Jag och Bästis satt och skicka extrema porr-länkar mellan oss och Marcus och hans kompis över MSN (some REALLY nasty shit), då det plötsligt slår mig att jag ännu en gång har hycklat här i bloggen. Självklart måste detta slätas över. Så: mina djupaste ursäkter, för det jag skrev i det här inlägget om att ALLA variationer av område syd på tjejer är vackra. Det var, ur mina ögon sett, en lögn. Visst, det finns säkert många därute som älskar köttiga-biff varianter och hängiga-fläskfiléer också.. men dessa är tyvärr inte önskvärda på mitt personliga bufé-bord. Måste dock säga att det är just för sånt här jag tycker många plastikoperationer ska vara öppna och kostnadsfria. KUL att behöva duscha med ett 10 tal andra med en sån där grej mellan benen. Och ska tjejstackarna behöva cirkus:a med sina grejer för att suggsesivt skaffa så pass mycket ca$h att dem fixar betala't själv? Buu! Håller fortfarande fast vid att ALLA duger som dom är.. men det behöver inte betyda att ALLA också når upp till mina personliga mått. Har jag fel? ;)

Världens finaste komplimang som man kan få: "Jag visste/kände på mig att det var något speciellt med dig". Alltså.. DEN DU.. den skulle göra mig galen om det så var.. ja, vem fan som helst, helt enkelt.. som sa det. Läs och lär, mina gössar.. inge mer kommentarer om utseende (som ska vara bra, men som har motsatt effekt i alla fall, eftersom jag som tjej är överanalyserande och vänder alla komplimanger till kritik) och inga mer *kvälja* "Jag älskar dig" *kvälja*, kärlekssånger, vacker inuti eller annat slemmigt tjafs.. ETT ord som speciell eller unik och brallorna ligger på golvet i två andetag. <3



Gah.. jag kommer vara en REJÄLT FLUFFIG, STATISK surKatt efter allt detta strykande med och mothårs om vartannat *fräsa ilsket och slå med tassen efter*

Insåg just något som höll på att ge mig en panikattack. Jag har nu gått det längsta jag gått i hela mitt liv utan att ha sex. Eller ja.. "i hela mitt liv". Men sen jag var ca 14-15. Det känns i hela kroppen.. tror jag blir galen! Alla mina tre "tröstsaker" tas ifrån mig.. en efter en. 1. Min dator. 2. Ligga't. 3. (vilket tack och lov inte hänt.. än) Tröstäta't. Mina snuttefiltar.. den dag jag står utan alla tre samtidigt.. och nu skojjar jag inte.. tror jag att chansen att jag pushar through ett lyckat självmord stiger med sisådär 20-30%. Tur att jag har pengar iaf.. annars hade även 3:an legat lite pyrt till och då hade det varit time to panic!

- .. när man hör sånna låtar som man knappt kunnat känna lukten av tidigare utan att känna kräkreflexerna börja arbeta och som man nu höjer volymen för?
- .. när man inte kan låta bli att slås av tanken att allt & alla kanske inte suger, ändå?
- .. när man helatiden kommer på sig själv med att småle på ett löjligt sätt?
- .. när man blir röd som en tomat av dom löjligaste saker?
- .. när man blir pinsamt glad såfort mobilen, dörren eller MSN plingar?
- .. när man är förbannad på sig själv för att man vet att man gör fel?



Det är förjävligt, eller hur?

JAA! ÄNTLIGEN kom mensen igen. Puh! Höll på att bli riktigt nervös där ett tag, då jag (självklart bara av ren sympati) lyckats få mig ett och annat nyp sedan sist - varav ett utav dem kunde slutat bättre och mensen var nu några veckor försenad (inte för att jag har världens regelbundaste cykel direkt då, men typ.. världens näst regelbundaste kanske). Nu är jag glad.. och har inget att fira det med. Utom några flaskor sprit och nån vinare som jag vägrar peta på. Men vi får väll se.. nu slapp ju i alla fall någon stackare göra en onödig abort extra. SKÅL för henne/honom, säger jag! *går ut i köket*

*kommer tillbaks* Näe, alltså.. vet du vad. Jag ska fan pallra mig till affären istället.

