Tror du på tidigare liv? Jag är lite kluven. Men om dom finns tror jag garanterat att: Om jag var ett djur så var jag en katt och om jag var en människa var jag en promiskuös bohemisk odd-ball som helst av allt sprang omkring på ängarna och blåste maskrosor - osminkad och med tovigt askblont hår. Måste dock någonstans gjort något extremt anti-morot för att förtjäna att pånyttfödas som mig? Det här tror jag, för att i något plan av mitt medvetande är det den personen som bor kvar och vill ta sig ut från inom mig, fortfarande. När jag är så osams med någon som jag nu någonsin kan vara finns det inte en sekund när jag inget hellre vill än att få trösta den, be om ursäkt, bevisa att dom är världens bästaste och att dom haft helt rätt helatiden och erkänna att jag gjort eller sagt något åt helvete fel och att dem aldrig ska ta mig på allvar för att jag är en idiot som inte förtjänar skiten under deras naglar, krama och kyssa dom eller i vissa fall bara att dom ska komma fram till mig och att vi ska slita av varandras kläder och att vi ska ha helt galet make-up sex. Eller när jag ser någon okänd människa som går för sig själv och ser tankfull och ensam ut vill jag bara gå dit och vara dens vän. När jag blir utskälld eller pratad till rätta för saker brukar jag börja tänka på siluetter och låttexter. Nu funkar inte världen riktigt såhär, jag vet. Det är troligen också därför (rätta mig om det här bara är en sån gång när jag har fel-fel-fel nu igen) som jag inte funkar i världen?

Nu har jag samlat flera åsikter om min situation. Och alla låter dom rimliga på sina egna sätt. Och alla kommer från personer som jag tänker väldigt högt om och som betyder väldigt mycket för mig. De skiljer sig enormt mycket från varandra och det enda som vi alla är ense om verkar vara att NÅGOT måste hända härifrån.. ett beslut måste verkligen fattas och det måste fattas på ett sätt som gör det mer än övertydligt klart för alla parter. Vidare från det begriper, åtminstone jag själv, att det här är ett enormt viktigt beslut som kommer innebära stora, viktiga förändringar på det ena eller andra sättet - åtminstone för mig. Om det går åt helvete from here.. då går det verkligen åt helvete - I've been there and I remember the way. Där jag står nu handlar det om att falla baklänges och hoppas på att någon som har tappat en förut ska finnas där den här gången. Att en gång för alla våga börja känna tillit igen. Att lita på att människor kan förändras..



.. samtidigt som människor som faktiskt aldrig svikit en och som aldrig visat annat än vilja att göra allt för ens eget bästa säger just det man befarar.. att ta det fallet är att gräva sin egen grav. Att ta det steget utför kanten gång på gång såfort hjärtat kallar med sina jämrande skrin, kommer.. om inte den här gången, så åtminstone slutgiltigen.. att bli min död. Tänk om dom har rätt? Men tänk om dom har fel?


P!NK - Heartbreaker

Även om jag är orolig och förvirrad över mycket just nu kan jag känna att en stor tyngd börjat lätta från mina axlar. Oavsett om saker kanske går till det bättre eller sämre eller Gud vet vad.. så har jag åtminstone börjat förstå ett stort frågetecken. Kanske de blir det första, av alla dom tusen "varför?" som äter mig inifrån, att äntligen börjar få ett rimligt svar. Svaret är att du är du och jag är jag. Som du sa: jag är kall, du är varm - jag är is och du är eld. Men också, som dom två magnet-kulor vi lekte med i min soffa den där gången - innan vi någonsin kyssts, innan jag någonsin gjort något annat än att röra dina fingertoppar och du ännu bara gett mig små, små meningar som jag inte visste om jag vågade ta som en vink till mig - kanske att vi är två motsatser som mer än något annat, mot alla odds ändå fortsätter dras mot varandra?

Crossfade - Cold