Belial's 2011
FÖREBILD 2011?
Har faktiskt inte alls på samma sätt haft min gamla vanliga förebild i år.. om någon alls.
Alan Rickmans vishet misslyckas ju dock sällan med att motivera och inspirera.
VILKEN VAR DIN BÄSTA UPPLEVELSE?
Oj.. har varit ett riktigt piss-år. Fast den där dop-dagen på travbanan var något som
faktiskt belyste hela året en aning. Haha.. känns lite patetiskt, särskilt med en varm
utlandsresa att välja på.. men väljer nog ändå min och Bästis "Han eller han.. annars
får du HAN!" och "Chawhee-hee"-dag. (Jag sa ju att detta var ett riktigt piss-år).
VILKEN VAR DIN SÄMSTA UPPLEVELSE?
Alltså.. året i helhet har inneburit att jag kommit fram till mycket (nödvändigt) ont.
Särskilt i fråga om relationer. Bl a många som "finns där" för en, medan det
fortfarande är en bekväm och belönande uppgift, och som sen försvann fort som attan
såfort de inte var "lika passande" längre. Så det har varit en väldigt "sur, men lärorik,
typ av godis" (hoppas Konstantine inte misstycker att jag lånar hans uttryck). ;)
MEST LYCKADE FOTO 2011?
Vet inte om det var så värst lyckat. Men rätt gulligt, ändå.
MEST LYCKADE ILLUSTRATION 2011?
Har även detta år varit dålig på att rita och fota. Men nåja:
VILKA LÅTAR KOMMER ALLTID ATT PÅMINNA DIG OM 2011?
Framför allt CocoRosie - Werewolf. Fast känns som en sån låt som blivit en del
av mig som person, mer än en 2011-låt. Det låter troligtvis retarded för en del, men
man liksom känner det som att en låt alltid har spelats i ens huvud, eller kropp, eller
själ.. eller vad man vill kalla det.. och sen när man hör den så är det som att varje
rad kommer med en flashback, oberoende av den förra. Men ja.. upptäckte varken låt
eller band tidigare än just i år, så.. (Skulle kunna nämna några fler, men brukar ju
traditionellt bara välja EN som jag länkar längst ner i inlägget. Så vi kör på det).
STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN 2011?
(Återigen) CocoRosie såklart. Samt Florence and the Machine.
VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MER?
Uhm.. jag vet inte. Bitit ihop, följt impuls och magkänsla, och bara klampat på.
VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MINDRE?
Valt att lyssna på andra, mer än på mig själv.
VILKA LÄNDER BESÖKTE DU?
"Finland" (Åland) vid 2-3(?) tillfällen och Bulgarien Juni-Juli.
ÄR DET NÅGOT DU SAKNADE 2011 SOM DU VILL HA 2012?
Lite sinnesro skulle inte sitta helt fel.
VILKA DATUM FRÅN 2011 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS?
27 Juni - 4 Juli: Bulgarien.
VAD VAR DIN STÖRSTA FRAMGÅNG 2011?
Det är ju lite det som är grejen. Känns som att hela 2011 har varit ett stort jävla steg
tillbaks till den där ökända #1 Rutan vad gäller de flesta saker. Helt enkelt: Skit. År.
STÖRSTA MISSTAGET?
Att lita på människor som aldrig någonsin faktiskt har visat pålitlighet (och faktiskt,
bittert som det låter, människor på det stora hela). Samt att jag stressat in i saker långt
innan tiden för dom var inne och.. ja, återigen den där jävla tilliten.
BÄSTA KÖPET?
Öhm.. har inte köpt så mycket i år. Mest kläder?
SÄMSTA KÖPET?
Samma sak här. Kläder man inte använt sen?
GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD?
Inte fan finns det mycket att välja på, inte. Seriöst.. ett till år som det här och jag drar!
VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE 2011 JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR?
Vad fan tror du? -.-
BLEV DU KÄR 2011?
Nej.
ÅRETS BÄSTA FILM?
Harry Potter and the Deathly Hallows (Part 2), fast ärligt talat innebar den ju även
3-4 veckor av Post-Potter Depression. Andra jag inte tyckte var helt värdelösa var väll:
Sucker Punch, Bridesmaids, Niceville.. Ska snart också se Sleeping Beauty och
A Dangerous Method vilka jag har rätt höga förväntningar om.. men vi får väll se.
FAVORITPROGRAM PÅ TV?
Verkligen kollat 0 på TV i år. Så kan inte säga nått specifikt.
BÄSTA BOKEN DU LÄSTE 2011?
Har bara läst om Harry Potter-serien.. tror jag.
VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG 2011?
Fika. Champagne. Förfest. Bus. Utgång.
