I could run, I could run for the life of me.
Ja, what to say? Har haft ett REJÄLT (särskilt kreativt) uppsving här i Mars månad. Något som inte hänt på väldigt, väldigt länge (har haft både toppar och dalar.. framför allt djuuupa dalar.. i något som känts som en livstid. Dock i själva verket ett och ett halvt års tid. Har kunnat känna mig ganska likgiltig eller acceptera min egen existens bättre i korta perioder för att sen bara "CRASH!" rakt ner åt helvete - om och om igen). Sitter och pillar med diverse hantverk och kreativt uttryck, klurar på diverse nya projekt. Jag VET att det här står och faller med en balansgång på min känslomässiga knivsegg, men FAN vad bra det känns just här och nu. Jag är klarvaken i dagar (Detta är denna omgångs tredje dygn. Och nu snackar vi inte av den jobbiga sorten jag bl a vidrörde att jag upplevde där i Januari, och som förövrigt fortsatte hela vägen genom Februari, utan för att jag faktiskt har inspirationen, orken, viljan till det och så galet mycket funderingar och idéer som virvlar runt i huvudet på mig och vill UT), tills min mänsklighet tar ut sin rätt och däckar av mig i någon timme - sen vaknar jag och är uppe på två röda och flaxar omkring, STARK och OSÅRBAR. Full av energi. Vill göra ALLT. Och helst på en och samma gång. KAN INTE "tagga ner". Och you know what? Jag NJUTER verkligen av detta varje sekund det varar (Snälla, låt det vara nu du kommit för att stanna. Snälla, du och jag. Snälla, lämna mig inte kvar ensam i det svarta som du alltid gör. Snälla, inte den här gången. Snälla).

Snälla, snälla, svara. Snälla, säg nej.

Thunder In My Head

Näsblodet var förmodligen bara är en bieffekt av min förkylning och hade ingenting med resten av det hela att göra, men jag har ändå varit på min vakt den senaste veckan inför eventuellt behov av akut läkarvård. However, "blixten" jag upplevde är en ovanlig typ av hypnagog hallucination (så.. ba en jävla goggis, alltså) som kallas för Exploding Head Syndrome. Bestämde mig för att ta reda på lite mer om detta i lugn- & tryggheten av mitt hem (Och läste då första stycket i Wikipedia - vad fan annars? Ja, jag är lat!), vilket jag troligtvis egentligen inte borde ha gjort, med tanke på upptäckten jag gjorde att dessa attacker (som i plural, ja) ofta kommer i perioder. Så, hur reagerade jag automatiskt på denna upptäckt nästa gång jag skulle sova? PANIK såklart. Och sen har hela veckans insomnanden fortsatt på samma sätt. Är så trött att jag skulle kunna somna på 2 sekunder, men är samtidigt så rädd för att det ska hända igen att jag ligger och spänner mig och i panik slår upp ögonen hela tiden - vilket resulterat i både eskalerande goggisar (av den "mer vanliga sorten"), samt tårar vid ett par - och fullfjädrad panikattack vid ett - tillfälle(n). Jag har försökt att bara ta mig samman och kontrollera beteendet, men såfort jag tänker tanken på att en attack kan komma när som helst tappar jag kontrollen och så fortsätter det, i värsta fall i flera timmar, innan jag lyckas somna. Har därför på eget bevåg nu börjat ta några lugnande någon timme innan jag går och lägger mig igen - vilket hjälper föga, men är bättre än inget. Har nu också läst hela artikeln och såg att "sömnstörningar, typ insomnia" ibland kan bli en bieffekt av detta på grund av nämnd orsak (d v s rädsla för att sova eller vila). Ska inte ta ut händelserna i förväg.. men VAD I HELVETE!? Kan dock meddela att jag faktiskt bara vid ETT (peppar, peppar SOM FAN) tillfälle sen den första gången haft en attack igen.. men samtidigt, det är ändå TVÅ på en vecka. =/
Belial's 2012
(NY!) HÖLL DU FÖRRA ÅRETS NYÅRSLÖFTEN?
