Min hundras.. en ullig, charmerande, lustig, vänlig och smart ras som tyvärr någonstans på vägen ur många ögon sett av samhället fått status "råtta" eller "kackerlacka". Kanske är det på grund av deras unika utseende, kanske är det på grund av en dålig erfarenhet (som troligen beror på fel sorts ägare eller uppfostran), kanske är det på grund av hur de gestaltats och fortfarande gestaltas i film och TV, kanske är det på grund av grupptryck? Ni rynkar på näsan för att ni tycker jag har dålig hundsmak och jag skrattar inombords för att ni har så otroligt fel och ingen aning vad ni egentligen talar och går miste om.

Det går inte att räkna alla hjärtan som smält av mina två älsklingar och hur många personer som först svarat "Pudel!?" med en nedsättande översittar röst, för att, när dom sedan träffat dom, helt uppslukat lekt och kelat med och berömt och dyrkat dom när de träffat dem. Jag VET att jag kan tänka, för varje spydig kommentar jag får: "Vänta bara..". De är glädjespridare och mina hjärtan skaffar vänner ÖVERALLT, så även en socialt skygg person som jag måste göra anpassningar. Man blir stoppad var man än går och folk kan inte låta bli att med glädjedrypande röster kommentera: "De är mindre än min katt", "De är lika små som chihuahuor.. fast trevligare.", "Åh Gud! Får jag klappa hunden?", "Nämen åh, vilka trevliga och snälla hundar", "Får jag ta en bild?", "Det här måste jag berätta om för min ....., h*n ÄLSKAR hundar.. h*n skulle varit här nu".. you name it. Pudeln är en perfekt all-round hund som passar utmärkt som agility-, mång apportering-, vattenjakt-, sök-, spår-, polis-, bruks-, viltspår-, utställnings-, lydnads- och ultimata cirkushundar m m. Eller bara som människokära familje- eller personhundar och bästa vänner. Pudeln är rankad på 2a plats inom dom intelligentaste hundraserna och är extremt lättlärda, roliga och har starka personligheter. En pudel VET när den blir skrattad åt på ett personligt plan, men tycker annars mycket om att ge sin ägare och alla som vill se på ett leende på läpparna och ett gott skratt med sin charm, intelligens och kärleksfullhet. De gör ofta mycket för att göra sin ägare stolt och är mycket trogna och familjekära. För att inte nämna att de är utmärkta för många allergiker då dom inte fäller hår. Pudeln kommer också i de flesta storlekar, så de passar både den som vill ha mycket hund i litet eller stort format.

Skratta du. Men skrattar bäst som skrattar sist, säger jag bara. ;)

Idag grävde vi ner honom här ute på gården.

Fuji har tuffat till sig - lilltjejen. Hon försöker fortfarande sno saker från bordet, så när hon blir tillsagd blir hon så ställd att hon ramlar och hamnar rakt på huvudet ner från soffan. Förr började hon pipa extremt mycket, men nu viftar hon bara på svansen och kutar därifrån innan jag hinner fram för att trösta henne. När Marcus jagar henne och hon kutar och han når henne med fingertopparna på baken.. då gallskriker hon dock. Samma när vi sätter på henne koppel. Det hatar hon. MYCKET bestämd liten dam. Har kommit på att hon är mig i hundversion.
En blyg, små-fet och instabil rödtott. :)

Troligtvis klirrar det CA$HING i kassan inom en inte alltför avlägsen framtid och så BANG! kommer tankarna på om man inte ska skaffa sig en till liten pudel. En tik. En liten flickvän till en liten Cujo. Har ju funderat ganska länge på det. Från början var det meningen att jag skulle skaffa mig en tik, men vart övertalad av mamma att skaffa en hane för framtida parning med deras. Nu är jag glad att jag har Cujo såklart. Men kändes först lite bittert att dom ändrade sig och försökte med en annan hane för att sedan ändra sig helt och inte ville ha några valpar alls, då det var anledningen till att jag valde en hane istället. Men, men. Nu kanske jag har min chans på en tik igen till våren. En liten Fuji. :)

