Det här inlägget skulle egentligen följt direkt på det förra som jag postade igår kväll, men fick massa komplikationer med datorn från ingenstans. Vilket, i och för sig, var det kanske MINSTA av mina problem igår. Nu ska inte detta bli något dagboksinlägg på det sättet, men den korta storyn är att jag är pankare än jag kanske någonsin varit och min kväll fram tills min uppkoppling bestämde sig för att ge mig fingret bestod i att sitta och glo framför skärmen för att distrahera från missnöje över att inte kunna, även om jag ville, göra något annat. När uppkopplingen sen la av fick jag lägga mig under mitt täcke och läsa istället. Nu är varken internet eller böcker något jag i regel skyr som sysselsättning, men blir en annan sak när man inte har mycket till val och egentligen både vill och BORDE göra andra saker som ekonomin och en ny version av baksmälla tvärt säger nej till.

Men ja, nu är jag här igen och det mesta lär väl bli ungefär på samma sätt som det var innan jag i Mars 2013 senast skrev ett inlägg på den här domänen för att sen bestämma mig för att försvinna ett tag och sålunda avlägsna ytterligare ett ångestmoment ur mitt liv medan jag åtog mig att försöka ordna upp det - livet alltså (vilket kan ses som ett misslyckande, eller lyckande, beroende på hur du definierar ordet). Jag ska vara ärlig, jag var inte säker på att jag ens skulle ge det den här chansen att hitta tillbaks där i våras när jag tillslut övergav mitt eget lilla blogghörn. Och OM jag gjorde det NÄR det skulle hända. Detta kan därav ses mer som ett impulsivt experiment från min sida än någon slags "come back" där jag kan garantera att allting flyter på problemfritt för att jag fått ta en sån där bejublad "bloggpaus" det ibland snackas om att man behöver. Alltså.. varför SKA det ens behövas? Antingen så skriver man väl för att man vill eller också gör man det inte? VEM exakt är det man känner skyldighet att upprätthålla ett stabilt flöde av inlägg inför och OM svaret verkligen är en själv.. varför skulle man då behöva pausa för att "ladda om batterierna" som det heter. Det säger i alla fall mig att något man kanske från början tyckt om och gjort för sin egen skull istället har blivit garnerat med ett fint litet lager pliktkänsla och det förtar ju, om inte hela så i alla fall en stor del av, nöjet. Eller?

Så, hur som helst, ska försöka motverka att komma in på det spår där jag låter massa tvångsbeteenden och annat som jag tidigare lyckats inbilla mig själv hjälper när det enkom stjälper styra mitt skrivande (och min produktivitet i övrigt). Har rensat upp bland alla gamla bilder, kategorier och avlägsnat alla tidigare skrivna inlägg (5,5 år gav en bit över 1000 inlägg). Finns många anledningar till varför, men att jag inte kan stå för att jag skrivit dessa och att de (även om ofta inte längre) mellan slutet på 2007 och början på 2013 var aktuella och återspeglade mina tankar, känslor och åsikter då jag skrev dom är inte en utav dessa anledningar. Det är faktiskt mycket möjligt att gamla kategorier och inlägg kommer att dyka upp igen om jag känner att dom fortfarande säger något jag även vill ha sagt i dagsläget men inte känner mig inspirerad nog att skriva om från scratch. Och om något saknas dig personligen finns kommentarsfältet kvar där det alltid funnits så länge blogg.se inte väljer att (återigen) göra någon jävla ändring så att jag (återigen) måste ägna en hel natt åt att åtgärda att de inte är, eller någonsin varit, mina layouters vänner.