Har varit ljusa och varma dagar med mycket att tänka på. Efter söndagen, med 26-årig kärlek (Mors Dag) och EU-val på schemat finns det väl en hel del både positivt och negativt att säga, men har själv mest lyckligt badat runt i alla kränkta Moderaters tårar (Tänk: Arkimedes eller For the Birds-slutet). Måndagen skulle det egentligen istället firats 5-årig kärlek (något som slutade i en panikångestattack där jag hyperventilerade så kraftigt i 10-20 minuter att det började dimmas för mina ögon - något jag först trodde bara var på grund av tårar och smink - och jag svimmade). Tisdag förra veckan fick jag plötslig, kraftig astma där jag upptäkte att min inhalator hade tvärslut på användingar (är pinsamt dålig på att gå och skaffa nya innan detta händer) - så blev efter det strandad hemma i försök att ta det så lugnt jag kunde, med upplöst kortison till sällskap, i ett par dagar. Hade egentligen behövt gå och omvärdera vilken inhalator jag egentligen behöver, men eftersom jag inte känner av astman lika ofta (som för något år sedan) längre är det en sån grej jag idiotiskt nog skjuter upp hela tiden. Det dåliga med det är dock att jag måste inhalera 2-3 gånger för önskad effekt när astman väl slår till (vilket oftast är då jag tar ett bad).

Passade på att köra en stortvätt (fördel med sommarvärmen är alternativet att man kan hänga upp kläder på tork ute - särskilt när torktumlaren bestämt sig för att bli psycho och ömsom kräva att man kör flera program på raken för att bli någorlunda torrt och ömsom plötsligt bränner hål i random kläder) då det verkligen behövdes. Inte tvättat något annat än underkläder och samma plagg om och om igen i flera veckor. Borde egentligen se till att köpa lite mer "somriga" outfits också (saknar framför allt fina maxiklänningar!) - det mesta utav de jag faktiskt äger är jag inte vidare bekväm att lämna hemmet i. Visst är det skönt med bara ben och luftiga tyger när det är varmt, men är man extremt överkritisk vad gäller personliga skavanker och alltid varit skygg för andras blickar (t o m då man passar normen som hand i handske) så är det inte jättekonstigt att man är som MEST osocial under just sommarmånaderna och alltid den som är fisblekast i slutet av dessa (Fast det kan jag förståss inte bara skylla min hudskygghet för. Är väldigt blek naturligt och är en sån som blir mer rosa än brun i solen. Något jag kommit fram till - i kombination med cancerrisken och snabbare åldrande hy - i det långa loppet inte är VÄRT det för att, om jag verkligen ligger i, på sin höjd få vara liiite beige 2 veckor i Augusti).

Riktigt skitväder ute och ändå fick jag panik-cravings på mazariner (ingen favorit annars) och kaffe efter uppvaknandet från en ovanligt frustrerande dröm imorse. Cravings som sen hållit i sig hela dagen. Fått hålla till godo med frukostmacka, gårdagsrester och äppeljuice - det sista är något jag ibland kan få huvudvärk och kliande hals av, vilket jag dock slapp den här gången. På tal om intolerans mot livsmedel har jag också blivit varse vad det är som titt som tätt fått mig att reagera med extremt dålig och ond mage (något jag dragits med i flera år) - vilket visade sig vara vitlök. Har misstänkt laktos, men då jag inte alltid reagerar på detta (blir ibland mer eller mindre uppsväld runt buken av mjölkprodukter, men det är bara just ibland och inte mycket värre än så) har jag funderat på vad det annars skulle kunna vara. Har känt till att det uppstått särskilt extremt i samband med att jag ätit chips, grillad mat och hämtmat. Har funderat på både diverse kryddor och (framför allt gul) lök. Var rejält dålig efter massa vitlökssmör härom veckan. Blir då som en fotboll över magen, mår illa, känner yrsel, får kallsvettningar, kräks, springer på toaletten stup i ett och eventuellt urin verkligen STINKER vitlök. Dricker jag mycket vatten så verkar det gå över något snabbare. Har visat sig mycket krångligare än jag trodde att försöka undvika detta livsmedel också, då det förekommer på ställen jag inte ens anade. Men, faktiskt, har jag märkt en skillnad vad gäller huvud och mage - i det att jag alls inte upplever att det är något jag går runt och har ont (eller känner mig små-orolig) i hela tiden längre.