Och ja, till dom uppenbara frågorna. Varför skaffa en till tik - har jag parning i åtanke? Det är såklart en rätt långsiktig fråga, men jag tänker helt klart se efter "parnings-vänliga" alternativ när jag kikar efter min lilla tik. Det är inte omöjligt, men jag säger inte heller uteslutande att jag KOMMER att ta valpar i framtiden. Och varför har jag då funderingar på att föra vidare just min hunds gener? För att han är den trevligaste, finaste och piggaste lilla pudel från likasinnade föräldrar och föräldrars föräldrar jag någonsin träffat och ja, mitt blödiga-mellanmjölks-omdöme säger mig att min hund ÄR så mycket bättre än din. ;P

Alltså.. Gizmo är en sån jävla skön personlighet. Nu har jag kommit till den där milstolpen när (eller ok, har väll gått ett tag nu) man har ett nytt husdjur  då man känner att NEJ, jag skulle inte klara att ge ifrån mig honom för något i världen. Inte min astma, inte om jag måste välja på flytt och katt, inte om han så börjar riva hela lägenheten (*ta i trä*.. för 2a gången idag). Är helt förälskad. Han är verkligen en riktig mammas-pojke också. Varje morgon och varje kväll har vi våran traditionsmässiga kel-stund tillsammans och han ligger i mitt knä och spinner och klappas om och stryker sig mot min haka och lägger tassen runt armen. Och ibland blir han världens attentionwhore och kravlar upp i knät och skriker åt mig att klappa och när de inte funkar lägger han sig PÅ MUSMATTAN så det blir omöjligt för att använda musen. Dessutom älskar han att ligga framför tangentbordet och följa pilen med blicken. Han ser så himla rolig ut, verkligen uppslukad av det jag gör. Dessutom börjar han oftare och oftare komma när jag ropar på honom och det är jätteroligt. <3



Men till saken i alla fall, så låg han nyss i mitt knä och myste. Så stryker jag med tummen ovanpå huvudet, då han avbryter mig för att slicka på tummen, så slutar han så jag får fortsätta och sen avbryter han osv.. FÖRSTÅR DU? Han är liksom för lat för att tvätta sitt eget huvud. VEM kan han ha fått sin lathet ifrån? Ett mysterium.. MYSTERIUM, säger jag! ;)

The hunter and the hunted.


Haha.. såhär är det hela dagarna här hemma, numera. XD

Har ju utlovat dessa ett tag nu, så här kommer lite videos på Gizmo. :)

 
Till en början var han lite blyg, som kan ses i första videon jag slängde upp, men det dröjde inte länge innan det knappt gick att få stopp på busfröt.

 
Bästa kompisen vart, efter att först ha varit väldigt misstänksam mot, självklart Cujo. Husse och Matte går, när man vant sig, inte heller av för hackor. Haha.

 
Och när inget annan finns till assistans får man väll roa sig själv?

.. faktiskt så mycket att han spöar upp mitt face varje gång jag kommer i närheten av honom med mitt ansikte och gör smackljud med munnen ("Help! I'm getting RAPED!"). Han använder dock inte klorna.. nej, han är väll ingen wussy-pussy som slåss som en girly-girl.. här är det rejäla käftsmällar som gäller.. många och hårda och snabba. Griskatten äter annars mest, när han inte mobbar hunden.. och när han inte gör det kräver han att få sin skål påfylld med upprörda utrop. Just nu snarkar han dock i mitt knä. Videos på random saker han gjort den senaste månaden dyker upp när jag orkar lägga in dom på datorn. ;P

Efter velande fram och tillbaks ända från nyår, bestämde sig 08an i sista minuten för att go for it. Innan vi åkte hem från hembyn hämtade han upp nya familjetillskottet. En hane(!).


Cujo är ingen hit, direkt. Men de sov faktiskt nära varandra i någon timme igår kväll. När båda fick ligga bredvid matte. *stolt* Klurar fram och tillbaks på namn. Gizmo är 08ans favorit. Själv gillar jag bl a Saffron ganska mycket. Andra förslag?