Har en känsla av att jag var sarkastisk när jag skrev dom? Kämpat på har jag dock
gjort. Men att "rycka upp sig" kan hela världen, som sagt, köra upp i arslet.
FÖREBILD 2012?
En blogg jag i våras efter många om och men valde att ge en chans (kan ärligt talat
varken minnas eller förstå - även om jag har mina aningar - varför jag inte gjort det
tidigare) är Lady Dahmer (den ENDA blogg jag lusläst under året). Jag håller långt
ifrån med henne i ALLT, men jag måste verkligen säga att jag därigenom inspirerats
att börjat betrakta och ifrågasätta både mig själv och omvärlden på ett, om inte helt
främmande, så i alla fall MER KONFRONTATIVT ("men-är-du-dum-i-huvudet") sätt.
VILKEN VAR DIN BÄSTA UPPLEVELSE?
Tänkte först skriva någon "vifta bortare". Men sanningen är den att jag just suttit i 20
minuter - tänkt och tänkt. Och sanningen är den att jag kan inte kan komma på en
enda grej med det här året som sticker ut som en sån upplevelse. När jag tänker på
en "bästa upplevelse" så tänker jag automatiskt på en glädjerik händelse.. men
kanske kan det vara en "inre resa"? I så fall har hela året varit min bästa upplevelse.
Inte sagt med det att BRA automatiskt innebär LÄTT, TREVLIGT eller SMÄRTFRITT.
VILKEN VAR DIN SÄMSTA UPPLEVELSE?
Automatiskt kommer jag att tänka på en som jag av flera anledningar varken kan, vill
eller tänker skildra. Att bli kränkt och sen vidare kränkt på det genom att kränkningen
blir normaliserad eller betvivlad. Det är inte bara sämst.. det är FRUKTANSVÄRT.
MEST LYCKADE FOTO 2012?
Finns allt som allt 12 BILDER i min telefon/på min dator från i år. Inga "lyckade".
MEST LYCKADE ILLUSTRATION 2012?
Har slutfört TRE (3) stycken. Någon lyckad här då? Nope. Inte ens en värd att nämna
som "Best of the Worst" utan att typ.. skämmas ögonen ur mig.
VILKA LÅTAR KOMMER ALLTID ATT PÅMINNA DIG OM 2012?
Tänker Daughter - Smother. "Bästa Upplevelse" och "Största Framgång" relaterat.
STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN 2012?
Kan bara komma på Daughter just nu.. och.. knappt det.
VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MER?
LIVED MY DASH.
VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MINDRE?
Bitit ihop. Seriöst, här kommer mitt livs bästa tips till typ.. alla: Bit ALDRIG ihop!
VILKA LÄNDER BESÖKTE DU?
Dreamland, Neverland, Wonderland.. Fantasia, Middle Earth.. och fucking Narnia.
ÄR DET NÅGOT DU SAKNADE 2012 SOM DU VILL HA 2013?
Visad hänsyn och omtanke. Att NÅGON faktiskt finns där för en hade inte varit fel. Och
nej, bästa vännen, du behöver INTE ta åt dig här.. även om du troligtvis är den ENDA
som faktiskt kommer göra det. Det är rätt (o)lustigt hur det där fungerar.. -.-'
VILKA DATUM FRÅN 2012 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS?
28 Mars: Vila i frid, underbara kisse. :'( </3
VAD VAR DIN STÖRSTA FRAMGÅNG 2012?
2012 har varit ett självrannsakan-år för mig. Kom tidigt fram till att det finns alldeles
för mycket i mitt liv som jag faktiskt aktivt väljer att inte vara ärlig mot mig själv
angående. För att det varit för ångestframkallande, för att det är LÄTTARE att bara
gömma det i "slutna avdelningen" av hjärnan. Men är det ÄRLIGT? Hur ska jag kunna
fortsätta utge mig för att vara en ärligare person om jag fortsätter att idogt ljuga för
mig själv och ignorera delar av vem jag är för att dom är pin- eller smärtsamma?