Varit en avkopplande, men ganska fullspäckad, helg. Grillat, städat och sällskapat här hemma, och flängt omkring (lunchat, handlat, fikat, cruisat runt och ätit mongoliskt) ute. Kan redan nu meddela att den här månadens Favorit-inlägg inte blir klart i tid (därav som jag nu ägnar lite energi åt att skriva något jag faktiskt kan posta direkt istället) - räkna med att det dyker upp först om någon vecka! Har åkt på min årliga vår-förkylning (ovanligt tidigt, dock.. brukar komma i Maj. Men vädret har varit så oförskämt fint redan nu). Aldrig lär jag mig! Försökte att vara försiktig (= lagomt påklädd) och tycker inte alls jag var särskilt våghalsig. Det har jag väl dock aldrig tyckt (Inte ens när man som barn/tonåring bestämde sig att ta första doppet i princip redan när isen precis försvunnit och det fortfarande fanns någon liten unik snöfläck kvar på en och annan gräsmatta, du vet? Nåja.. kanske bara en sån idioti man roar sig med i - en sketen by i Norra - Dalarna där ingenting som är värt att tala om händer, men allt talas om i alla fall, och dit alla typer av nyheter når 1½ år senare än till resten av världen. Säger inte att trender är viktiga, men om man ska försöka göra det - och för min del kan man lika gärna avstå - alls så kan man för helvete göra det RÄTT någon gång). Inte precis den årstid som ligger mig varmast om hjärtat (allergier, förkylningar och en odör som påminner om utedass vart man än går är ingen favoritmelodi jag har), men så var våren plötsligt bara här. Precis som jag menade i Januari var den ju inte alls särskilt långt borta. Veckorna bara flyger förbi!

Haft en lugn, skön sovmorgon/-dag. Började skriva på ett inlägg i förrgår, men datorn bestämde sig för att starta om sig själv när jag nästan skrivit klart. När jag öppnade min webbläsare igen var jag fortfarande inloggad och inlägget fanns kvar så jag försökte posta, men då loggades jag ut och kunde sen inte komma över texten via några som helst gamla beprövade knep. Varvid jag gav upp och gick till sängs istället. Omotiverande skitsaker kan jag nämligen klara mig utan. Det på att jag redan är ganska nedstämd i allmänhet just nu. Skulle inte säga att jag ligger och trycker på någon botten, direkt, men ändå mycket oro och stress som spökar. Handlar till stor del om att det även den här månaden har varit kärvt att få ekonomin att gå ihop. Nu är jag verkligen inte (förvisso en relativ fråga) någon materialist på det viset och föredrar i regel mer "andliga" belöningar för mina ansträngningar. Men samtidigt, i världen som den faktiskt ser ut idag, ÄR pengar en stor del i att ens kunna "unna sig" frihet och levnadsrum över huvud taget. Motsägelsefullt som detta faktiskt låter är. Så när jag lägger manken till för att få saker och ting att gå ihop och det ändå inte funkar blir det hos mig, som de flesta (?) andra, ändå en frustration.


