Belial - how frail the human heart must be.

I could run, I could run for the life of me.

But where would that get me? Where would that lead?

Ja, what to say? Har haft ett REJÄLT (särskilt kreativt) uppsving här i Mars månad. Något som inte hänt på väldigt, väldigt länge (har haft både toppar och dalar.. framför allt djuuupa dalar.. i något som känts som en livstid. Dock i själva verket ett och ett halvt års tid. Har kunnat känna mig ganska likgiltig eller acceptera min egen existens bättre i korta perioder för att sen bara "CRASH!" rakt ner åt helvete - om och om igen). Sitter och pillar med diverse hantverk och kreativt uttryck, klurar på diverse nya projekt. Jag VET att det här står och faller med en balansgång på min känslomässiga knivsegg, men FAN vad bra det känns just här och nu. Jag är klarvaken i dagar (Detta är denna omgångs tredje dygn. Och nu snackar vi inte av den jobbiga sorten jag bl a vidrörde att jag upplevde där i Januari, och som förövrigt fortsatte hela vägen genom Februari, utan för att jag faktiskt har inspirationen, orken, viljan till det och så galet mycket funderingar och idéer som virvlar runt i huvudet på mig och vill UT), tills min mänsklighet tar ut sin rätt och däckar av mig i någon timme - sen vaknar jag och är uppe på två röda och flaxar omkring, STARK och OSÅRBAR. Full av energi. Vill göra ALLT. Och helst på en och samma gång. KAN INTE "tagga ner". Och you know what? Jag NJUTER verkligen av detta varje sekund det varar (Snälla, låt det vara nu du kommit för att stanna. Snälla, du och jag. Snälla, lämna mig inte kvar ensam i det svarta som du alltid gör. Snälla, inte den här gången. Snälla).

Står nu, förutom på den där knivseggen, och väger på att äntligen göra något som jag har planerat göra i flera års tid.. som tar emot med varenda liten del av min AvPD.. men som jag mer och mer känner att jag ta mig fan SKA göra FAST (och kanske lite särskilt FÖR ATT) jag är rädd. Jag har ju gjort något inte alltför olikt detta (faktiskt egentligen i "extremare former" om man nu ska börja jämföra det ena med det andra) förut och även fast det som beslut var överilat och ogenomtänkt på ett sätt och även orsakat mig skit i efterhand, så var det på ett annat sätt MER positivt i det långa loppet (till exempel, eller framför allt, i förhållande till mitt självförverkligande). Liksom.. finns inte många lika bra känslor som när man väl klarar av det man själv (eller andra) aldrig trodde man skulle klara av. Så jobbar nu ihop en plan och motiverar mig själv. Befinner mig bara någonstans på avsatsen mellan "How do I do it?" och "I'll try to do it". Bara lite till..

Publicerat: 2013-03-31 @ 17:00:00
I: Fear ♠ Kommentarer (0) ♥

Snälla, snälla, svara. Snälla, säg nej.

Jag behöver inte fler som är som mig. Som ser spöken i sin spegelbild. Som hela (förbannade jävla fitt-) tiden kräver bekräftelse. Idag blire inget <3-dag inlägg, tycker gott och väl att förra årets duger / är aktuellt än. Vill dock passa på att tacka Bästis och Marcus för fina gåvorna. Mina jädrans sötungar!