Det får FAN INTE VARA SANT! Genom jungeltelegrafen har det nu nått mig att en vän hävt ur sig till en viss Mr.Snyggo som hon känner (och som jag berättade för henne att jag finner helt grymt attraktiv/fuckable) att jag är "intresserad av honom". För det första är jag INTE intresserad och för det andra.. GAH! Så kan man väll bara inte göra? Jag är just nu mitt i en enorm hyperventilation. Detta är förskräckligt (mitt nya favoritord).



Senast den exakta tjejen gjorde exakt samma sak efter att jag menat att en viss annan kille var exakt samma grej som denna, slutade det med att jag låg i hennes säng med denne (hennes bror), med hans tunga i min hals, samtidigt som jag hade tankarna uppfyllda av ett ex. Vilket resulterade i en på min top-10 mest obehagliga kyssar jag någonsin varit med om (jag tryckte mig själv undan, tills jag nådde väggen och han flyttade efter.. tills kyssen var ganska så oundviklig). Det var fruktansvärt, Gud vare min själ nådig! Och jag tycker samtidigt så sjukt synd om brorsan hennes.. jag har inte sagt honom ett ord sen jag flydde därifrån.. bara (för att jag är dömd att alltid göra/säga fel saker vid fel tillfälle) blivit påkommen av honom med att ett sisådär 10 tal gånger haft tungan i halsen på olika personer. Fy fan.. detta kan bara inte sluta väl.

Jimmy säger att jag är för snäll. Att jag är "en Eric Forman". Jimmy slutade att se på That '70s Show p g a irritation mot den karaktären. Att aldrig säga ifrån.. att folk får göra vad dem vill utan att jag gör en scen av det. Och han har så jävla rätt.. FAN! Vart tar all min inre ilska vägen då jag verkligen behöver den? Jag är som 100 olika personer.. och dem dyker alltid upp där jag minst behöver dem. och så säger dem att jag är frisk, sen!

Uppgifter från psykiatrikontakten till nästa gång: Att börja skriva nån slags "minneslinje" med alla positiva samt negativa minnen jag har från då jag föddes och fram till nu. (Eeeh, kan ta sin fina lilla tid). Sen ska jag också börja fylla i ett slags schema varje gång jag får en panikångest attack fram till på fredag nästa vecka. Som du märker har inte mycket intressant att komma med. Är väll därför jag fyller bloggen med random skit som är mest intressant för mig själv. Ingen aning om vad någon annan har för förväntningar och får tydligen inget om det veta heller, så då får jag väll bara anta att min blogg redan är perfekt som den är (och ja, det där skrev jag främst i något slags provocerande syfte). :P

Har någonting som gör ont på halsen. Det känns som ett sår.. men det syns ingenting. Brottades tidigare med Jimmy och ansträngde nacken så mycket att jag vart helt yr i huvudet efteråt. Mådde till slut så illa att jag fick lov att panik kräkas i en diskho. Illamåendet har fortfarande inte släppt helt. Men näe.. nu ska jag ta och skriva och lyssna på musik. Var nyss och handlade. Blir godisråtta-stilen till Idol ikväll, som alla fredagar. Fick på tal om det en mindre orgasm i affären. Lite pedofil varning på det eftersom jag skulle gissa att dem möjligen var året yngre än mig själv eller så. Kunde inte hjälpa det. 3 stycken var dem, klädda i helsvart, med mörka, långa, vågiga hår. PURE orgasm moment, liksom. Det roliga var att det vart sådär som i romantiska komedier.. du vet, när det första man ser av personen (i det här fallet personerna) är fötterna och sedan vandrar blicken längre och längre upp och man blir mer och mer storögd och tappar hakan för varje centimeter. DET är vad jag kallar MAGI det. För min trivsels skull föreslår jag härmed att ALLA från och med nu apar efter dessa tre snubbars stilar, starting today..