Vad mer? Uhm.. Förra helgen (torsdag-måndag) spenderades med en ovanligt envis "kräksjuka" av något slag. Blev uppvaktad på sängen med Alla Hjärtans-fika som kom upp ungefär lika snabbt som ner (Men det är tanken som räknas. Haha). Och sen var det tydligen dags för "den där" veckan som dyker upp ibland (för mig oftare varannan, snarare än varje, månad) att inkräkta på mitt liv, istället. Sjukt sugen på choklad (Marabou Black!), men är totalt pank. Däremot får jag väl vara tacksam att jag är en lyckligt lottad som aldrig någonsin, i mitt liv, upplevt en "riktig mensvärk" och har också bara "rikligare flöde" högst 1 gång av 10 eller så. När det väl blir en av de tio så är det dock en riktig jävla monstermens och jag förstör ungefär alla trosor och byxor jag äger hur mycket jag än springer och byter skydd. Dessutom, även om jag inte upplever mensvärk, så är den där ilande, obehagliga, trängande känslan av en uppkörd tampong (då av "normal" storlek - "mini"-varianterna fungerar bättre, men det finns ingen chans i helvetet att jag skulle klara mig på dom under de första två dagarna) mer än nog för att ge mig impulser att vilja ass-&-fitty-race:a längst mittgången på ICA Supermarket, alternativt krypa ihop i fosterställning och snyfta ömkligt tills det är över. Och, för mig, var menskopp (tar upp detta eftersom det typ ALLTID kommer på tal i dylika sammanhang) ingen lösning heller.. tyckte dels inte att dom var särskilt bekväma alls, och dels, när jag skulle ta in och (framför allt) ut dom, rent smärtsamma. Började med en Medium och när det inte funkade bytte jag till en Small, men slutade nästan direkt då det helt enkelt inte var något bra alternativ för mig och min kropp. Bindor, om inte absolut nödvändigt, har jag heller aldrig varit något fan av (kanske minst av de tre, faktiskt!) p g a vanliga orsaker som jag gärna slipper lista, och diverse preventivpreparat är varken rekommenderat för mig personligen och gör för övrigt bara blödandet värre. Klimakteriet är väldigt välkommet nu, tack!

"Januari Favoriter" borde väl tala för sig själv, men har inte suttit så mycket vid datorn och när jag faktiskt har gjort det har mycket tid gått åt till att försöka få klart det förbannade inlägget. Ett inlägg av den omfattningen tar ändå några sittningar att skriva ihop. Och helvetet vad det kändes energikrävande mot slutet.. nu när jag fått det gjort känns det som jag kanske har tagit mig litet vatten över huvudet med detta, så bli inte förvånad om "Februari Favoriter" inte är i närheten av lika ingående på fullt så många punkter. Hehe. En ny "design" (alltså, hatar egentligen det ordet i det här sammanhanget) har jag också lyckats få ihop. Kanske inte den bästa bland alla miljoner snygga som finns därute, men bra mycket bättre än den förra enligt mitt tycke (mycket stilrenare, mer personlig).

Helgen har bestått av 1. En fredagskväll där jag (För att först förklara bilden: Roade mig, i väntan på att bli upphämtad, med att rulla en snögubbe i miniatyr - ungefär 15cm från huvud till rot. Kan inte motstå perfekt kramsnö. Hade inga alternativ till knappar och öga-öga-näsa-mun, eller mini-lykta, dock så fick lägga till det i efterhand) skrev klart nämnda inlägg i sällskap av min kebabtallrik och coca-cola zero on the rocks. Alternativet att välkomna Februari med sällskap och alkodryck fanns som vanligt också med på kartan, men min pigghet ligger på en, ungefär, all time low-nivå (Har visat sig att jag tydligen lider av järn- och vitaminbrist. Fick med andra ord utslaget: "Obetydligt!" av de alternativ jag nämnde i mitt inlägg från den 13e Januari. För sakens skull kan jag ju berätta att jag var, ungefär, helt övertygad om att jag blivit på smällen - det "åtgärdbara" alternativet - så hade lite panik där ett tag. Inte för att jag på mental, eller moralisk, nivå upplever abort som något värre än ett vanligt gynekolog- eller tandläkarbesök. Men rent fysiskt är det faktiskt ett ganska påfrestande ingrepp. Dålig stämning vart sämre stämning då jag fick reda på att symptomen istället skulle kunna tyda på bl a fucking cancer - det "katastofala" alternativet - så den egentliga orsaken känns jävligt lindrig). Energin duger inte mycket mer till än att uträtta dagens ärenden innan jag däckar av eller, med lite tur, orkar ta ett bad och läsa några sidor bok först. Utgången brukar vara densamma ändå. Jag = Däckad. I allra bästa fall från tidig kväll till ~4 på morgonen. I allra värsta fall bara 2-3 timmar innan jag vaknar strax runt midnatt och då känner mig helt utvilad och inte kan somna om (är ju SÅ LUSTIGA dagar man får efter en sån natt. Eller nä. Typ mer: "Om någon gör någonting som irriterar mig. Minsta lilla. Går i vägen.. skrattar fult.. blinkar fel.. så bered er på Stockholms Blodbad 2.0!" ELLER så kan det faktiskt bli tvärt om och jag blir helt hysteriskt energisk och lättroad). 2. En lördag där jag till min förvåning insåg att jag gjort mig en ny vän (på ett ställe där jag mest trodde att utbytta ord varit artighetsfraser). Då detta involverar min rehabilitering vill jag inte skriva ut alltför mycket eftersom jag är under sekretessavtal och inte vet hur denne ser på saken, men det värmde hjärtat att bli ihågkommen och inkluderad av någon jag bara träffat ytligt vid 4 tillfällen än så länge. Handlade (och lagade senare) burgare och avslutade kvällen/natten med ett telefonsamtal. 3. Tog mig upp väldigt sent idag, då det pratades till långt in på natten, och har gjort absolut ingenting av min dag efter det. En Februari-Söndag som många andra.