Eller väljer att inte utforska halvt tänkta tankar för att jag är rädd för svaret jag
kanske får? De sista månaderna av 2012 slutade i att jag föll in i något jag inte låtit
mig kännas vid på många, många år: Dödsångest. Men under årets gång, medan jag
stångats med alla dessa demoner, lärde jag mig själv att TA DOM TILL MIG. Så, när
jag äntligen erkände min undermedvetna rädsla för döden igen, visste jag snabbt att
den här gången fick jag lov att leva ut den.. ta striden.. inte gömma mig mera. Så jag
tänkte på döden konstant. Oavbrutet. Först för att tankarna började komma tillbaks
till mig.. men snart allt mer för att JAG VALDE att söka upp dom. Och så en dag i
December nådde ångesten sin kulmen. Och efter det märkte jag att för varje gång jag
letade upp den hade den blivit svagare i styrka. Och 2012 var bara början, men det
gav mig ett slags hopp tillbaks. För om jag hittat ett sätt (MITT sätt, tänker inte inbilla
mig att det är ALLAS sätt) som INTE GÅR UT PÅ ATT (som t ex via de metoder jag
gång på gång ordinerats av bl a vården) temporärt fly undan alla mina problem,
och det istället har visat sig hjälpa mig mer effektivt att konfrontera allt som det här
året har kastat i min väg (och om då ETT PAR BITAR i helheten äntligen fallit på plats),
så ger det mig faktiskt en helt ny motivation att försöka igen.
STÖRSTA MISSTAGET?
Att ta mig vatten över huvudet. När ska jag lära mig att INTE (som i: ALDRIG) fatta
spontana "skit samma" beslut när jag mår skit? Slutar värre och värre för varje gång.
BÄSTA KÖPET?
Hmm.. tog mitt förnuft till fånga och gick tillbaks till mitt röda hår i höstas. Det var nog
det bästa valet jag gjort under hela året. Först Schwarzkopf Kashmir, som förr, men
märkte snabbt att produkten blivit BRA MYCKET sämre på det 1½ år jag inte använt
den. Så provade på Manic Panic för första gången, istället, och är nu FAST.
SÄMSTA KÖPET?
Kanske att jag envisades med att försöka få håret "riktigt blont en gång" i typ ett
halvår mellan det bruna och röda? Lyckades väll tämligen bra tillslut, men var
egentligen bara ren envishet (något jag från början gjorde BARA för att rödfärgen
skulle bli mer RÖD, och mindre BRUN-RÖD. Och visst, vart mindre BRUN, men det är
fetingMYT - i alla fall på mitt - att färg sätter sig bättre på ljust än mörkt hår).
GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD?
Att Bästis kunde komma och hälsa på här över nyår (vågar man ta det som ett förebud
om better days to come härifrån?). Var också en trevlig frist i vardagen att bli bjuden
på god mat i fint sällskap av familj hemifrån Dalarna i somras när dom kom på besök
(och lillbrorsan även stannade kvar hos oss i någon vecka därefter).
VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE 2012 JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR?
Gladare vet jag inte, men ledsen och ledsen.. "lärt mig" att gråta (som i de fysiska
tårarna då. Den brutala psykiska smärtan som jag alltid kände på köpet innan
medicinen upplever jag inte längre. Tror faktiskt att jag förebygger det genom att
gråta ut / få ilskeutbrott OFTA för diverse SKITSAKER istället) på nytt, och har haft
den gamla vanliga berg- och dalbanan känslomässigt. Men vill tro att jag klarat av det
relativt (eller förbannat jävla) bra i alla fall. Jag är trots allt fortfarande kvar.
BLEV DU KÄR 2012?
Typ samma svar som typ varje år? Nej, jag BLEV inte kär i år.
(NY!) NÅGRA NYA KÄNDIS-FÖRÄLSKELSER?
Bo Bruce,Samuel Larsen och.. uhm.. Tror bara det är dom två som är nya?