(NY!) HUR TILLBRINGADE DU JULEN 2011?
Mat. Mat. Mat. Se på TV. Mat. Kort. Mat.
FINNS DET NÅGONTING SOM SKULLE GJORT 2011 ÄNNU BÄTTRE?
Pfft.. "ännu" bättre? Men ja.. en del, ja.. får hoppas 2012 makes up for it.
VAD FICK DIG ATT MÅ BRA?
Alltså.. inte mycket. Har varit extremt otursförföljd och negativ. Dom två brukar ju gå
hand i hand också. Så det gjorde väll inte saken bättre, direkt.
VEM SAKNADE DU?
Min mamma flertalet gånger. Och andra.. där hemifrån.
NÅGRA NYÅRSLÖFTEN?
Att rycka upp mig och kämpa på.
CocoRosie - Werewolf
(Underworld: Rise of the Lycans)
It's mine, My own, My Precious!
Och detta irriterar mig så in i helvete. Och då det senaste året har varit ett förbannat jävla piss-år för mig så har jag inte alls mentalt klarat av detta med postande av inlägg då jag vetat att jag måste akta varenda förbannad stavelse jag skriver om jag inte vill att folk ska lägga sig i (och för mig tycker jag lösningen är ganska enkel. Om min uppriktighet svider deras ögon så mycket och ni inte vill läsa det som står: Lämna min blogg och kom tillbaks när NI kan hantera att jag valt att vara ärlig i den). Just nu är det som att stå och trampa på samma ställe i timmar eller dagar eller t o m månader inför vartenda inlägg jag skriver. Jag kan ALDRIG bara skriva ihop ett inlägg rakt upp och ner längre och posta det såfort sista ordet är skrivet. För att jag måste överväga om NÅGON kommer tro att någon enda mening handlar om dom och bryta ihop. Och det var INTE för detta jag började skriva den här bloggen.. rakt det motsatta, faktiskt. Så motivationen har försvunnit och jag väger fram och tillbaks på om jag ska stänga ner den, helt enkelt. För även om jag bara vill känna: Skyll er själva om ni ska ta åt er så förbannat mycket.. så är jag inte så som människa och hela grejen blir en ont-i-magen-av-bloggen situation. Jag ÄLSKAR att skriva och jag HAR ÄLSKAT att blogga. Men lusten har runnit ur och det beror på att jag inte kan skriva ett jävla könsord längre utan att folk gråter ögonen ur sig. Och nej, jag tycker inte att det är MITT problem.. men andra människor GÖR det till mitt problem.
Men vet ni vad? Det här är min blogg. Mina texter. Mina tankar. Och nu tänker jag göra anspråk på dom. Och nästa jävla "Tänk på vad du skriver" jag får kommer sluta otäckt. För, ta mig fan, jag TÄNKER PÅ vad jag skriver. Frågan är väll: TÄNKER NI på vad ni läser?
Blouse
På tal om filmen (Womb) från förra inlägget så var även denna blåa blus med i ett par scener och då jag småkikat efter något liknande väldigt länge, tog jag chansen att Print Screen:a ett par sekvenser jag kunde hitta där den var mest tydlig.
Ville nämligen fråga om någon kanske vet vart en sån här (alt. någon väldigt snarlik) topp finns att finna (i "lite mer varierande" storlekar och inte alltför tokhöga summor)?
You're here. You're Alive.
Läste lite allmäna reaktionerna på filmen (även från de som helt enklet LÄST OM filmen och därav vägrade se den), vilka i överlag innefattade att den var/verkade förvirrande, störande och/eller äcklig. Och där vart jag väldigt nyfiken, så letade upp den och började titta. Och ja.. jag håller helt enkelt inte med.. alls. Tycker att den är OTROLIGT VACKER. Satt tårögd inför flertalet scener.. vilket inte inträffar om jag inte finner att en film berör väldigt djupt. Sen, det många klagar på, är dels att det är ganska futtig diaglog (vilket, i min mening, inte märks i skuggan av extremt bra skådespel), dyster eller "tråkig" miljö (vilket jag tycker är en skrattretande analys. Lämnar det där, för finner inga ord nog bra för hur det egentligen ligger till med det) och att storyn är naturvidrig. Och ja, det kan väll för all del ha med preferenser att göra.. men om man VÅGAR se lite bortom "USCH och FY! för allt vad avvikande kärlek heter".. så kanske man inser att filmen, som flera andra som liksom denna står chanslösa inför folks inlärda åsikter om vad som är "så fruktansvärt fel" och inte, helt enkelt handlar om KÄRLEK. Punkt. Och hur långt en person är villig att gå för någon som denne ÄLSKAR. Och nej, detta kanske inte gestaltas på det "traditionella film-kärleks sättet", men VAD kan NÅGONSIN vara fult med det? Rekommenderar att man ger den en chans och sen får man jättegärna ha sin åsikt såklart. Men man kan ju försöka att, olikt de reaktioner jag snubblade över då jag som hastigast kollade upp filmen innan jag såg den, vara ALLTFÖR bunden i massa förutfattade åsikter?