Vill istället fokusera lite på detta med bekräftelsebehov. Framför allt mitt eget. Men också hur ledsen det på något sätt gör mig att (återigen utifrån mitt eget, dock) känna igen det återspeglat från andra människor. Jag har ett HEMSKT bekräftelsebehov. Ändå vill jag påstå att det inte yttrar sig på fullt lika vedervärdiga sätt som det gjorde i en yngre ålder. Mitt.. säg "skoljag" (TYP 2a ½an Grundskola och den bit av Gymnasiet jag faktiskt gick).. hade nämligen EXTREMT SVÅRT för att inte låta det egna bekräftelsebehovet infektera min förmåga att unna andra "the center stage".. beröm/kritik, BRA eller-för-all-del-DÅLIG uppmärksamhet och diverse annat som ofta medför just olika former av bekräftelse.. utan att jag på något sätt kände att jag fick lov att räkna in mig själv (och därigenom min i sammanhanget egna avsaknad av bekräftelse) i belägenheten. Så att ANDRA fick bekräftelse.. och/eller snarare att jag stod utan.. tog JAG som en personligt skymf MOT MIG. Jag har tyvärr ofta kunnat se liknande tendenser hos andra - framför allt, vågar jag påstå, andra kvinnor. Syrliga kommentarer om varandras bekräftelsesökande, med en slags omissigenkännelig undeton av rivalitet. Och jag vet inte om det är för att jag slutligen äntligen kunde erkänna för mig själv att jag var minst lika bekräftelselysten som någon annan (dom jävla satans avkommorna) och sålunda bli mer medveten, eller om det faktiskt är så att det blivit värre - men jag ser det bara mer och mer hela tiden. Det besvärar mig. Att den där jävla BEKRÄFTELSEN ska ha ett sånt värde att det liksom blir(/blivit?) obligatorisk (och socialt accepterad) näbb-och-klo-konkurrens om skiten.

Att jag samma dag jag blev diagnostiserad med IPS fick klart för mig att det mer eller mindre (bland mycket annat förståss) innebär att jag är mer än genomsnittligt benägen att falla in i just det här enorma bekräftelsebehovet tycker jag heller inte är en ursäkt för mig att bara vila armbågarna mot "symtomet" med ett "ah well..", utan tycker tvärt om att det betyder att jag ännu mer måste jobba på att motarbeta denna impuls. Vilket är jävligt mycket lättare sagt än gjort, såklart, men är ändå skyldig mig själv att försöka. Det är så otaligt många gånger jag fått berättat för mig hur "SANNINGEN/VETSKAPEN FRIGÖR" - vilket jag ser som ännu ett sätt att få något enkelt sagt, som är svårare gjort. För visst, att förstå något är en hjälp på vägen.. men det löser inte alla ekvationer per automatik. Det är ju efter att man FATTAT som "uträkningarna börjar" liksom. Jag vet ATT jag, på mitt vis, är en bekräftelseluder, jag vet också precis HUR, och exakt VARFÖR jag är det. Det gör det dock inte lättare för mig att "bara inte vara det". Visst UNNAR jag (oftast) mina medsystrar (ja, systrar - som i: kvinnor - då det mest varit efter dessa jag som så mätt mig själv med förstoringsglas och måttband, då mitt behov framför allt legat i att få den där förbannade könsrollen bekräftad. Att behöva känna att man är så jävla åtråvärd hela tiden) numera, vilket är något jag tror bara kommit med tiden - i brist på ORK att lägga ner så mycket energi på det, snarare än någon slags insikt och välvilja som via hårt arbete (eller som genom ren magi) plötsligt en dag bara infann sig. För, däremot, är jag (t ex) precis lika duktig nu som då på att "sortera bort" alla som INTE fortsätter att övertyga mig om hur mycket dom förstår och bekräftar mig och mitt känsloliv ("Ja men det är väll klaaart du känner så!", "Jag förstååår att du tycker det!", "Men det är ju H*N som har fel, inte DU!"), som någonsin.. för får jag inte DEN bekräftelsen så är jag tillbaks där igen. Precis. Samma. Sak. Ingenting räknas om inte någon annan bestyrker det. Ingenting av det bara jag känner är egentligen verkligt. För JAG, utan andras recensioner, är ingenting.

Publicerat: 2013-02-14 @ 21:07:00
I: Envy ♠ Kommentarer (0) ♥

Thunder In My Head

Döm om min förvåning när jag i söndags skulle ta en power nap på eftermiddagen och hörde en ordentlig (alltså.. REJÄLT HÖG) smäll (/högt sprakande ljud) inifrån mitt eget huvud och såg en "vit blixt.. grej" lysa upp innanför ögonlocken (kände ingen smärta eller någonting). "Okej, nu får jag en stroke.. eller nått." tänkte jag och låg livrädd, stel som en pinne, kvar med snabbt klappande hjärtslag och väntade på vad som skulle hända därifrån.. men ingenting hände. Lyckades somna i väntan och vaknade sedan, varvid jag upptäckte ett par droppar näsblod. Kände då att det var bäst att uppsöka vård för att ta reda på vad fan som just hänt, eftersom.. ja, JÄVLIGT KONSTIGT och så vidare.