Jag funderar på en grej. I varenda triangeldrama, på varenda plats, i alla argument, i alla tider.. har killar (som vore det av samma reflex som många slänger ur sig skällsord som inte har något i sammanhanget att göra, när dem blir förbannade) hävdat att om tjejen "väljer den andra killen" är det bara för att det skulle vara den enklare vägen. Det tar jag främst från egen erfarenhet och kan bara GISSA att det ligger någon sanning i det jag just skrev, men ändå (rätta mig om jag har fel). Har precis sett The Notebook (den var bra) och där var citatet ovan med. Jag kunde inte, om möjligt, instämt mer.



Jag är TRÖTT på detta. Konstantine och jag hade det exakta grälet som Noah och Allie har i den scenen när citatet är med.. ett antal gånger. Bråket upprepades och upprepades om och om igen, dessutom. Nådigt tjatigt! Jimmy å sin sida sa samma sak, han. Sen ändrade han det dock till att jag HADE tagit den enkla vägen när jag FÖRSÖKTE ge oss en chans och lägga Konstantine bakom mig. What's their fucking problem?

I den situationen FINNS det ingen enkel väg. Det finns en jävla stid i ens inre mellan Förnuftet och Känslorna. DET är vad som finns. I vårat fall hade jag helt slängt undan mitt jävla förnuft för ett par månader och då fått skit för det. När jag till slut valde att ta mitt förnuft till fånga, var jag istället feg och tog den enkla vägen. Man KAN inte vinna.. man KAN inte ta en enkel väg.. när man krossar ett hjärta vilken väg man än tar.



Hur kan någon ens säga något så korkat?

Jag är förälskad.. that's a fact. Fasiken! Men har bestämt mig för att skita i att gå ner och kika om han är där idag. Ingen idé ju. Har ingen att gå med, för det första. Och det är ändå värdelöst.. va ska jag med en upptagen karl till (Haha! Det där påminde mig om i Emil: "Va ska du mé en galen ko té?")? Jaja.. stannar hemma och ritar istället. Ska bara duscha först. Jag stinker något som börjar på F.. men tänker för en gångs skull va lite fin i kanten och *beep*a ut det ordet. Eller näe, jag luktar typ.. *sniffa*.. krydda?

Alltså.. fy fan! Nåja, det var never meant. Var ändå alltid bara vatten.. eller frukost? -.-

Taylor Swift - Teardrops On My Guitar

Är hungrig, trött, irriterad. Behöver tröst. Nu! Idag! Den här veckan! Denna månad! I år! Hallå!? Hmf.. livet är tråkigt när man inte älskar någon upp över öronen längre. TROR att jag faktiskt verkligen (dock på olika sätt) har älskat 2 människor. Den ena tynade bort och den andra stack när det började se ljusare ut: Packade sina väskor, med löften och allt, och bara pyste. Avslöjade slutligen sin inte alltför väl dolda (dock förnekade) hypokrit identitet. Jag har även verkligen hatat båda. Men nu har jag (så gott jag kunnat) börjat "komma över" den senare så smått, vilket har gjort plats för tankar på den förre att komma tillbaks.. om jag stannar upp och tänker till lite. Men det gör jag helst inte. Det känns som så länge sen, det känns som det inte ens hände.. gjorde det? Vem vet. Jag ljög fortfarande i varannan mening då..

Jag har varit förälskad många, många gånger (inte att förvirra med ovanstående).. förr. Och nu har kanske jag börjat bli det i tid och otid igen. Jag gillar det och jag gillar det inte. Minst gillar jag att inget förändrats. Och efter att man verkligen älskat något verkar förälskelser ganska onödiga och lite.. löjliga? Mest gillar jag känslan av att göra vad jag vill.. och skita i vad någon, som inte förtjänar den makten, tycker om det.