Som jag ej ska ha.. men i alla fall.

Blir mycket om djuren atm. Orkar bara inte snacka om mig själv. Lättare såhär. Men i alla fall: Tänkte diskutera namn som jag faktiskt själv valt. D v s dem som jag döpt mina djur till och kanske tar eventuella namnval längre ner som är OM jag EVER skulle råka bli knocked up och inte fattar inom rimlig tidsgräns för avlivning.

De första djur jag döpte själv måste (med hjälp av mamma) varit sköldpaddan Turbo och nymfkakaduan Zorba (Grekisk dans, eftersom jag LOVES grekland). Hade tidigare, utöver en hund, en hel hög nymfer - ca 10 tror jag? - har dock en aning om att dem inte direkt var "mina" och även att jag inte var den som var med om att döpa dem - var typ 6-8? Fick senare hoppande bönor av två kompisar, som jag vill minnas mig döpte efter "snyggingar" (var typ.. 11?): Leo(nardo DiCaprio), Clark (Tre Kronor) och tre till som jag inte minns namnen på. Usch, dem djuren var INTE trevliga. Man fick ohyra av dem när de kläcktes, som tur var hann jag mörda min enda som hann så långt (en "mal" som skrämde halvt ihjäl vår andra sköldpadda.. märkte någon dag efter det att den fetaste bönan hade en slags "kokong" som ledde ut från sig och inte hoppade mer) och de övriga fyra valde jag att, hjärtlös som jag var, dumpa ute i snön. Dock kunde man ju frysa ner dem, så jag antar att dem vaknade sedan på våren. *rysa* Skaffade sedan inga egna djur, utom möjligtvis om de två vandrande pinnar som jag och en kompis köpte och sedan ändrade oss, räknas. Hade min i bara någon timme innan den gick ungefär samma öde som bönorna till mötes. Vill minnas att dem hette Grönis och Brunis (vi var typ.. 14.. när detta inträffade) - minns inte vilken utav dem som var min. Sen dröjde det tills jag flyttade hemifrån och ihop med Jimmy (som tidigare hade en hund och fyra katter - vi bodde inte tillsammans då, men nästan) innan vi skaffade våra första gemensamma djur (efter något år, då jag var 17). Två degus - Icarus och Nemo (efter två Metal-låtar). Ganska precis ett år därefter dök chinchillorna Alexiel (döpt efter en Anime karaktär ur Angel Sanctuary) och Silwa (karaktär jag tidigare spelat väldigt frekvent). Någon månad efter det köpte jag en hund till Jimmy - han hette Inuit och vi hade kunnat byta namn, men han fick ha kvar det då det är så pass personligt. Ytterligare ett par månader senare tog jag över två chinchillahanar och döpte av egna anledningar om dem - Ebo (RPG-karaktär och Silwas motpol) och Rosiel (Anime karaktär ur Angel Sanctuary och Alexiels motpol). Året efter det ville jag ha min egen hund och hittade min Cujo (döpt efter Stephen King boken/filmen.. inte för att det är en favorit. Men gillar ironi. Var innan tal om att döpa honom till flera saker. Kimari minns jag var en av dem). Och för nuläget har jag ju funderat på om de kanske måste bli en tjej Rosiel - i så fall skulle de bli en Raksha (RPG-karaktär) - och även att skaffa katt (hona). Lite beroende på vad jag hittar har jag olika tankar som jag tycker är gulliga. En grå, lite långhårig (Nebelung!? <3) katt skulle passa som Yzma (efter Kejsarens Nya Stil). Den jag kikade på förut, som jag verkligen inte skulle tveka att haffa på igen, vore en vit odd-eye. I så fall är Yuna givet. Eventuell blue/black smoke tycker jag skulle vara urgulligt som en liten Paine och en Turkisk Van eller Ragdoll (gah! SÅ fina!) kanske Rikku - dessa tre går ju dock i par och tre katter känns (personligen) lite överambitiöst och samlar-aktigt. Är du inte särskilt intresserad av japanska rollspel kan jag ju påpeka att namnen är hämtade från Final Fantasy X och X-2. För en eventuell pudel flicka till Cujos sällskap i framtiden har jag framför allt funderat på följande sex favoriter: Ayla, Fuji, Kelly, Pebbles, Lilith och Mana.