Näsblodet var förmodligen bara är en bieffekt av min förkylning och hade ingenting med resten av det hela att göra, men jag har ändå varit på min vakt den senaste veckan inför eventuellt behov av akut läkarvård. However, "blixten" jag upplevde är en ovanlig typ av hypnagog hallucination (så.. ba en jävla goggis, alltså) som kallas för Exploding Head Syndrome. Bestämde mig för att ta reda på lite mer om detta i lugn- & tryggheten av mitt hem (Och läste då första stycket i Wikipedia - vad fan annars? Ja, jag är lat!), vilket jag troligtvis egentligen inte borde ha gjort, med tanke på upptäckten jag gjorde att dessa attacker (som i plural, ja) ofta kommer i perioder. Så, hur reagerade jag automatiskt på denna upptäckt nästa gång jag skulle sova? PANIK såklart. Och sen har hela veckans insomnanden fortsatt på samma sätt. Är så trött att jag skulle kunna somna på 2 sekunder, men är samtidigt så rädd för att det ska hända igen att jag ligger och spänner mig och i panik slår upp ögonen hela tiden - vilket resulterat i både eskalerande goggisar (av den "mer vanliga sorten"), samt tårar vid ett par - och fullfjädrad panikattack vid ett - tillfälle(n). Jag har försökt att bara ta mig samman och kontrollera beteendet, men såfort jag tänker tanken på att en attack kan komma när som helst tappar jag kontrollen och så fortsätter det, i värsta fall i flera timmar, innan jag lyckas somna. Har därför på eget bevåg nu börjat ta några lugnande någon timme innan jag går och lägger mig igen - vilket hjälper föga, men är bättre än inget. Har nu också läst hela artikeln och såg att "sömnstörningar, typ insomnia" ibland kan bli en bieffekt av detta på grund av nämnd orsak (d v s rädsla för att sova eller vila). Ska inte ta ut händelserna i förväg.. men VAD I HELVETE!? Kan dock meddela att jag faktiskt bara vid ETT (peppar, peppar SOM FAN) tillfälle sen den första gången haft en attack igen.. men samtidigt, det är ändå TVÅ på en vecka. =/

Publicerat: 2013-01-26 @ 14:11:00
I: Fear ♠ Kommentarer (0) ♥

Belial's 2012

(NY!) HÖLL DU FÖRRA ÅRETS NYÅRSLÖFTEN?
     Har en känsla av att jag var sarkastisk när jag skrev dom? Kämpat på har jag dock
     gjort. Men att "rycka upp sig" kan hela världen, som sagt, köra upp i arslet.

FÖREBILD 2012?
     En blogg jag i våras efter många om och men valde att ge en chans (kan ärligt talat
     varken minnas eller förstå - även om jag har mina aningar - varför jag inte gjort det
     tidigare) är Lady Dahmer (den ENDA blogg jag lusläst under året). Jag håller långt
     ifrån med henne i ALLT, men jag måste verkligen säga att jag därigenom inspirerats
     att börjat betrakta och ifrågasätta både mig själv och omvärlden på ett, om inte helt
     främmande, så i alla fall MER KONFRONTATIVT ("men-är-du-dum-i-huvudet") sätt.

VILKEN VAR DIN BÄSTA UPPLEVELSE?
     Tänkte först skriva någon "vifta bortare". Men sanningen är den att jag just suttit i 20
     minuter - tänkt och tänkt. Och sanningen är den att jag kan inte kan komma på en
     enda grej med det här året som sticker ut som en sån upplevelse. När jag tänker på
     en "bästa upplevelse" så tänker jag automatiskt på en glädjerik händelse.. men
     kanske kan det vara en "inre resa"? I så fall har hela året varit min bästa upplevelse.
     Inte sagt med det att BRA automatiskt innebär LÄTT, TREVLIGT eller SMÄRTFRITT.