Annars "fangirl crushade" jag väl som någon annan fjortis på på Finnick Odair
då jag läste The Hunger Games.. men det är ju en KARAKTÄR, ej en kändis (MJEH!
för valet av skådespelare.. jag föreställde mig Finnick mer.. typ.. Alex Pettyfer.. som
å andra sidan inte HELLER är "min smak" direkt. Men MER åt det hållet).
ÅRETS BÄSTA FILM?
Hmm.. gillade faktiskt The Hunger Games så mycket när jag först såg den att jag
äntligen såg till att läsa böckerna (dock, efter att jag läst dom, insåg jag att filmen
lämnade mycket att önska). Annars War Horse, Snow White and the Huntsman
(Because.. Charlize), Brave och The Hobbit: An Unexpected Journey.
FAVORITPROGRAM PÅ TV?
Dom jag minns jag följt är: Once Upon A Time (gillade första säsongen. Den andra
har bara gjort mig förbannad på alla punkter jag VISSTE att den aldrig skulle kunna
leva upp till den första), Big Brother, The Voice och (såklart) SKINS - som jag
ser om och om igen.. FY FAN vad jag längtar till i vår och dom sista 6 nu. <3
BÄSTA BOKEN DU LÄSTE 2012?
Hmm.. gillade ju VERKLIGEN The Hunger Games-triologin, men fick också en riktigt
bra bok av min mamma (som redan läst den innan och tyckte huvudkaraktären
påminde mycket om mig). Tully av Paullina Simons. ÄLSKADE den.
VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG 2012?
Haha.. kommer faktiskt inte ihåg!? Får kolla om Marcus minns något när han vaknar.
HUR TILLBRINGADE DU JULEN 2012?
Jättetrevligt med Marcus familj för 3e året i rad. Alltid lika mysigt, med underbara
människor, god mat och massa julklappar. Tack för att jag får vara med, finaste ni!
FINNS DET NÅGONTING SOM SKULLE GJORT 2012 ÄNNU BÄTTRE?
Finns säkert mycket. Men får ta dom sakerna å se till så dom händer 2013 istället.
VAD FICK DIG ATT MÅ BRA?
Såna där små, oväntade överraskningar.
VEM SAKNADE DU?
Bästis. Märks när man väl träffas hur mycket man verkligen behövt det.
NÅGRA NYÅRSLÖFTEN?
Att göra vad fan jag vill och känner att jag mår bra av. Inget mer "leva sen"-tänk.
Daughter - Smother
Madness is not a State of Mind.

Bloggen fyller 5 år!
|
BLOGG
Nuvarande kategorier: 48 Publicerade inlägg: 17 av 960 (GS) Inlägg publicerade /dag: 0,04 (GS) Kommentarer /inlägg: 168,7% BLOGLOVIN Bloggkollad av: 12 Placering i Alla: #104850 (av 949126) Placering i ...: ÖVRIGT STRUNT Bilder jag gjort: ~3 Böcker jag läst: ~4 FMVs jag gjort: 2 Vlogs jag spelat in: 0 |
Except NOT
Punkterna i fråga:
1. Grav irritation över människor som tjatar, tjatar, tjatar om hur dom minsann bara är och även någonsin avser att bli vän med det motsatta könet eftersom (viktigt att notera det understrukna ordet här) de anser att ALLA andra människor, utom dom själva, av det egna könet är änna riktiga jävla idioter, bitchar etc. PLEASE, liksom. Detta utan att ta sig lite självreflektion och fundera över att, om andra människor verkar komma överens med personer av det egna könet utan problem, kanske problemet (idiotin, bitchigheten etc) inte ligger hos andra men hos.. *flämt med handen över munnen* (Sure kan det vara så att man råkar ha fler vänner av det ena könet än det andra och att det faller sig naturligt för en av olika skäl.. men kom inte och försök lägga över anledningen på att projicera attribut på en hel jävla könsgrupp när du samtidigt anser dig själv vara ett undantag).
20120921 - Lost & Found

Nått av det värsta jag vet..
.. alternativt: "Ingen fara." -.-

Luftvägsinfektion/Lunginflammation
