Vår i luften!
Varit en avkopplande, men ganska fullspäckad, helg. Grillat, städat och sällskapat här hemma, och flängt omkring (lunchat, handlat, fikat, cruisat runt och ätit mongoliskt) ute. Kan redan nu meddela att den här månadens Favorit-inlägg inte blir klart i tid (därav som jag nu ägnar lite energi åt att skriva något jag faktiskt kan posta direkt istället) - räkna med att det dyker upp först om någon vecka! Har åkt på min årliga vår-förkylning (ovanligt tidigt, dock.. brukar komma i Maj. Men vädret har varit så oförskämt fint redan nu). Aldrig lär jag mig! Försökte att vara försiktig (= lagomt påklädd) och tycker inte alls jag var särskilt våghalsig. Det har jag väl dock aldrig tyckt (Inte ens när man som barn/tonåring bestämde sig att ta första doppet i princip redan när isen precis försvunnit och det fortfarande fanns någon liten unik snöfläck kvar på en och annan gräsmatta, du vet? Nåja.. kanske bara en sån idioti man roar sig med i - en sketen by i Norra - Dalarna där ingenting som är värt att tala om händer, men allt talas om i alla fall, och dit alla typer av nyheter når 1½ år senare än till resten av världen. Säger inte att trender är viktiga, men om man ska försöka göra det - och för min del kan man lika gärna avstå - alls så kan man för helvete göra det RÄTT någon gång). Inte precis den årstid som ligger mig varmast om hjärtat (allergier, förkylningar och en odör som påminner om utedass vart man än går är ingen favoritmelodi jag har), men så var våren plötsligt bara här. Precis som jag menade i Januari var den ju inte alls särskilt långt borta. Veckorna bara flyger förbi!
Igår följde jag med ut och var (nyktert) sällskap till chaufför. Har själv inte "fest-druckit" någonting på ganska länge. Tar kanske enstaka glas ibland för att sällskapa och snacka skit, men har väldigt sällan något sug att verkligen "supa" liksom. Det har bara blivit en sån grej jag knappast gör i onödan. Inte för att jag har någon rädsla för att inte kunna hålla mig själv till måttlighet eller dylikt, men jobbar ogärna upp ett ordentligt rus för att t ex bli kvar hemma en kväll - det är liksom inte VÄRT det. Ska jag faktiskt besvära mig med att ta en fylla, med alla dess baksidor, så är det på premissen att socialisera mig själv bättre med andra onyktra (ja, jag kan definitivt dra nytta av lite alkohol för att kunna slappna av och öppna upp - särskilt bland främlingar. Kan annars vara rätt ängslig och tyst av mig i sammanhang där jag inte "vet vart jag har" folk). Sen är jag dock så vidrigt jävla trött på fulla snubbar.. ja, snubbar i överlag (De står mig upp i halsen totalt. Trött på att försöka prata med dom, trött på att lyssna på dom, trött på att tala om dom, trött på att höra talas om dom. Likasinnade eftersökes). Får alldeles tillräckligt av dessa som det är utan att jag ska behöva söka upp dom självmant på forumen (krogen, hemmafester och alla andra könsblandade utrymmen där det serveras alkohol) där de tagit sig den totala rätten att, som alltid, bre ut sig själva (i sin anspråksfulla lättkränkthet) och omvärlden (t o m mer än vanligt) valt att backa upp den rätten med att det är den som söker sig dits fel om den råkar ut för diverse trakasserier och övergrepp. Trött på folk som tar för sig, och tar för sig ännu lite mer för att jag druckit och befinner mig på ett ställe där jag förväntas vara av den enda viljan att bli uppraggad av just dom. TRÖTT! Att en som kvinna™ kan ha preferenser utanför "(vilken jävla) man™ (som helst)" är visst helt jävla främmande det också. Nä.. fy fan! Tacka vet jag att försöka ta mig tiden för en helhelg framför datorn igen snart (saknade inte den kon förrän båset blev tomt, men nu så).