VILKEN VAR DIN SÄMSTA UPPLEVELSE?
     Automatiskt kommer jag att tänka på en som jag av flera anledningar varken kan, vill
     eller tänker skildra. Att bli kränkt och sen vidare kränkt på det genom att kränkningen
     blir normaliserad eller betvivlad. Det är inte bara sämst.. det är FRUKTANSVÄRT.

MEST LYCKADE FOTO 2012?
     Finns allt som allt 12 BILDER i min telefon/på min dator från i år. Inga "lyckade".

MEST LYCKADE ILLUSTRATION 2012?
     Har slutfört TRE (3) stycken. Någon lyckad här då? Nope. Inte ens en värd att nämna
     som "Best of the Worst" utan att typ.. skämmas ögonen ur mig.

VILKA LÅTAR KOMMER ALLTID ATT PÅMINNA DIG OM 2012?
     Tänker Daughter - Smother. "Bästa Upplevelse" och "Största Framgång" relaterat.

STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN 2012?
     Kan bara komma på Daughter just nu.. och.. knappt det.

VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MER?
     LIVED MY DASH.

VAD ÖNSKAR DU ATT DU GJORT MINDRE?
     Bitit ihop. Seriöst, här kommer mitt livs bästa tips till typ.. alla: Bit ALDRIG ihop!

VILKA LÄNDER BESÖKTE DU?
     Dreamland, Neverland, Wonderland.. Fantasia, Middle Earth.. och fucking Narnia.

ÄR DET NÅGOT DU SAKNADE 2012 SOM DU VILL HA 2013?
     Visad hänsyn och omtanke. Att NÅGON faktiskt finns där för en hade inte varit fel. Och
     nej, bästa vännen, du behöver INTE ta åt dig här.. även om du troligtvis är den ENDA
     som faktiskt kommer göra det. Det är rätt (o)lustigt hur det där fungerar.. -.-'

VILKA DATUM FRÅN 2012 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS?
     28 Mars: Vila i frid, underbara kisse. :'( </3

VAD VAR DIN STÖRSTA FRAMGÅNG 2012?
     2012 har varit ett självrannsakan-år för mig. Kom tidigt fram till att det finns alldeles
     för mycket i mitt liv som jag faktiskt aktivt väljer att inte vara ärlig mot mig själv
     angående. För att det varit för ångestframkallande, för att det är LÄTTARE att bara
     gömma det i "slutna avdelningen" av hjärnan. Men är det ÄRLIGT? Hur ska jag kunna
     fortsätta utge mig för att vara en ärligare person om jag fortsätter att idogt ljuga för
     mig själv och ignorera delar av vem jag är för att dom är pin- eller smärtsamma?
     Eller väljer att inte utforska halvt tänkta tankar för att jag är rädd för svaret jag
     kanske får? De sista månaderna av 2012 slutade i att jag föll in i något jag inte låtit
     mig kännas vid på många, många år: Dödsångest. Men under årets gång, medan jag
     stångats med alla dessa demoner, lärde jag mig själv att TA DOM TILL MIG. Så, när
     jag äntligen erkände min undermedvetna rädsla för döden igen, visste jag snabbt att
     den här gången fick jag lov att leva ut den.. ta striden.. inte gömma mig mera. Så jag
     tänkte på döden konstant. Oavbrutet. Först för att tankarna började komma tillbaks
     till mig.. men snart allt mer för att JAG VALDE att söka upp dom. Och så en dag i
     December nådde ångesten sin kulmen. Och efter det märkte jag att för varje gång jag
     letade upp den hade den blivit svagare i styrka. Och 2012 var bara början, men det
     gav mig ett slags hopp tillbaks. För om jag hittat ett sätt (MITT sätt, tänker inte inbilla
     mig att det är ALLAS sätt) som INTE GÅR UT PÅ ATT (som t ex via de metoder jag
     gång på gång ordinerats av bl a vården) temporärt fly undan alla mina problem,
     och det istället har visat sig hjälpa mig mer effektivt att konfrontera allt som det här
     året har kastat i min väg (och om då ETT PAR BITAR i helheten äntligen fallit på plats),
     så ger det mig faktiskt en helt ny motivation att försöka igen.