Gråter du än? Vänta bara på eventuell babynames-lista. XD

När man var liten hade man alltid några favoriter bland gosedjuren. Man kanske pussade ALLA en gång innan man sov och när man pratade med dem såg man till att inte särbehandla någon.. försäkra dem om att alla var lika älskade. Men sanningen är den att man alltid kommer stöta på ting, platser, personer, djur.. som gör ett större intryck än andra.. lämnar ett större avtryck på hjärtat än andra. Man kanske älskar alla sina nära och kära.. men det är bara en handfull utav alla som man verkligen känner en starkt koppling som går djupare än blodsband, attraktion eller tidsrymd under vilken man känt varandra.


Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Hur ska jag någonsin hitta en katt som så lätt kan hitta, kura ihop sig i och mjukt spinnande lyckas läka mörka vrår av mitt hjärta som, efter att han försvann, bytte av de gamla ärrade och tomma utrymmen han lyckades fylla. Lata, tjocka, fina, underbara katt! Jag önskar att alla trasiga själar har turen att finna en vän med den osjälviska värme ett älskat djur skänker ett (av en eller annan anledning) fruset hjärta. Änglar kommer ibland i väldigt små och pälsiga former. Han kom till mig.. valde mig.. läkte mig.. älskade mig. This I know. I'll never forget.

Detta är sista filmen jag lägger ut.. ska inte göra min blogg till nya YouTube eller så. ;)

Har svårt att ta mig upp. Somnar och somnar om och somnar om igen. Hade mardrömmar inatt. Drömde att någon tog tag i min arm och skulle bränna den på typ en spis eller något.. slet mig loss och sprang ut på balkongen och låste från utsidan (skum balkong). Först slet han i den för och när han inte klara att få upp den, tog han tag i Cujo, öppnade ett fönster och höll ut honom från det och hotade att släppa - vaknade helt genomsvettig. Usch.. mardrömmar om att Cujo skadas är bland det värsta som finns. Han är så liten och jag är den som ska beskydda honom. Ansvar är väll INTE direkt min starkaste sida heller. Drömde när han var valp att han var ute på balkongen, men att det var för stort utrymme mellan räcket och golvet, så han kunde krypa igenom där. Vart rädd och skulle dra in honom, men missbedömde hur nära kanten han var, så snudda bara vid några hårstrån och råkade knuffa ner honom istället. Hörde honom gnälla hela vägen ner till marken. Dröm som verkligen lämnat spår.. kan inte glömma det. Så fruktansvärt alltså.

Jag kan känna att jag är klar som smådjursägare efter den jag har nu.

 
Har ju en chinchillahane som jag inte är säker på vad jag ska ta mig till med. Eftersom han är dålig med andra hanar kan han inte dela bur med sånna och ska han ha en hona borde man satsa på en jämnårig. Det skulle ta emot att lämna över honom till någon annan, men samtidigt förtjänar han det bästa och jag har inte riktigt intresset och tiden kvar för att ge honom det, tyvärr. På filmerna ser man mina två första chinchillor Alexiel (standard grå) och Silwa (vit marmorerad). Andra filmen är på våra - nu Jimmys (snart 5åriga) degus och jag måste bara påpeka att Nemo var VÄLDIGT smal där. Trodde att han skulle dö vid tidpunkten, eftersom han fortsatte tappa vikt. Antagligen var han mobbad utav sin brorsa Icarus.. men han vart väldigt olycklig när man separerade dem, så vi visste inte hur vi skulle göra med det. Som tur var la han på sig igen och mår nu helt bra igen. :)

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt!

