, som jag, vill driva en blogg på ett smidigt sätt. Grr.. och igår gick det fan inte att blogga över huvud taget. Jag låg på soffan och hade abstinensbesvär. Svettades, skakade och domnade bort.. utöver att jag mest ville gråta på grund av påträngande och jobbiga känslor. Såfort jag får ca$h igen är apoteket högsta prioritet.. är helt slut på piller här hemma (och då sparade jag dom ändå så långt jag bara kunde, men fick tillslut verkligen LOV att ta dom sista igår).



Detta får mig att känna: 1. Är det verkligen värt att - gång på gång - gå igenom det här, för det dom ger när jag faktiskt har råd att ta dom? 2. Varför i helvete började jag ta dom öht? Och jag vet svaret på båda. För det första förmodligen ja, ur min omvärlds ögon sett. För det andra för att jag misslyckades makabert med mitt åtagande back in December. Fan.. världen hade kommit över det by now och resten hade (/kunnat) levt loppan på det. Döden är så extremt jävla överdramatiserad. -.-

.. och inte på Djungelvrål och Cola Zero längre (eller ok.. det är jag visst). Men som vi redan känner till finns det tre saker jag kan göra när jag känner/tänker för mycket och det är: 1. Sitta vid datorn eller göra mig själv så upptagen som möjligt på annat kreativt sätt (funkar inte), 2. Tröstäta (går inte) och 3. Ha massa sex.. smutsigt, snuskigt, våldsamt sex - har sagt det förut, men säger det igen, om inte annat för att kanske lyckas provocera fram någon slags reaktion bland mina stendöda? kommentarer. Jag har kommit fram till följande: de som läser min blogg vill av någon anledning inte att jag ska veta att dom gör det. Detta gör mig vidare jävligt paranoid. Hmm.. ja, som jag sa tidigare: Har inget vettigt att säga.. alls. Nu skiter jag i detta. Good day.. I said good day!

Sitter i kvällens outfit - en blå tröja jag från när jag jobbade med gröna detaljer och stora, grå mjukisar till det. Nå.. det var ju troligen jävligt intressant/ovärdelig information. Haft smärre panik idag och lyckades sedan bara utveckla det till att jag kände mig försummad och jävligt utelämnad. Men det kunde ju inte jag veta när jag sökte tröst, att jag skulle bli besviken. Läste igenom någon novell jag skrev till skolan för några månader sedan, kanske ska lägga ut den (och annat, utöver dagböcker, utav det jag skrivit förr) om det är intressant för någon att läsa? Fick MVG på den, så jag antar att den var duglig åtminstone. Har alltid tyckt mycket om att skriva, men har lagt story-skrivandet åt sidan för bloggen nästan helt dom senaste åren. Vet faktiskt inte vad jag skulle göra om jag hamnade på en öde ö utan ens ett skrivblock och penna. Jag skriver dagligen. Mycket små anteckningar för senare utveckling, men också.. ja.. allt möjligt. Texter och tankar och allmänt kladd utan någon egentlig innebörd till att börja med men som jag senare ofta kan analysera till annat. Det är en mäktig form av terapi. Men det visste du troligen redan. :)

Sitter och glor på Kill Bill vol.1+2 (omgång 2) med brorsan och en hemsk magvärk efter lasagne. Gör mitt bästa för att komma på något vettigt att skriva, vilket inte går särskilt bra. Känner mig väligt nedslagen av tanken på att så mycket troligen kommer att gå förlorat på min crashade dator. Jag är fan tragisk.. men det ger mitt liv snäppet mindre mening. Mest med tanke på att jag faktiskt pillat på en grej i några månader och började närma mig slutet av tunneln.. och så bara.. pffft. Jaa.. tragiskt.

När en sak i ditt liv går åt helvete, eller när en sak äntligen börjar lösa sig.



Why is it that:
- Min dator crashat och allt som var meningsfullt på den är borta?
- Det ser ut som fan här, fast jag precis städade?
- Min MSN vägrar tycka jag skriver rätt lösen plötsligt?
- Min kropp visar på konstiga symptom?
- Min ekonomi plötsligt verkar brakat samman?
- Du lämnar mig ensam kvar?

Just tell me again, please..

Sitter och fixar så jag ska ha photoshop till laptopen, så jag kan leka lite med det. Det vart inge fotboll, men vi promenerade ner till centrum en sväng i alla fall. Har käkat macka och muffins.. men är fortfarande sjuukt sockersugen. T o m funderat på att dricka Cola fast det är STORT aja-baja för mig, som du kanske vet? Läste dock nyligen att FANTA är värre. Hmm? Tänkte slänga upp någon ny bild också. Knäppte någon den 9e och även en eller två idag. Har glömt uppdatera bloggen på den fronten. För det är ju SÅ intressant med mina fjortisaktiga webcam pics.. eller nått.

UPDATE! Mwahahaha.. mawnmawnmawn.. TÅRTA och negerboll! :D <3

Min dator alltså. Den bestämde sig för att kuka ur för två-tre dagar sedan och sen har motivationen att blogga legat på 0, eftersom det får bli från laptopen (kopplad till ett större tangentbord och monitorn). Är även själv lite krasslig på fler än ett sätt. Så jävla typiskt mina datorer att kuka ur när jag som mest vill sitta och koppla bort allt med deras hjälp. :'( *cry baby* Och ja, mitt icke-svära projekt kan dra åt helvete. För det är faktiskt FAAN så synd om mig nu. Och jahapp.. nu var Marcus jävligt lustig också och kom och petade på mellanslag från laptopen medan jag satt och skrev. Sen står han och viker sig dubbel av garv över sin "fantastiska humor-nivå" och härmar min *flämt*-reaktion då han först gjorde detta. *slå på honom* ha-ha-ha.. take that, lustigkurre.