STÖRSTA MISSTAGET?
     Att ta mig vatten över huvudet. När ska jag lära mig att INTE (som i: ALDRIG) fatta
     spontana "skit samma" beslut när jag mår skit? Slutar värre och värre för varje gång.

BÄSTA KÖPET?
     Hmm.. tog mitt förnuft till fånga och gick tillbaks till mitt röda hår i höstas. Det var nog
     det bästa valet jag gjort under hela året. Först Schwarzkopf Kashmir, som förr, men
     märkte snabbt att produkten blivit BRA MYCKET sämre på det 1½ år jag inte använt
     den. Så provade på Manic Panic för första gången, istället, och är nu FAST.

SÄMSTA KÖPET?
    Kanske att jag envisades med att försöka få håret "riktigt blont en gång" i typ ett
    halvår mellan det bruna och röda? Lyckades väll tämligen bra tillslut, men var
    egentligen bara ren envishet (något jag från början gjorde BARA för att rödfärgen
    skulle bli mer RÖD, och mindre BRUN-RÖD. Och visst, vart mindre BRUN, men det är
    fetingMYT - i alla fall på mitt - att färg sätter sig bättre på ljust än mörkt hår).

GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD?
    Att Bästis kunde komma och hälsa på här över nyår (vågar man ta det som ett förebud
    om better days to come härifrån?). Var också en trevlig frist i vardagen att bli bjuden
    på god mat i fint sällskap av familj hemifrån Dalarna i somras när dom kom på besök
    (och lillbrorsan även stannade kvar hos oss i någon vecka därefter).

VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE 2012 JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR?
     Gladare vet jag inte, men ledsen och ledsen.. "lärt mig" att gråta (som i de fysiska
     tårarna då. Den brutala psykiska smärtan som jag alltid kände på köpet innan
     medicinen upplever jag inte längre. Tror faktiskt att jag förebygger det genom att
     gråta ut / få ilskeutbrott OFTA för diverse SKITSAKER istället) på nytt, och har haft
     den gamla vanliga berg- och dalbanan känslomässigt. Men vill tro att jag klarat av det
     relativt (eller förbannat jävla) bra i alla fall. Jag är trots allt fortfarande kvar.

BLEV DU KÄR 2012?
     Typ samma svar som typ varje år? Nej, jag BLEV inte kär i år.

(NY!) NÅGRA NYA KÄNDIS-FÖRÄLSKELSER?
     Bo Bruce,Samuel Larsen och.. uhm.. Tror bara det är dom två som är nya?
     Annars "fangirl crushade" jag väl som någon annan fjortis på på Finnick Odair
     då jag läste The Hunger Games.. men det är ju en KARAKTÄR, ej en kändis (MJEH!
     för valet av skådespelare.. jag föreställde mig Finnick mer.. typ.. Alex Pettyfer.. som
     å andra sidan inte HELLER är "min smak" direkt. Men MER åt det hållet).

ÅRETS BÄSTA FILM?
     Hmm.. gillade faktiskt The Hunger Games så mycket när jag först såg den att jag
     äntligen såg till att läsa böckerna (dock, efter att jag läst dom, insåg jag att filmen
     lämnade mycket att önska). Annars War Horse, Snow White and the Huntsman
     (Because.. Charlize), Brave och The Hobbit: An Unexpected Journey.