Belial går tillsammans med Lejonet uppför slänten. Att skiljas åt från min nyfunna kissekatt, verkar olycksbådande nära. Frågar spontant om han vill träffa min bebis. Får tanken genom att kika bort mot stugan där jag och lillasyster sover om nätterna. Han kommer med och jag ropar ut (eller ja "ut".. vi står utanför "själva rummet". Men inomhus liksom) Cujo - den minsta hund han sett, kort och gott. Cujo är jätteglad att se matte, men dumma jag stoppar snart in honom till lillasyster igen. Jag och Lejonet står mitt i massa bråte. Jag förstår snart att jag mött en människa med sämre blodcirkulation än jag. Han måste ha världsrekord.. seriöst! Hans händer är som isbitar. Och hur vet jag det då? Fräckisen stoppar in sina händer under min Nightwish, utan att vänta på tillåtelse (jag hade iof den vita under, men ÄNDÅ). Jag gör såklart det bästa av situationen (eller det sämsta?) och han "får vad han EGENTLIGEN vill ha" som jag uttrycker det så fint (utöver - möjligtvis - värme). Stackars Lejonet är in chock. LOL! Hade jag inte nästan vält någonting på väggen bakom vet jag inte hur det där hade slutat. Men det gjorde jag. Tror han var något sugen på.. MER förbjudna grejer. Men fan heller att jag vill riskera att antingen lillasyster, mamma eller styvpappan kommer för att använda toan mitt i allt liksom. Jag tänker så det knakar. Känner att jag vill ta mig ut. Står lite uppträngd först mot den ena väggen och sedan den andra (att jag alltid faller för dessa "leeches"). Kill-Kusinen ringer 2 gånger. Låter inte så särskilt glad, men jag försöker såklart att inte höra något. Märks att Lejonet börjar överväga lite. "Blod är tjockare än vatten" + menande blick (och han håller med). Märks att han övervägt klart, till slut (Som Chris Crocker - fan, jag börjar gilla det lilla weirdot's citat mer och mer för var minut som går - sa):

"Blood may be thicker than Water.
But Cum is thicker than Blood". 



Är säker på att herbret är låst.. men säger att vi kan kolla där. Det ÄR låst och nu börjar han fundera (*hallelujah no.2*) . Själv börjar jag märka mina svårigheter att gå korrekt. Ostabil som jag är. Är nu osäker på vad Lejonet tänker på.. det gör mig.. well.. osäker. Han föreslår att vi ska gå till ett ställe därute som jag aldrig varit på och aldrig hört om (går upp för mig att han varit därute under somrarna sen han var liten eller nått). Jag hakar på förslaget. På väg dit blir det mer mobbing av mitt get stjärntecken. Han äter sånna som mig till frukost.. jada, jada. Hah! Jag är hälften Skorpion. Kanske MER Skorpion.. eftersom det är mitt måntecken och det "är insidan som räknas". Eller hur var det nu? Tillsut tar jag ett bite av hans haka.. hårt! "Bits Stenbockar?".. ... .. "Tydligen!" Han är en närgången person.. hålla handen, kramas, pussa nacken, gå bakom med armarna runt en när man går.. HELA TIDEN. Något med det irriterar mig. Jag låter ALDRIG någon - inte ens dem jag varit tillsammans med, i många fall - hålla på sådär. När han dessutom börjar planera för framtida gånger vi ska träffas och i det hela antyder att han känner mig, vet jag fan inte HUR jag ska reagera riktigt. Skratta? Gråta? Nää.. tycker det är lite förhastat, men samtidigt rätt.. på ett JÄVLIGT IRRITERANDE sätt.. sött. Förslag på tillfällen då vi kan träffas nästa gång kommer. Hur fan ska man tolka det? Hatar hur dum jag är, som just då faktiskt ser någon sorts logik i något som är helt jävla fucked up omöjligt. Vem orkar ens lägga ner sin tid på att planera med en massa lögner, liksom?

Sure, som han själv sa, senare: Jag hade honom lindad runt lillfingret. Men han själv låg ju inte direkt på minus sidan. Så han hade ingenting att vinna på massa sånt där.. ... .. fjäsk? Så varför ens göra sig besväret? Förstår någon ens mitt resonemang?

Tror jag här någonstans kommer fram till fem viktiga saker. 
1. Han är läskigt lik Nick Lachey, på något sätt.
2. Förvåning: Nick Lachey är het (Jessica Simpson var inte så dum *hallelujah no.3*)
3. Nich Lachey.. har han smilegropar? Det har jag aldrig någonsin tänkt på förut. Så nu undrar jag vad fan detaljer om Nick gör i mitt undermedvetna? 
4. Den här killen anser inte sig själv vara en player (åtminstone förmedlar han det.. kind off.. när han verkar stött över mina förutfattade antaganden om honom).
Och sist men inte minst 5. Han är SÅ värd det. Den första människa jag träffat på tre år (någonsin d v s) som faktiskt får mig att känna: "Konstantine aint got much on this one". (Gör detta till en dramer i tragedins tecken. Shakespeare hade varit stolt)!