För dig utan anledning att notera datumet i övrigt kan jag påpeka att det är midvinter - alltså lika långt av vintern kvar som det hittills varit (om man då utgår från att vintermånaderna består av December, Januari och Februari. 31 + 31 + 28 [29] = 90 [91] / 2 = 45 [45.5] - 31 = 14 [14.5]). Nu finns det dom som menar att månader runt omkring, då framför allt Mars, är en dålig ursäkt för en vårmånad.. men det är inte jag som skrivit reglerna. "Don't shoot the messenger" osv. Dock, med den "vinter" vi hittills haft, lär t o m dom mest orubbliga vinter-hatarna där ute kunna uthärda bara lika mycket till? Och å andra sidan var Sommaren 2013 typ den soligaste vi haft sen så länge jag kan minnas (eller.. ungefär.. sen jag var sisådär 9 år gammal). Min tes är: Varm sommar = Snöfri jul. Man kan fan inte få ALLT! En annan tes som jag kan hålla med om är den att kan man inte leva fullt ut i nutidens motgång är chansen stor att man inte heller kan njuta av framtidens belöning. Problemet för många utav oss (däribland jag själv) ter sig mer i att inte kunna åtnjuta nuet alls, än under vilka omständigheter - you see? Måste själv bl a tillsvidare försöka lägga band på mig själv angående "uppehållsdesignen" här på bloggen. Har för tillfället varken tiden eller inspirationen att göra något åt saken, men lär komma något nytt runt månadsskiftet. Vet inte riktigt HUR jag tänkte där i våras.. om alls.

Planen nu är att gå ut och käka middag och sen vidare till bion (Ska äntligen se Hobbit: The Desolation of Smaug som jag, nej, inte sett ännu. Vilket såklart är ett underbetyg för ett forna LotR-fan av ohälsosamma mått - om än typ 2 år senare än resten av den dåvarande fjortiseliten. Tog mig nämligen igenom både den första och andra filmen först någon månad före den sista hade premiär och då var det, nästan, under tvång av mitt ex. Något som berodde på 1. Något annat verkade alltid komma i vägen, så såg bl a öppningsscenen säkert uppemot 10 gånger innan jag faktiskt tog mig igenom hela första filmen, och 2. Mitt intryck av filmen, utifrån sett, bestod ungefär helt i att den var "en sån där fjortis hype" eftersom mer eller mindre alla mitt högstadies tjejer gick omkring och gnydde å skrek om framför allt Frodo och Legolas i några månader efter varje ny del hade sin premiär. Och nej nu ska vi inte försöka intala oss att det var ett jävla dyft "högre nivå" än senare generationers besatthet av Twilight sisådär 10 år senare. Sorry liksom!) då jag fick två biobiljetter i julklapp som jag ännu inte utnyttjat. My life = SO GLAMOROUS!