FAVORITPROGRAM PÅ TV?
     Dom jag minns jag följt är: Once Upon A Time (gillade första säsongen. Den andra
     har bara gjort mig förbannad på alla punkter jag VISSTE att den aldrig skulle kunna
     leva upp till den första), Big Brother, The Voice och (såklart) SKINS - som jag
     ser om och om igen.. FY FAN vad jag längtar till i vår och dom sista 6 nu. <3

BÄSTA BOKEN DU LÄSTE 2012?
     Hmm.. gillade ju VERKLIGEN The Hunger Games-triologin, men fick också en riktigt
     bra bok av min mamma (som redan läst den innan och tyckte huvudkaraktären
     påminde mycket om mig). Tully av Paullina Simons. ÄLSKADE den.

VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG 2012?
     Haha.. kommer faktiskt inte ihåg!? Får kolla om Marcus minns något när han vaknar.

HUR TILLBRINGADE DU JULEN 2012?
     Jättetrevligt med Marcus familj för 3e året i rad. Alltid lika mysigt, med underbara
     människor, god mat och massa julklappar. Tack för att jag får vara med, finaste ni!

FINNS DET NÅGONTING SOM SKULLE GJORT 2012 ÄNNU BÄTTRE?
     Finns säkert mycket. Men får ta dom sakerna å se till så dom händer 2013 istället.

VAD FICK DIG ATT MÅ BRA?
     Såna där små, oväntade överraskningar.

VEM SAKNADE DU?
     Bästis. Märks när man väl träffas hur mycket man verkligen behövt det.

NÅGRA NYÅRSLÖFTEN?
     Att göra vad fan jag vill och känner att jag mår bra av. Inget mer "leva sen"-tänk.

Daughter - Smother

Publicerat: 2012-12-31 @ 23:59:00
I: Time Goes By ♠ Kommentarer (0) ♥

Madness is not a State of Mind.

Har åkt på en influensa, men har faktiskt haft en bättre dag just idag (trots att jag varit sängliggande) än på hela veckan innan det - men mest varit tillbaks till huvudvärk, nästäppa och halsont.. vilket jag föredrar alla dagar i veckan framför febern.

Väldigt "mörk" i tankarna och ont i bröstet, annars. Verkar ha trillat tillbaks i ett ovälkommet mönster jag fram och tillbaks fastnade i för ett par år sen, där jag gör mig själv illa när jag sover - har ännu sluppit vakna i mindre blodbad som var mer regel än undantag då, men idag vaknade jag med ett ryck p g a intensiv smärta från hela min högra tumme.. varvid jag upptäckte att jag borrat in ringfingernageln ungefär tredjedel in under tumnageln så aggressivt att tumnageln stod rakt ut från fingret. Så har nu en (snarare grå/svart) "blånagel" och har sett till att klippa av varenda nagel jag har tills jag märker att jag lagt av med detta (befarar att det kan ta sin fina lilla tid.. igen). Har rätt otrevliga minnen efter rivmärken både i ansikte och på diverse kroppsdelar (men framför allt i handflatorna, då detta självskadebeteende framför allt tidigare yttrat sig i att jag knyter mina händer så hårt i sömnen - och ibland även samtidigt bankar/slår på någonting - att det bildas fyra nymåne-formade sår i vardera handflata som i regel både kliar och gör förbannat jävla ont, samt vid ett tillfälle började vara ganska rejält, under läkningsprocessen). Så.. inga mer naglar för mig på ett tag nu, med andra ord.

Publicerat: 2012-11-21 @ 02:42:00
I: Wrath ♠ Kommentarer (0) ♥

Bloggen fyller 5 år!

Att fylla i min årliga statistik.. grej.. det här året vart som en slags kallsup för mig. När man ser det nedskrivet såhär känns det liksom under all kritik. MÅSTE liksom ta mig själv i kragen någon gång och göra något åt detta. Dock fick jag veta igår att det verkar som att min hårddisk (som jag redan påpekat att jag typ BEHÖVER för att bedriva min blogg som jag vill.. för att inte nämna att jag hade saker på den som var oersättliga) inte kommer gå att rädda. Tänker inte ens försöka sätta i ord hur frustrerad det gör mig. Sitter nu fast i något slags: "Jahapp.. vad i helvete ska jag göra nu?" >: (