Vi kommer till den här platsen som det var tal om. Det är.. sandigt (som även namnet antyder). Får tömma skorna ett x antal gånger under resten av natt + morgonen (vi är därute till kanske 6). Hmm.. Ärligt har min lust att skriva detaljerna försvunnit vid det här laget. Vart jag plötsligt en sån där tråkig "vissa saker är privata" bloggare? Kanske. Men jag sätter mina pengar på att jag bara börjar tappa skrivlusten. Bättre att försöka avrunda.



Men basic är väll att jag började fatta ett enormt.. FÖR STORT.. tycke för den här kåta människan och hans gulliga fniss och hans vackra personlighet och hans charmiga smile-gropar. SUCK! Det är DÅ jag plötsligt börjar samla tankarna igen (fan vad jag hatar Gud eller vem fan det än är som jämt ser nöje i att jävlas med mig.. ville bara titta rakt upp i himlen och utbrista "Good one"). Här kommer det då (ytterst motvilligt) fram. "Verkar det som att jag har någon eller?". Inte före för 10 sekunder sen. "Nej?". Men så faller alla bitar på plats för mig. Förståelse för kusinernas agerande (Kill-Kusinen, som ringde för.. 3? 5? 7?e gången precis.. har han här btw precis ljugit för och sagt att han gått och lagt sig och jag har precis berättat om mitt misstycke för lögner. Så mycket för "blod är tjockare än vatten". Vem sa att jag är fucking jävla vatten, förresten? Har vi problemet där? Är DET vad alla tror att jag är? Det förklarar en del). Aja.. jag tänker fan inte gå in på några jävla detaljer om hur han förklarar det där med förhållandet deras. Det är inget som varken du eller jag har att göra med egentligen, så. HATAR att erkänna det.. men det där uppvaknandet tar rätt hårt! Sen när är jag så jävla dum att jag återigen bara släpper min pansar för.. "vem som helst" tänkte jag säga, men det känns inte helt rättvist? Jag har ju slutat med sånt! Jag har ju lärt från erfarenthet! Hallå!?

Human-bees! All those honey collecting greedy bastards!
Having a prefectly nice queen. Yet keep smelling the roses.
.. whatever. I guess i'd rather be a flower than some stinging insect.

Erkänn att jag är rätt poetisk ibland? Och då har du inte hört den jag skrev om Konstantine för 3 år (HOLY CRAP) sen. I'm a natural! Vad sa jag, vad sa jag?

ÄNDÅ kan det inte bara tvärsluta där. Jag säger det t o m rakt ut. Att det inte känns rätt, i så fall (jag erkänner, det var mer, men inte bara, av egoistiska själ än jag ville erkänna där och då). Han tar det tyvärr personligt - som att det var honom jag dissade (men han håller sig lugn och fin.. inte som andra som blir galna och börjar berätta alla jävla fel dem kan komma på med en. Jag säger ju att han var.. näst intill perfekt). Problemet är väll att han har fel. Jag dissar inte honom, utan hans förhållande. Eller, egentligen, tvärt om. Han dissar sitt förhållande. Om jag hade DET så hade jag inte disrespectat DET sådär. Spelar ingen roll om alla undantags företeelser i världen. (Äsch, där kom min oönskade åsikt i alla fall. Bajs). Hur som helst, JAG är fan den som respekterar. På tal om respekt.. kommer vi senare in på den skiten angående mig. Jag morrar frågan om han på allvar tror att NÅGON ö h t har respekt för mig. Han tycker då att HAN har det. Tillåt mig skratta, tänker jag då, men säger bara att det har han inte. Han frågar om jag "måste ha något seriöst med alla jag är med". Och jag säger att nej, det måste jag självklart inte (och det HAR i alla fall varit sant.. någon gång i tiden. Men nu är det väll en viss skillnad på mig också. Så, måste jag det? Men nej, det tror jag faktiskt inte, helt ärligt. Det är väll precis det jag INTE vill längre. Eller? Vad fan är det med mig?). Hur som helst känns allt detta bara jävligt fel, ändå. "Magin är borta".. hur mycket han än försöker att stjäla tillbaks den. Och så gör det plötsligt bara ont, allting. Som sagt: Varför är det den som inte kan sluta tjata om att du inte förtjänar att bli sårad som i slutet gör dig allra mest.. ledsen? Nä.. besviken är mer rätt ordval? Eller illa? Ja, illa. Den som gör dig allra mest illa.



