"Varför måste jag rädda DEJ!?"
Den såg ungefär ut såhär i mitt huvud:
"Why do I always have to save your... Ahhh!"
Fan.. det har börjat bli ganska många utav de där nätterna lately.
Amen!
If you really want a villain, I'll give you your villain.
"What the fuck are you doing?"
"Playing the villain, baby, just like you want.
I try to give you everything you want."
"Why would I want that?"
"Because that makes you the good guy, sweet pea."
I remember you.. I remember.
How do you pick up the threads of an old life?
How do you go on.. when in your heart you begin to understand.. there is no going back? 
There are some things that time cannot mend,
Some hurts that go too deep,
That have taken hold.
But know that my heart NEVER turned her back on you
Listen to me.. ok?
Because I'm going to say this once and never, ever again.
I will never love anyone the way that I love you.
Never.
You know that, and I know that, and I will die knowing that.. ok?
But it just can never.. it just can never, ever, forever be.
Do you understand?
It just can never, ever, forever be.
Lunarstorm 2006 (2)
Förra året när min dator crashade.. ta i trä.. la jag upp fyra Print Screens på gamla lunarpresentationer som jag hittat på min gamla dator. Hittade nu den sista jag hade innan jag slutade använda skiten mer än kanske någon gång var fjärde månad eller så.
+ 
Tycker det är kul att hitta sånt här. Lite tråkigt bara att jag bara har kvar dom från 2006.
No pinching my arm needed
Han gav upp försöken att hålla mig vid liv för att låta naturen - mobbens rättvisa, närmare bestämt - ha sin gång. När han kom tillbaka och jag var död, skulle han inte klandra någon. Han skulle inte sörja. Allt det där kunde jag höra i den enda, korta meningen.
Jag kände till den mänskliga, dramatiska frasen för sorg - ett brustet hjärta. Melanie mindes att hon själv använt den. Men jag hade alltid tänkt på den som en överdrift, en traditionell beskrivning av någonting som inte hade någon verklig fysisk innebörd - som gröna fingrar. Så jag var inte beredd på värken i bröstet. Illamåendet, ja, klumpen i halsen, ja, och tårarna i ögonen, ja. Men varifrån kom den slitande smärtan bakom revbenen? Den var inte logisk.
Och det kändes inte bara som om något slets sönder, utan också som om något vreds om och drogs åt olika håll.
My heart aches so much I could die..
Twelfth Night: Act I, Scene V
I will make me a willow cabin at your gate and call upon my soul within the house, Write loyal cantons of contemnèd love, and sing them loud even in the dead of night; Hallow your name to the reverberate hills, And make the babbling gossip of the air cry it out..
O, you should not rest between the elements of air and earth,
But you should pity me.
Lunarstorm 2006
Tror jag var vad många nog skulle kallat "emo" innan jag själv ens hade hört talats om det? Och ja, jag har alltid varit extremt, löjligt, överdrivet blek av mig - inte ansträngt även om jag gillar't, jag bara är så (det där är inte ens mitt blekaste). ;O
Either we are, or we aren't?
Goodbye Wonderland
Helvetets synonym
"Ensam. Ja, det är nyckelordet, det hemskaste ordet som finns i språket. Mord Döden kan inte mäta sig med det, och helvetet är bara en dålig synonym."
"- hur egendomliga vuxna var. De använde laxermedel, sprit eller sömntabletter för att driva undan sin skräck så att sömnen kunde komma, och deras skräck gällde så futtiga och vardagliga saker: arbete, pengar, vad läraren kommer att tro om jag inte kan köpa finare kläder till Jennie, älskar min fru mig fortfarande, vilka är mina vänner. Det var bleka saker jämförda med den skräck varje barn har hos sig i den mörka sängen, utan någon annan än ett annat barn att prata om det med i hopp om att bli fullt förstådd. Det fanns ingen gruppterapi eller psykiatri eller socialvård för barnet som måste leva med saken under mattan eller i källaren varje kväll, saken som hånler och smyger och hotar just bortom den punkt dit ögonen når. Samma ensamma strid måste utkämpas kväll efter kväll, och den enda räddningen är försteningen av förmågan till fantasi, och detta kallas att bli vuxen." + "Kvällen innan hade Matt Burke mött en sådan mörk varelse och drabbats av en hjärtattack som orsakats av skräck; ikväll hade Mark Petrie mött en och tio minuter senare låg han i sömnens sköte, med handen fortfarande löst sluten om plastkorset, som om det var en barnskallra. Sådan är skillnaden mellan män och pojkar."
Har även nästan sett klart en till 24 säsong (den 4:e). Hade träff med min nya psykolog igår.. eller inte. Hon TRODDE att jag avbokat. Hmm.. tänk om jag hade varit en känslig jävel, som gått hem och känt mig oälskad? Tänk om jag knytit den trasiga sladden till min natt-lampa (som nu gett mig två snygga blåsor, dels när jag råkade ställa mig på den och dels när jag skulle rycka ur den) runt min hals, slitit bort taklampan och dinglat från kroken därunder? TÄNK OM! Bara.. jäklar, dem bryr sig verkligen inte. Men ärligt talat är jag inte ens irriterad på dem. Skriver detta bara för att tanken for genom huvudet (och jag är inte en fjärdedel så uppretad som det lät). Är nere på 24 (+1) bloggar nu. Men är positiv till att jag inte kommer ta bort några fler.. om dem inte tas bort av ägarna d v s.
The Witch-hunt
As much as they condemn you, they've never been in your shoes. They just sit there, judging you, spouting the same high-minded morality. But you've always loved this person, haven't you? Then it can't be helped. So why do you care what they think?
No one understands how you've grieved.. been hurt, cried tears of blood, suffered. Look, I understand how clumsy, straight-forward and simple you are in your love.
But it's love and even if it's all a big mistake.. who cares?
Enjoy it while you still can
You're my Everything
Your Snow White