BLOGG
Nuvarande kategorier: 48
Publicerade inlägg: 17 av 960
(GS) Inlägg publicerade /dag: 0,04
(GS) Kommentarer /inlägg: 168,7%

BLOGLOVIN
Bloggkollad av: 12
Placering i Alla: #104850 (av 949126)
Placering i ...:

ÖVRIGT STRUNT
Bilder jag gjort: ~3
Böcker jag läst: ~4
FMVs jag gjort: 2
Vlogs jag spelat in: 0

Publicerat: 2012-10-15 @ 22:58:00
I: Happy Birthday ♠ Kommentarer (0) ♥

Except NOT

Har länge haft i åtanke att skriva ihop ett inlägg om något jag retar mig som fan på och idag såg jag att albinwonderland hade lagt upp ett video som inte helt överraskande gick över alla tre punkter i sin korthet. Ja, någon annan hann först och så går det ofta när man aldrig postar (eller som i det här fallet, ens printar ner) sina idéer. Good thing är dock att hon lyckas formulerar det bättre än jag själv förmodligen hade kunnat.

Punkterna i fråga:

1. Grav irritation över människor som tjatar, tjatar, tjatar om hur dom minsann bara är och även någonsin avser att bli vän med det motsatta könet eftersom (viktigt att notera det understrukna ordet här) de anser att ALLA andra människor, utom dom själva, av det egna könet är änna riktiga jävla idioter, bitchar etc. PLEASE, liksom. Detta utan att ta sig lite självreflektion och fundera över att, om andra människor verkar komma överens med personer av det egna könet utan problem, kanske problemet (idiotin, bitchigheten etc) inte ligger hos andra men hos.. *flämt med handen över munnen* (Sure kan det vara så att man råkar ha fler vänner av det ena könet än det andra och att det faller sig naturligt för en av olika skäl.. men kom inte och försök lägga över anledningen på att projicera attribut på en hel jävla könsgrupp när du samtidigt anser dig själv vara ett undantag).

2. Hur jag är övertygad om att det har att göra med rådande uppfattning hos stora delar av världspopulationen att femininitet är det sämre alternativet och maskulinitet det bättre av de två. Vilket är en hel jävla bok i sig, men lämnar det vid att det bara är för jävla sorgligt. Nej, du är inte BÄTTRE (och heller inte sämre) för att du är mer vad som ofta kallas en "pojkflicka" än någon annan som har mer stereotypt "flickflickiga" intressen.

3. Påpekandet, från människa av honkön, att ALLA TJEJER (may I once again remind you.. *peka ner mot förgreningen nedanför din navel*) är bitchiga, lömska skitsnackare som i korta drag "borde bosätta sig i köket med munkavle och bre baguetter åt sina snubbar istället för att yttra sina åsikter" är att hugga in på en utav spadarna och hjälpa till att gräva en massgrav åt andra, för att sen själv trilla däri den dagen DU eventuellt bestämmer dig för att göra något annat än att passivt falla in i din roll som "en utav grabbarna".

För det första, om du inte av någon anleding försöker umgås i helt fel jävla kretsar, så kommer din egen könsgrupp GARANTERAT att både acceptera och välkomna dig - oavsett olikheter, avundsjuka.. you name it - sålänge det inte råkar vara så att DIN EGEN PERSONLIGHET behöver en ordentlig justering från grunden. För det andra kan båda kön vara PRECIS LIKA bitchiga och lömska jävla skitsnackare.

Publicerat: 2012-10-06 @ 09:59:00
I: Must See's ♠ Kommentarer (0) ♥

20120921 - Lost & Found

Publicerat: 2012-09-22 @ 19:55:00
I: Webcam ♠ Kommentarer (1) ♥

Nått av det värsta jag vet..