Nå.. jag snuvar honom på ett dopp i det sköna och han snuvar mig på känslan av att jag kanske, kanske bara en gång förtjänar att slippa bli förd bakom ljuset. Jag är såklart inte säker, men jag TROR att han tar snuvandet snäppet hårdare. Jag fattar efteråt inte varför jag låter honom hållas med så jävla mycket dynga. Det gör mig förbannad. Han får i alla fall en lättare utskällning för allt gulli-gullande tidigare (lättare, för att jag är för utmattad). Och jag vill plötsligt slita ögonen ur honom när han börjar leka retarded förtroende-lekar (och som cherry on top anser han att det går framåt för honom). Samt fortsätter att kyssa mig i naken och.. fan vet allt (med andra ord tänker jag inte gå in på det. HAN ÄR AMAZING, får räcka). Blir helt vimmelkantig. MEN ingen som baserar sina komplimanger på att "du är perfekt (och vet om det)" vinner pluspoäng from now on. Tvärtom. För det första för att det är en ful lögn och för det andra för att det visar hur lite personen i fråga greppar mig. Det mer underbara var väll att han inte kan sluta säga att jag inte är som alla andra, att jag är konstig (fast där tar han åt sig, själv, också) och annorlunda. Suck! Han är such kila-stadigt-med-material. Jag frågar, lite fiskande, om det är bra eller dåligt och han tycker att det "såklart är en bra sak". Jag vet iof att jag är en udda typ redan. Men jag gillar att försäkra mig om det. Vilket jag gör ju mindre jag avskärmar mig och ju mer jag träffar andra (Haha.. han den där katastrofen jag nämnde från syrran sa iof "Du har inte alla getter hemma va?". HAHAHA! Men jag är nöjd med det också. Så nu, om du vill göra mig glad, skriv en liknande kommentar). Jag kontrar honom sen med att kalla honom "taktfull som få". Han uppfattar inte ironin och tar åt sig med förklaringen att han varit (eller var det "är"?) trummis. Hahaha! FÖR gulligt, alltså.

Sammanfattat var det en ren jävla tortyr för mig att låta bli att inte göra hela natten och morgonen till en orgie av pervershet av den mest extrema sorten.. och det hoppas jag att han, av någon, kan förstå (vilket jag inte tror att han gjorde). Men det funkade helt enkelt inte. Har en svag aning om varför och om du snappar upp det allra minsta "tonläge" osv i mina texter, förstår du nog också. All creds till honom för hans.. underbarhet (från dem perfekta skrattgroparna till hans stubbiga haka som jag satte tänderna i till att han.. åtminstone, på sitt eget, konstiga vis.. försökte att bara vara snäll). Men minus all creds för att lämna mig (efter ett försök till någon slags awkward, icke ömsesidig, kram och nonchalant skratt) med sand i håret och hjärtat på marknivå, utan att vända om. Och för att hela världen bara, en gång för alla, återigen proves to be fake. =/

KATTJÄVEL!

Jag har sen länge gett upp hoppet om att få känna fjärilar i magen, ökande hjärtslag och hettande kinder av något annat än magsjuka och feber. Torrt och gott: jag tror, helt ärligt talat, inte jag är kapabel att bli kär igen.. frigid, jag är.



Men ibland pirrar det till behagligt i byxorna: När något hos någon påminner mig om vad som en gång fick mig att känna fjärilar i magen, ökande hjärtslag och hettande kinder. Det får mig också att vilja behålla det som påminner mig..

Och om substitutet intet ont anar och inte heller har nått emot av att vara mitt keldjur så länge som ett substitut nu rimligen kan räcka till..

.. är det då SÅ fel?