Och jag ska försöka ta tag i inlägg-skrivandet så snart som möjligt igen. Men håller på och fixar lite med Photobucket (fortfarande), som krånglar så in i helvete, så det är därav det tar sån tid (för vill helst få ordning på det först).
Monster
Marcus har gjort det igen..
Gick nyss från att känna mig relativt bra angående mig själv för första gången på länge till att känna mig som pretty much en gammal, pluffsig, ful häxa.
Han har i sanning en växande talang för det där, min pojkvän.
Jag + Här = Sant
Folk sägs aldrig vilja vara där, särskilt inte för den som inte var där för den senast den behövde någon som var där. Ända tills någon dum jävel beslutat sig för att den ska bryta cirkeln och alltid finnas där för människor.. även dom som sällan eller aldrig finns där för den själv. Ibland är den dumma jäveln du. Ofta har den dumma jäveln även varit jag. Och det kommer alltid till en poäng när man är tillbaks i det där: där igen. Som den som behöver någon där. Som den som är där för någon som behöver en där. Men allting kommer tillbaks dit. Till där. Men den här gången tänker jag stanna kvar i början och inte vara där för någon annan, för nu tänker jag fan bara vara HÄR för mig själv.
Detta är ingen ursäkt. Detta är ord och inga visor.
Imorgon tror jag att jag ska ta och städa upp på toaletten - om jag mår åtminstone halvbra. Resten av lägenheten har jag pretty much gett upp, för tillfället. För det ser ut som att ingen har städat alls en halvtimme senare och SOM FAN två dagar till utöver det. Dessutom är jag typ bara på mitt eget rum och i badrummet själv, och för tillfället har jag ingen emotionell styrka att leka fyra-barns morsa.. fan, har knappt någon styrka att ta hand om mig själv ens en gång, så då kanske du förstår? Den dag jag mår så pass bra att jag redan tagit hand om mig själv och har energi kvar för att ta hand om andra.. då jävlar blir det fart (tro mig, jag känner mig själv där och jag vet att jag kan vara både jävligt flitig och det på ett noggrant sätt när jag är på topp). Men tills vidare tänker jag bara göra vad jag blivit ordinerad och ta hand om mig själv först. Sen dom som tycker att det ligger på mig, bara för att jag är tjej eller nått (?), att ta hand om hela röran själv.. ni kan bara dra åt helvete. Jag har valt att inte bli förälder av en anledning.. och den anledningen heter: Min frihet. Så kom inte här och försök sätt nån uråldrig jävla könrolls-boja runt min vrist. Det är inte min uppgift mer än någon annans av alla som bor och slagit läger i min pojkväns lägenhet, att ta tag i den.. och nästa pik ("på skämt" eller inte) av den sorten som jag får kommer att sluta i att god min tar slut och motattack tar vid. Så det så.
Vi testar väll igen då..
DÄRFÖR ska jag nu prova med EN HEL Atarax. Har ju, vet dock inte om jag sagt det, tidigare inte kunnat ta en hel utan att sova i ungefär 24 timmar flat. Tog upp detta med läkaren som då sa att det (och andra reaktioner på medicin jag beskrev) visar på en ovanligt stark känslighet för den. Men han trodde också att det i just detta fall kunde bero på att jag redan verkar ha en väldigt stark känslighet mot Cymbaltan, så det var därför Ataraxen tog så hårt, på det. Hade heller inte käkat Atarax sen jag fortfarande tog Cymbaltan när jag var på mötet.. efter mötet har jag dock provat att ta en halv ett par gånger (vilket tidigare har fått mig att sova ungefär ½ så länge) vilket jag inte känt av alls. Så nu ska jag prova en hel igen, vilket känns lite motvilligt av gammal vana. Men mår verkligen minst sagt S-K-I-T idag. Vill bara bli lämnad ifred och folk är helt jävla dumma i huvudet. Önskar bara jag slapp andas och leva och finnas. Och har absolut ingenting till hands att göra någonting åt det med heller. Hatar alla. Hatar allt. Hatar mitt jävla liv. Hatar den där jävla Ataraxen. Men nu får jag väll lov att ta skiten i alla fall då.. bottoms up.
En fråga..
Varför har inte Mowgli några bröstvårtor?