Är inte mer än rättvist att jag lägger upp videoklipp på Inuit också. Han har alltid hamnat lite i skuggan på den här bloggen. Nu mot slutet mest för att jag inte bor med honom längre. Sen är han ju Jimmys hund. Utöver att vi faktiskt alltid haft en relation som kan liknas vid Beethoven och pappan i husets. Inte min typ av ras osv. Men, påpekar.. IGEN.. han har sin speciella plats i mitt hjärta han också. Iiinowiit. In och skit.. (Ne, hellre ute).


Valde ut den här valpen heelt själv som Jimmys 25 års present. Åkte till Borlänge och kikade på de två som fanns kvar och välja på. Hade jättebeslutsångest. Men Inuit var helt klart den som stod ut mest och så vart det liksom bara han. Världens fegaste valp var han. Livrädd för att gå på asfalt och sin egen spegelbild och allt möjligt.

Ett stort plus som mindre hundar får, för mig, är i alla fall att de känns som de är valpar på riktigt mycket längre. Inuiit blev väldigt snabbt en riktig långben som alltid lyckades vara överallt och ingenstans 24:7. En sengångare fångad i en giraff kropp.


MEN alla har in charm.. människor som djur. Inuit är definitivt inget undantag. "Masen" kallade vi honom ibland, eftersom Eddie Meduza låten som heter så påminner så mycket om Inuit. HUVUDSAKEN är faktiskt att man är snäll, som tur är.

Åååh, vad jag saknar att ha en liten tjock dog-in-the-making. Tror inte det finns något gulligare än kattungar, hundvalpar, föl, tigerungar, kalvar, kycklingar.. ja, du fattar nog. Bebisdjur alltså.. sålänge jag har sånna, kommer jag aldrig behöva bli morsa själv. Här är en samling videos på Cujo från att han var en liten skvalpis-valpis.

 
Åkte och hämtade honom hela vägen från Köping och ner till Vimmerby och tillbaks. Fick hålla i två små bebisar på 2 veckor och även Cujos största syster och minsta bror i varsin hand (Cujo var näst minst i kullen - lillebrorsan var för liten för att säljas, då dem inte var säkra på om han skulle bli vuxen/inte få sjukdomar). Märktes att Cujo var busungen i kullen och även en favorit hos uppfödaren. Det första han gjorde när han kom till min famn var att vifta på svansen och trassla in sig i mitt hår och stöka. "Vad glad han blev!" sa dom. Det kändes bra. Sov över i deras gäststuga över en natt (första filmen är från morgonen) och sen åkte vi heela vägen hem igen där han träffade Inuit (andra filmen).

 
När vi kom hem tog jag och spärrade av vardagsrummet så han inte skulle trampas av klunshunden, sänkte sängen till madrassen så han skulle komma upp och tog lite fula lakan som de inte spela nån roll om han kissade ner osv på en gång. När uppfödaren ringde vart han förvånad hur mycket jag gjorde bara för lilla valpens skull, men sån är kärlek. ;)

 
Busa, busa, busa. Det är nog faktiskt verkligen som uppfödaren sa: Man får valparna precis där det roliga börjar. Även om man märkte att han var en liten bråkstake redan när jag tog honom. Syskonen låg och sov och såfort han släpptes ner bland dem vart det en himla röra, då han kastade sig över bröder och systrar  och slet dem i öron och svansar. Men det är sjukt hur fort tiden går. Ett par månader senare klippte jag hans päls och bara: *POOF* så var han ju en unghund under all päls. IGEN, IGEN! För vad mer (orimligt) skulle man kunna önska sig i julklapp än en till sån här? Mammas älskling. <3

Jag är en så jävla schysst room-mate. De två platinablonda retardsen jag delar lägenhet med får dagligen höra pikar som för den smala, lockigas del innbär ungefär: "Men FY FAN vilket jävla afro/knullrufs! Klipp dig!" och för den rödögde, knubbiga: "HAHAHA! När du sitter sådär får du både dubbelhaka och valkar över hela kroppen!"



Nämnvärt är förståss också.. att båda är väldigt små och väldigt håriga. ;)