.. är när man är SÅ JÄVLA FÖRBITTRAD över något. Och man har bra belägg för det och man har redan gått igenom det hela för sig själv tills man är helt säker på sin ståndpunkt och dess riktighet. Man har en - ut i minsta stavelse - hel jävla novell i sitt huvud, färdig att kasta i ansiktet på personen man är förbannad på vid första givna tillfälle. Och sen.. in the moment of truth.. flyger tanken genom ens huvud för EN SEKUND att man ALDRIG kommer lyckas framföra det man måste få sagt - tillräktligt snabbt, på rätt sätt etc - i alla fall. Så det enda som kommer ut är.. ungefär.. "Fuck you.. fuck you.. FUCK YOU!"..

.. alternativt: "Ingen fara." -.-

Publicerat: 2012-08-30 @ 22:23:00
I: Sloth ♠ Kommentarer (0) ♥

Luftvägsinfektion/Lunginflammation

Marcus kom hem från Norge med förkylning i förra veckan och det dröjde inte länge innan jag (såklart, jag har säkert redan tjatat vid något tillfälle om hur fruktansvärt värdelöst immunsystem jag har) smittades. Sen, efter några dagar började bröst, lungor och andning (snarare än näsa, hals och huvud) drabbas. Igår vart det hela outhärdligt. Spelade ingen roll hur mycket astma-spray jag tog, för inte fan öppnade det luftvägarna det allra minsta. Hostmedicin, värk- och smärstillande tabletter gjorde heller inte ett skit, förutom att möjligtvis ta ner febern några snäpp (vilket såklart var trevligt, dock). Men vid 1 inatt, när jag sen länge insett att jag aldrig skulle kunna sova, insåg jag att det fick lov att bli akuten då astma och panikattacker, som ganska ofta (nu dock förvärrat av sjukdomen), började bli ett och det kändes som att jag riskerade att helt få slut på syre och skulle tuppa av (som i svimma då - inte som i att äntligen få sova. Duh!). Marcus hämtade upp mig och väl där vart det, som vanligt (dock var det inte så många där just denna natt), att sitta i väntrum i någon timme. Här började synen (särskilt på vänster öga) svikta och jag kunde tillslut inte se nått alls på detta öga. Ville heller inte, när det väl vart vår tur, att de skulle lägga massa/all vikt i detta, så sa inget om det och förmodligen måste jag sett ännu mer desorienterad ut när jag väl kom in. Insåg själv att det förmodligen berodde på antingen trötthet eller uttorkning - så bad Marcus om vatten och han fixade några glas och det vart genast lite bättre med den saken, dock slog huvudsmärtor till väldigt hårt istället.

De (läkare och sköterskor) var ganska inställda från början på att detta var förkylning med astma, dock ställde jag mig ganska skeptiskt till det då jag vet exakt hur astma+förkylning känns och detta kändes inte som det.. alls. Men fick inhalera och ett glas upplöst kortison, medan de lyssnade på lungor (före och efter) och tog blodprov - i vilket det väll inte var någon jätte surprise direkt att de hittade infektioner.. och bad mig komma tillbaks idag på röntgen av lungorna (varav den högra haft en tendens att hugga - både längre och kortare stunder - de senasta dagarna), men då jag inte kunde ta mig in till sjukhuset idag kom vi överens att skicka hem mig på medicin några dagar för att se om det blev bättre, men skulle det inte bli bättre (/bli värre) får jag lov att åka in akut igen. Skickades hem med recept på Astmaspray och Kortisontabletter, samt Penicillin och Cocillana (de sistnämnda framför allt för att jag skulle kunna få i mig mat och dryck normalt vilket varit lite av ett problem de här dagarna, då det gjort alla symptom värre och dessutom gjort ont).

Så det, förutom att glo på filmer och serier, om än lite okoncentrerat, är väll vad jag sysslat med den senaste veckan. Hoppas nu på att mirakulöst piggna till rejält de närmaste dagarna, då både fredag (en födelsedag), och torsdag nästa vecka (la famiglia besöker Stockholms-trakten), bjuder på händelser jag inte vill tvingas missa.

Publicerat: 2012-08-08 @ 15:49:00
I: Sloth ♠ Kommentarer (2) ♥

Kategorier

Arkivet

Besök också Belial @